En spik i foten!
Hösten har gått fort. Jag har planerat min vardag utifrån den ofrivilliga isolering jag haft pga av otrosen som innehåller min oläkta fotled. Jag har roat mej med att cykla på min motionscykel 3 dagar i veckan i oktober var jag uppe i 45 minut varje gång.
Jag fick löfte att gå på vattengympa av sjukgymnasten på bassängen på Lindesbergslasarett. Jag fick ringa och fråga personalen på lasarettet och förklara att jag skulle bada med en rengjord otros. Då jag har en jag badat med och en som jag transporterar mig med. Damen talade om att av hygienska skäl kunde jag inte bada med otros där. Sedan tillade hon att jag i alla fall inte skulle ha någon nytta av att göra rörelser eftersom otrosen satt på. Jaja jag har ju en vänster fot och en kropp som skulle må gott av rörelse i vattnet.
Jag svalde det sura äpplet. Dagen efter ringde jag högsta chefen på Energikällan och frågade samma sak. Inget problem svarade hon vi har ju klor i bassängen. Så under sex veckor har jag deltagit i vanlig vatten gympa på måndagar. Visst i början var det småläskigt på väg mot poolen. Men det har övervägande varit mycket roligt och framför allt har jag fått känna puls igen.
På tisdagen har jag känt av vattengympan och varit energilös därför har jag fått tagit det lugnt för att orka med kyrkokören på kvällen.
Sedan i augusti har jag fått göra lägga laser på två ställen av fotleden. Detta i tjugo minuter på två ställen där ortopeden markerat med två kors. Jag har gjort detta kontinueligt och samma tid varje dag.
Så i morse var det dags 6.45 att åka med sjukbilen. Jag väntade och väntade efter två samtal till operatörerna på sjukresor kom bilen 7.40. Jag var så stressad så jag började gråta. Chauffören kunde ju inte veta att jag förra veckan fick ringa och säga till om en tid till min ortoped. Sköterskan svarade att tiderna var slut men att han skulle ställa mig i kön för återbudstider det står redan tio i den.Ja sa men min sjukskrivning går ut på fredag och jag har haft ortrosen sedan i februari.
Gissa om jag blev glad för kallelsen i måndags som kom med posten.
Nåja chauffören skyndade på så 8.30 var jag uppe på ortopeden.
Helt tom i huvudet efter stress attacken.
Mats mötte mig och sa jaha här kommer du tappra.
Tack sa jag det behövde jag höra. Hur är det frågade Mats? Med benbrottet är det lugn detsom oroar mig a
är försäkringskassan som ringef och upplyser mig om att jag snart blir utan sjukpenning och arbetsgivaren som kallar till möten och vill veta saker om mina fötter som jag inte kan svara på. Så började jag gråta....
Han tittade på röntgenbilderna. Han såg att det ena benbrottet hade börjat läka och det andra hade inte tillstymmelsen till att ha läkt.
Så Mats tittade på mig medkännande blick.
Jag måste operera om det brottet. Jag skriver in dej på operation redan i början av januari.
Ja och så sa Mats att han ville ta nya prover på mej efter som du haft lågt hb och jag tror fortfarande det är biskörtlarna som producerar för mycket hormon. Det påverkar kalktillverkningen. Han skulle sjukskriva mig och skriva brev till Torsten Sandberg på företagshälsan.
Sedan var det dags för hemfärd.
På vägen hem tänkte jag på att jag är så tålmodig och att det kan bara bli bättre. Jag tänkte på hur mina fötter var innan operationen och hoppet som jag tappade då jag sökte hjälp hos fyra ortopeder i tio år som inte kunde sätta sig in i min sitaution.
Jag hade tappat tron på att nått gick att göra med mina fötter. Hade det inte varit för Kent på PK fotbädd som gav mig kurage och dessutom namn på en ortopedläkare på Sofiahemmet.Jag åkte dit och det första Per Henrik Åberg frågade var hur det var att gå på grus och gräsmattan. Efter det besöket tändes ny låga till hitta lösning för att kunna gå igen.
Ja visst är det trist med operation men min målbild är att jag ska få balans igen .
Jag och otrosen får vara kompisar ett tag till.
Kram😊❤
Länge sedan jag satt framför dataskärmen.
Hejsan på Er!
Juni var en innehållrik månad.
Samma dag som vi hade inbrott hade jag varit till medecinmottagningen för att se om jag hade över produktion av hormoner i biskörtlarna. Min ortoped hade skickat remiss efter att ortopedmottagningen tog prov på min biskörtel ett polypeptidvärde 17 istället för normalvärde 7. Han hade erfarenhet av ben som inte läkt pga av över produktion av denna hormon.
Polypeptidhormonet är kalciumreglerande samt reglerade nivåerna vitamin D och fosfor.Nu visade provet ingen större överproduktion efter de prov jag tagit på medecinmottagning det låg bara på 11. så de ingen operation av biskörtlarna var aktuell. Kändes ändå skönt att de kollat upp. För er som inte vet var biskörtlarna sitter kan jag berätta att de sitter på fyra ställen på sköldskörteln och är stora som risgryn.
Veckan innan inbrottet hade jag fått ett brev från vårdcentralen med besked att jag fått diabetes typ 2
Nu kändes det som att jag fått min beskärda del av olika sjukdomar.
Utanför huset grävdes det för fullt för nytt avlopp då vi fått avslag på den nuvarande brunnen. Ja, vi var flera i byn som blev drabbade det slutade med en räkning på 110 tusen kronor.
Jag tog kontakt med Sektor Alarm som kom hit och installerade larm. Så vi skulle kunna åka till Kreta utan att känna oro..Följande veckor bestod av besök hos dietist., diabetessköterska och sjukgymnast för att få övningar för vänster fot och ben Besök på Pk fotbädd för justering av vänster inlägg eftersom jag nu hade fått lov att gå med otrosen en kilometer varje dag.
Dessutom ringde jag sammanlagt 4 gånger till polisen och anmälde de smycken som inbrotttjuvarna stulit. man kom inte på alla på en gång utan upptäckte efter hand. Så ett råd till er fotografera av era smycken man minns inte allt och det är svårt att beskriva dem när de inte finns kvar.
Jag skulle fylla 50 år och var glad att jag varit förutseende och satt ut annons i början av juni NA
Där jag undanbad mig uppvaktning .Jag hade tagit det beslutet redan då vi beställde resan till Kreta på hösten 2016. Blev lite firande med den närmaste familjen..Här i Havsta hos mamma Kerstin.
Sedan i Hidingen ihop med syskonbarn och deras föräldrar.
När firandet och alla göromål i almanackan var slut förda. Var det dags att ställa tankarna mot resan till Kreta.
Jag hade till och med löst det här med badningen .Jag hade fått en ny otros som nu skulle få bli min badkompis under fjorton dagar.
Vi åkte den 31 juni det var så skönt att stänga dörren till vårt hus efter allt som hänt. jag firade min födelsedag tillsammans med Erikas familj i all enkelhet.🎁🎈😍❤
Frank älskade att bada och gärna med sin morfar. Jag sa till Erika att nu ska jag gå ner och försöka få lite uppmärksamhet av Frank. Jag tog mig ner i barnpoolen till Benny och Frank. Eftr en kort stund säger Frank kom offar vi går och badar i stora poolen. Fniss där fick jag ligga i barnpoolen ensam.
Benny och jag fick fjorton mycket fina dagar på Kreta. Bad och mat på resturang det enda vi behövde tänka på var vad vi skulle ha för kläder. Så här låg jag större dellen av dagarna, så skönt och avkopplande.
Tack för denna gång!.
Smyckesskrinen gapar tomma emot oss!😢
Hejsan!
Först vill jag tacka för all omtanke ni gett oss. Jag satte ut på facebook för att varna och göra er uppmärksamma på att de tjuvar som varit hos oss på dagen kunde vara på gång någon annanstans.
Jag hade som sagt varit till U S Ö åkte kl 8.40 och kom hem 13.30 med sjukbil. Redan när vi körde upp på infarten registrerade jag att dörren till gamla garaget stod på glänt. Jag gick ur bilen och låste dörren till garaget. Sedan gick jag in. Det såg inte konstigt ut i hallen när jag kom in. Så jag tog telefonen och ringde upp min mamma vi pratade kort och då fick jag dyn på att det låg lite saker från ett skåp vid micron. Då fattade jag jag tog min krycka och gick in mot rummet. Där låg det cdskivor och lådor i bokhyllan var utdragna helt. Jag fortsatte att gå jag såg att lådorna i Erikas rum var utdragna och väl inne i Johannas rum stod ett fönster öppet och på golvet var det lite jord.
Jag tog mig snabbt ut till köket och ringde polisen. Hon frågade hur det gått till och sa till mig att inte röra mig runt i huset för att förstöra teknisk bevisning. Sedan bad hon mig gå till närliggande granne för att berätta om att vi hade haft inbrott. Innan detta ringde jag Benny som befann sig på en ö i Råsvalen. Han var hemma på 20 minuter.Då gick han ut i garaget och inget var förstört eller stulet. Sedan gick han upp på övervåningen.
Sen kom polisen och gjorde teknisk undersökning och jag fick berätta om händelseförloppet. De trodde att det avgörande hade varit att inte bilen stått på uppfarten. De hittade avtryck och såg att de sågat av fönsterkrokarna både uppe och nere.De såg att tjuvarna var proffs på deras tillväga gång sätt.
Idag hittade Benny en spade liggande en bit ner i skogen som de tagit ur vårt gamla garage.Med denna har de troligen och från utsidan lirkat upp fönstret med. När polisen var klart tog jag och Benny oss i kragen och gick upp och rekade. Det var som vi trodde alla guld och silver smycken var borta. Nej vi hade inget värdeskåp.
De sparade ett litet silver kors och en namnbricka.
Vi kände ändå tacksamhet över att de ändå sökt igenom vårt hem utan att vandalisera det.
De hade koncentrerat sök efter värdesaker öppnat låda för låda! Troligen med metalldetektor. De lyckades få med sig våra vigsel ringar,en stor stor guldbrosch efter min mormor flickornas guldkedjor med guld hjärtan 5 par guldörhängen och en silverring från Bennys mamma.Ja det var lite mer smycken.
Vi har anmält stödgodset och ringt Folksam. Tips om ni vill vara förberedda ta kort och skriv upp vad ni har. För det var jättesvårt att veskriva i exakthet.
Jag det var inte roligt med inbrott men det kunde ha varit katastrof total och tänk om de kommit när jag legat och vila mig däruppe.
Ja nu har några dygn gått och vi har börjat återfå vår trygghet i vårt hem. För tillfället sitter vi och tittar på vilket larm som är bäst .
Stor kram❤
Nu är det många turer med buss.
Sedan jag skrev senast har jag varit ute och farit med sjukbilen en hel del. Dessutom har jag varit min egen
sekreterare. Jag har gått och väntat på min sjukskrivning lapp . Då den inte dykt upp tog jag kontakt med ortopedavdelningen och det visade sig att de inte skickat den. Så nu fick jag ringa till arbetsgivare och försäkringskassan. I fredags dök den upp så jag bad Benny posta den i Stadskogsskolanslåda i fredags. Sedan kollade jag återigen på försäkringskassans sida för att se att den kommit in. Jo den var där. Igår tog jag kontakt med områdesexpeditionen. Nej hon hade inte fått den den hon konstaterade att de inte hade inte tagit in posten sedan i fredags. Igår hade försökringskassan tagit beslut om sjukpenning och då är det så att det är jag som ska skicka beslutet vidare till min arbetsgivare. Men nu är det gjort men som ni ser är det inte med självklarhet att utbetalningar sker. Det stämmer så bra det de säger att man behöver vara frisk för att vara sjuk.
Förra veckan fick jag åka in för operation de skulle ta bort en skruv. Jag förberedes med sjukhus klänning som jag med nöd och näpe kunde knäppa. Därefter fick jag en morgonrock och knästrumpor och ett hårnät att gömma håret i. Ja, kände mig som en riktig pudding. Sedan fick jag åka förbi väntrummet mot ett rum som de tack och lov stängde dörren till.. Den kvinnliga ortopeden kom in och inspekterade min spira. Den blev inte godkänd eftersom det var ett lite öd hud som såg irriterad ut.. Så det var bara att sätta på sig sina egna kläder och ta sjukbussen hem.
I måndags var det dags igen för koll av benet igen.Nu blev det godkänt så jag var välkommen att operera
Jag fick åka sjukbil hem. Det vart en riktig utmaning. Jag fick åka hem i en personbil med fyra passagerare.. Framsätet var upptaget av en man så jag fick äran att sitta bakom honom. Jag gick in på höger sida med lite lirkande fick jag in foten.Jag tänkte att nu hade det inte varit dumt att ta av benet och lagt det i bakluckan. Väl hemma fick chauffören hjälpa mig att lyfta foten över kanten. Så skönt att resan var över. Igår var det dags igen sjukbilen kom 6.15 och resan gick mot ortopedmottagningen. Väl framme var det dags8 för sedvanlig utstyrsel. Personalen och jag skojade och hade det trevligt. Jag lades på en brits och förberedes för operation. Jag sövdes lokalt i benet och operationen började. Ortopeden hade hela tiden en röntgen plåt att titta på. Jag försökte att slappna av och andas. Det tog ungefär 10 minuter sedan hade hon fått ut skruven. I slutet av operationen när jag kände hur hon skruvade ur och det blev det lite mycket så jag svimmade av..
Jag fick vila mig en stund och med mig hem fick jag skruven. Denna operation skall göra att foten och dess skenor ska stabilisera sig. Så nu håller jag tummarna att det blir så. Nu väntaar provtatgning och koll av min bentäthet eftersom benet läker dåligt.Det blir fler besök men det är skönt att bli kollad.
Så nu är det dags att åter boka in lite besök på vårdcentralen.Jag kan säga att långsamt har jag inte.
Men jag har roligheter för mig emellan Att ha Frank här och njuta av honom det är balsam för själen❤❤❤
Förra veckan bakade jag tre kaksorter till mitt syskonbarn Anton som fyllde 15 å.De blev mycket uppskattade.
I tisdag var jag på betong kurs hos chokladpralinsdamerna i Stripa. Jättekul och med mig hem kom ett fågelbad.
Veckan avslutades med en jättebra konsert med Andra Ord på Lindeskolan. Där min fina vän Maria var med och presenterade föreställning.
Vet ni vad det bästa är det är att livet ibland är trassligt men det är nu inte är svårt att hålla i tråden ! Aj göken😊💖
Min nya kompis
I torsdags var jag på sjukbesök i Örebro. Denna gången kom sjukbilen och hämtade mig 13.10 för att jag skulle vara inne 15.30 . Jag var i god tid och inne på fraktur mottagningen var det fullt i väntrummet så jag satte mig på en soffa utanför. Jag hade en cd med körsånger inför körsångsuppträdandet på morsdag. Så jag hann lyssna igenom den tre gånger när någon knackade mej på axeln.
Det var Lena på frakturmottagningen som sa att jag kunde ta bort gipset och därefter röntga mig.
De har varit så gulliga på frakturmottagning så jag hade med mig tre roliga grodor i plåt till dem.
Allt flöt på så vid 15.30 rulla jag upp i min rullstol till ortopeden dom opererat mig i februari. Jag har varit spänd inför besöket. Skulle jag kunna gå och hålla balansen.
Allt flöt på så vid 15.30 rulla jag upp i min rullstol till ortopeden dom opererat mig i februari. Jag har varit spänd inför besöket. Skulle jag kunna gå och hålla balansen.
Vi hälsade och han spanade in röntgen bilderna.
Ja du det här ser inte bra ut det har inte alls läkt som jag trott.
Du får ha gipset ett par månader till får vi se om det blir bättre. Det är en skruv också som skulle behövas opereras bort snarast. Jag blev alldeles tårögd...
När jag hämtat mig fick jag upp min minneslapp med frågor. Jag frågade om vi kunde fara utomlands om två månader och bada i havet. Jo,det trodde han men ändrade sig om gipset och sa att jag skulle få en walking ortos. Syster Lena och jag provade ut den och letade ut lämpligt ilägg att ha i botten.Sedan bad jag att få förnyat sjukrese intyg eftersom det bara var utskrivet till i torsdag,
Han skrev nytt läkarintyg och ville att vi skulle träffas i slutet av maj . Då han åter var uppe från Lund igen.
Jag berättade att min rektor vill ha mötet med mig . Jag skulle hälsa henne att det här med min fot skulle ta lång tid och att han opererat förskollärare förut som återgått till jobbet med lite anpassning av tjänsten.Ja det var verkliigen glädjande att höra.
Benny kom och hämtade mig .På torsdagskvällen satt jag och grinade. Tankar om att det inte läkt och tänk om inte blir bättre än innan. och att jag åter var okapabel att ta bilen.på ytterligare två månader.
Nåja nu har jag grinat färdigt och gillar läget. Nu kan jag ju ta av otrosen vid sänggång och ducshning . Det ska bli bättre och vår resa utomlands är en fin morot.
Nu ska jag berätta något som hände mig vid den första sjukresan. Jag var ganska nervös så jag stod färdig när bilen kom. Lite skämtsam sa chaffören där jag stod " kan jag hjälpa tant" Tant och tant sa jag vi är nog jämn gamla!
Jag satte mig i framsätet och bältade mig. Då kommer chauffören med ett par hopkorvade trosor och frågar vad ska han skulle göra med dem. Hade det funnits en lucka i golvet hade gömt mig där. Jag sa snabbt jag tar dem. Ja,de hade legat i rullstolen under dynan sedan morgonen när jag gjorde morgontoalett. Jag satt där pionröd och knäpptyst.
Han pratade på som inget hänt och jag bad om ursäkt för det som hänt. När han fick upp mitt personnumret på mig, sa han du hade rätt du är ett år yngre än mig.
Nåja vi åkte mot Örebro och snart var turen till ända.
Då säger han du kan komma förbi vid Tittin där säljer jag jordgubbar varje sommar.
Jag tackade för skjutsen. I huvudet fanns bara tanken på vad som hänt . Blir det jordgubbar i sommar möjligen utklädd i stor hatt och solglasögon
Ha det bra
Liten tripp till Göteborg
I fredags tog vi bilen ner mot Göteborg. Vi skulle besöka vår Johanna och hennes Bruno. Denna gång hade vi bokat rum på Scandic Europa supercentralt.
Vid 11.30 var vi framme hos Johanna som bjöd oss på lunch.
Vi hade med oss lite småsaker som hon behövde inför sin luffning i Europa med start nån gång i början av maj.
Efter några timmar tog vi oss alla tre till hotellet. Där vi kröp ihop alla tre för att mysa och prata.
Vid 16.00 ringde Bruno och vi gick ner i 5-an huset.Jag och Johanna gick i lite affärer. Johanna hjälpte mig att leta och jag provade.Jag hittade tre fina tunikor vilket gjorde mig väldigt glad Benny och Bruno tog en öl i hotellbaren. Vi gick ut och åt och sen var det kväller.
Vid 20.00 ringde Erika och överraskade oss med att hon och Frank skulle komma ner på lördagen. Vilken överraskning vi blev så glada.
På lördag vid 10.30 kom en glad Erika med Frank i vagnen in i entren på hotellet.Vi promenerade ner till Lilla Bommen. Ja, de fick ju vänta på mig eftersom jag gick med kryckor.
Bruno och Johanna skulle ta oss med på en tur ut med en båt som skulle ta oss ut efter Göteborgs närmaste kust. Båtresan var trevlig och man såg allt efter sidorna.
Väl framme gick vi iland och passerade bla Resturang Sjömagasinet.
Visst var det blåsigt men ändå så njöt jag av att återse havet. Det är nåt speciellt med havet, dess oändlighet och rörelsen av vågorna
Efter någon timme åkte vi tillbaka. Vi gick tillbaka mot hotellet. Jag behövde vila så Benny och jag gick till hotellet och de andra gick till Trädgårdsföreningen.
Vid 15.30 var det dags för Liseberg. Vi började med att ta en baguette från vårt favoritställe.
Sedan var det dags för Frank att åka lite karuseller.Jag gick runt så gott det gick.
Vid 19.00 var det dags att ta spårvagnen hem. Då blev det lite chillning och godis på hotellrummet. Skönt för då var jag ganska mör i benen.
Sedan var det dags för att alla skulle gå hem till sig efter en mycket härlig dag.
På söndagen åkte vi till Slottskogen för att titta på sälar och barnens djurpark. Hu det var en riktig strapats vägen vi vandrade lutade i princip 80% . Men jag tog mig både upp och ner. Vi avslutade med en fika.
Sedan var det dags att bege sig till bilen för hemfärd.
Jag känner mig så glad över att jag klarat av att vara med och uppleva saker med resten av min underbara familj❤
Ha det gott😊
Högt fotläge och färsk ananas
Hejsan!😊
Här har hönorna kommit fram. De är som ni säkert redan vet mitt stora glädjeämne!
Nu har det gott en dryg vecka sedan jag skrev. Jag har suttit högt med benet större delen av veckan. Dessutom har jag ätit ananas varje dag fick rådet av rådet av en vän det skulle påverka sårläkningen.Jag har var på nytt besök på USÖ . De tog som vanligt av gipset för att kontrollera såret. Såret såg inte bättre ut så en läkare undersökte.det . Jag frågade varför såret inte läkte. Han trodde det var pga av spikarna som de satt dit. Han skrev ut antibotika för 10 dagar. Så nu kanske det blir bättre. Sedan frågade jag om de hade tips om högläge i sängen fick kanon tips. Så nu ligger alla dynor ifrån utemöblerna . Det har funkat mycket bättre än de kuddar jag pallat upp med tidigare.
Under de fyra senaste veckorna har jag även ställt om min kost till skonfri/ IBS Jag har ofta bekymmer med svälld mage och toalettbesök som ej går att styra särskilt om det varit lite mycket i planeringen.
Jag pratade med friskvårdssköterskan Birgitta Thorstensen på vårdcenrralen.Då hade jag i princip varit dålig i en vecka. Hon rådde mig att prova skonsam kost. Så nu följer jag en app som heter Belly Balance.som en annan vän tipsade mig om. Det har gått över förväntan att ändra kosten och magen har blivit lugnare.
Idag blev det rena läkarjournalen när jag skrev.
Nåja allt är väl med mig och nästa vecka väntar förhoppningsvis en stor sol. Då blir det lyxliv bra bok , kaffe/ färsk ananas och benet högt på altanen.
Sängarna har ju kommit och vi har köpt nya nattduksbord och lampor. Nu väntar vi bara på att lust och ork ska infinna sig hos min Benny för nya tapeter. Det är en bra sysselsättning att söka den finaste tapeten bland de 5000 som finns på tapetcentralen på datorn.
Ha de gott!
Tur och tur Hidingen
Hej på Er😊
Det var gipset som skulle bytas ut. Jag stod klädd och klar vid 12.35 då sjiukbilen skulle komma och hämta mig. Välutrustad med rullstol och kryckor fattades bara att jag haft en väska hängande runt halsen med en adresslapp på klistrad på utsidan.
12.40 kom sjukbilen och ställde sig på gatan . Chauffören klev ur och jag bad honom köra upp på min gård.Han tog rullstolen och sträcker fram en påse till mig. Han visste som tur inte vad som döljde sig i påsen.Där var morgonens byte av underkläder och strumpor. Som jag lagt i en liten påse för att ta ut i hallen för tvätt. Ni vet när man sitter så här tänker man jämt på att göra eller ta med sig saker i det rum man är för att slippa åka tillbaka i onödan.Det visar sig att chauffören är var svensk medborgare sedan 1997 då han kom från Bosnien. Jag arbetade på Förskolan Tallbacken då det kom bosniska familjer till oss.Det är alltid intressant att höra deras livsöde.De visade att vi hade gemensamma bekanta. Vi pratar och har det trevligt till Örebro. Vi anlände USÖ 13.27 skulle vara på gipset 13.30.
Nu blev det lite bråttom åkte mot hissen. Då satt hon där min fina fd arbetskamrat Katarina.
Vi bytte några snabba ord. Och kanske skulle vi hinna prata en stund efter gipsbytet.
Väl ner på gipset tog de bort en mängd klämmor från foten . Det var ett sår på sidan vid fotknölen. Ett stort sår på hälen. Ett sår ovan på foten och ett sår under foten. Foten såg ut som frankensteins monster med alla ärr. Ett sår hade det blött mycket ifrån så pga av det blir det utflykt nästa måndag med.Jag bad dem även ta stygnen på höften. De har varit så vassa mot mitt skinn.
Sedan var det dags för gipsning. 10 färger att välja med. Jag valde liksom förra gången kamoflage grönt. Denna gång blev det rätt kamoflagegrönt och inte gräsgrönt.
Ja tänk vilket ilandsproblem att gå och fundera på färgen på gipset.
När allt var klart tog jag mig upp till Katarina och vi fick 10 minuters härligt samtal. Rätt som det var kom nästa vän Inga-lill Andesson så nu har jag fått behovet av socialt umgänge tillgodo sett för idag.
Vi skildes åt och jag satte mig för att vänta på sjukbil som skulle komma efter en dryg timme. När den kom var det skönt att få åka hem.
Ha det så gott💖
Lite allt möjligt!
Här kommer en liten rapport från mitt Hidingen.
Första dagarna efter att jag kom hem hade jag inte nån större värk från högerfoten. Däremot gjorde det jätteont från höften där de tagit märg och brosk för att bygga upp fotbenet. Ligga på sidan eller resa sig upp från sittande ställning smärtade. Jag åt de smärtstillande medecinerna efter ordination.Redan på måndagen kom blommor från Pon P, som hon skickat sin man hit med En fin bukett med röda rosor.Måndag eftermiddag och kväll väntade jag på att klockan skulle bli 19.00. För då skulle Erika vara med på Vem vet mest! Hon gjorde det jättebra och såg så glad ut.Jag kände mig så stolt över henne.❤
Tisdag kände jag mig stark och tog kryckorna uppför trappan till duschen. Det gick bra och nu var jag nöjd med min bedrift. Jag var väl lite morsk och överkalkulerade med min ork. Lena H och Onda kom hit och vi fikade med sig hade hon en gullig Lila Viva .
Sedan diskade jag och lagade mat till gubben och mig. Nöjd och glad över min ork .Lade jag mig för natten..
När jag vaknade på morgonen var jag super trött i kroppen och illamående.Skulle haft besök av Maria P, den dagen men fick avboka detta. Gunnar och Anna kom utan att ringa innan med sig hade de en enorm nejlika bukett lila och vit . På torsdagen kom min kära Margita med tjugo rosor så underbar färg.
Fredag rullade jag runt i köket i en laglig hastighet.
Jag hade benet uppsatt på rullstolens ställning.
Jag hade ett papper i handen som jag torkat på bordet med. Jag körde mot soppåsen lutade mig fram med kroppen och pang !!!!Där låg jag som en klosa ....hur skulle jag kunna ta mig upp utan att pinka på mig. Jag började skratta för mig själv vilken dråplig situation. Typiskt mej att alltid tänja på gränsen. Nåja jag kröp fram till bordet och kom upp med hjälp av viljekraft.Här nedan ser ni bromsspåret....fniss
Jag hade benet uppsatt på rullstolens ställning.
Under helgen hade vi besök av Erika och Frank. Lite förtidigt firande. Tänk vad fort tiden går när Frank kommer. Man tänker inte på något annat än att vara med honom.En riktig guldkant i livet.Han var mycket fundersam över gipset mormor hade på foten. Efter fyra timmar tog han till slut en bil och körde upp och ner på gipset med.
På tisdag överraskade mig Maria Å med en stor bukett tulpaner . Jag blev så glad så jag började gråta.
Strax efter kom Maria P med ett sött virkat hjärta.
Tack för alla hälsningarl till mig. Jag känner mig verkligen priviligerad att ha så omtänksamma vänner. Kärleken flödar
Jag känner att det börja bli bättre. Tur det blir fint väder ska ju befinna mig här i tre månader med mitt gips.Har börjat gå korta sträckor med kryckor.Så snart kan jag gå ut på altanen. Tack för alla blommor!💖💖💖💖
Stor kram till er!💖💖💖💖
From operationen kan allt bara bli bättre😊
Hejsan!
Det är den 2 februari och jag ska steloperera min höger fot. Jag har just fått en säng ett skåp och kläder inför operationen på USÖ.. Klockan är 6.30 och strax ska jag bli nerkörd till narkosläkarna. De har gett mig en vit klänning som jag efter mycket om och men lyckas knyta ihop.Ser konstigt ut och när sköterskan kommer berättar hon att den ska knytas på ryggen. Fniss som jag försökte knyta rätt. Av med den igen och pått igen.
Sedan får jag lite tabletter och sedan får jag krypa ner under täcket. Två narkosläkare förberder mig ytterligare med nätmössa och tossor på fötterna. Vid 7.30 börjar de he mig narkos och jag somnar strax in. När jag vaknar igen är klockan 14.30Jag är helt groggy och har fruktansvärt ont i höger armfäste.De berättar att jag legat olägligt och armen kommit i kläm. Operationen har gått bra.
Varför denna operation av min fot tagit fakta från 1177. Se nedan:
Symptom på detta är en försämrad rörlighet och smärta vid belastning. Med hjälp av en steloperation kan smärtan då helt avta.
Det går att göra en steloperation i foten på flera sätt, bland annat med titthålskirurgi. Vid operationen så är det den led mot underbenet som stelopereras. Detta gör att rörligheten fortfarande finns kvar i de nedre fotlederna.
Under operationen så tas brosket i leden bort. Sedan placeras benbitar där tagna från ett annat ställe på kroppen (oftast från höftbenet). Dessa benbitar bildar sedan ett nytt ben som gör att ledytorna i fotleden växer ihop.
Under läkningen av benet i leden har du skruvar i foten som fixerar leden och gör att det läker i rätt läge.
Igår fick jag ett riktigt gips som jag valde färgen på det blev grönt.Jag fick träffa Mats Billström som opererade mug. Han verättade att operation var lyckad. Sedan förmedlade han även den goda nyheten att jag skulle få belasta gipset efter 24 timmar. Så skönt eftersom jag då kan gå i trappor lättare. Sedan kom sjukgymnasten och då kunde jag inte låta bli att fråga varför inte mina fötter blivit uppmärksammade tidigare för 10 årsedan. Då sa han det som jag befarat under mina år av kämpande för mina fötter. "att inte funnits kunskaper om hur man kan behandla fotproblem". Han sa att utvecklingen kommit i gång under de senaste tio åren. Jag kände en oerhörd lättnad och glädje av det han sa. Tur att jag varit så envis under alla år.
All personal var trevliga och de arbetade proffsigt runt min fot.
Senare på eftermiddagen fick jag fin besök av Benny, Erika och Frank.
Vi mumsade chokladbollar och festis.
Vi valde att sitta i dagrummet då Susan som delade rum med mig fick besök av sin stor familj .När alla hade gått var Susan och jag rätt trötta.
Jag hade svårt att sova även denna natt. Så är det alltid för mig när jag är på nya ställen. Värk från höft och fot underlättade väl inte för sömnen.
I morse fick jag besked om hemgång. Så Benny kom vi 10.00 och hjälpte mig att duscha. Sedan tog vi bilen hemåt med mig i baksätet.
Väl hemma tog jag mig upp för yttertrappan. Sedan tog jag mig en paus och smärtstillande i min säng här på bedervågning. Vid 17.00 serverades det mat av husets kock.
För en liten stund sedan hittade jag det här paketet som skulle ha öppnas den 19 december.
I paketet fanns två korsordstidninga ,två värmeljus med texten lys upp din dag och ett bokmärke med den finaste texten " Jag är inte perfekt men vissa delar är utsökta." Ho kan då hitta på den där Fru Persson på Pälsärmen. Tack Maria för presenten
Kram från mig 💖
Trotjänare under 25 år
Sängarna hade tidigare stått ett kort tag hos mina föräldrar de köpte dem. Då min mamma blev allegisk emot matrialet i sängarna tog min morbror Lasse över dem.
Där var de inte länge min morbror hade problem med nerverna som det sades förr. Tyvärr fick inte min morbror den hjälp han behövde från psykvården så en natt tog han sitt liv. Jag och pappa fick åka dit och söka morgonen efter då mamma anade oråd. Som tur var hittade min pappa min morbror i garaget under tiden jag sökte i hans bostad.
Jag och Benny hade varit ihop nått år och hade köpt huset i Hidingen.Så vi tog gärna emot sängarna. Det tog lite tid innan vi hittade lämplig sänggavel eftersom sängarna var specialbeställda, 210 cm för min pappa som var lång skulle få plats i den.
Någon av flickorna har blivit tillverkade i den. De har legat nyfödda emellan Benny och mig. Ofta kröp Johanna upp på Erikas mage och där somnade båda så rart. Många nätter när barnen blev större delade vi alla fyra sängen och har legat och pratat om saker som var viktiga just då.Oftast låg jag och höll mig i nattduksbordet för att få plats.Sedan har det blivit fler samtalsämnen som blöts kamrater ,tillvalsämnen, gymnasieval, senesterplanering och andra stora och små bekymmer.
Sängarna har varit med på minst 50 födelsedagar med tårta på sängen och skön sång av familjemedlemmarna.Det roligaste födelsedagsminnet var när Benny fyllde fyrtioår. Flickorna och jag överraskade honom med två nätter på hotell. Vi hade gjort en liten bok . Han öppnade och säger ledset "nej jag vill inte åka dit själv" Denna reaktion var vi inte beredda så vi blev alldeles tysta. Jag vet att jag efter en stund sa ."Men Benny vi ska åka tillsammans"då blev han så glad! Tänk så det kan bli!
I sängen har barnen legat då de varit sjuka. Stackars Erika fick vid tolv års ålder vattkoppor hon var full av prickar. Det fräste runt kopporna stackarn.
Ett tag användes sängen 24 timmar om dygnet då Benny jobbade på PorPac och gick skift.
Under första delen utmattningen användes sängen flitigt då låg jag mycket och lyssnade på positiva meditationer och mindfulness för att få ro. En svår tid då fosterställningen var den vanligaste. Ja som för alla andra har livet gått upp och ner. En sak som är klar att vi sovit många goda nätter.
Tänk vad många minnen ett säng byte kunde fram mana
Nu kastar vi ut dem och om några veckor kommer nya som vi provat ut mycket noggrant . Ska bli väldigt skönt med nya sängar.
Kram på Er!☺
"Det är lite mycke nu"
Hej på Er!
Förra gången hade jag varit på besök på ortopedavdelningen.
Varför fick jag åka till USÖ istället för Halmstad?
Jag fick åka hem från Halmstad pga att det inte kunde lägga ryggmärgsbedövningen på mig. Så det blev ingen operation av foten.
Ja, vilken inbromsning det blev. På tisdagen fick jag en helvetisk värk i nacke, på vänster sida var det som att ljudet kom ur en tratt. Jag hade en kraftig yrsel och svimmade av vid ett tillfälle. Hjärnan kändes som den var svälld och skärande huvudvärk i upprätt tillstånd. Jätteskoj när det skulle bli jul. Jag ringde till Halmstad och frågade om samband deras försök ryggmärgsbedövning och mina symtom.
Jo ,det hörde samman. Under de följande tre dagarna hörde narkosläkarna av sig. De sa att det kunde hålla i sig upp till fyra dagar. Nåja allt var ju i stort sett i ordning gjort för julen .Jag ringde även till USÖ och berättade att jag var i behov av operation fick hänvisning höra av mig den 9 januari igen.
Julen kom! Symtomen bestod. Vi fick kära gäster Bruno och Johanna från Göteborg dan före julafton. Det blev en fin jul med början hos syrran och hennes familj.
Sedan åkte vi hem och åt jullunch och efter Kalle och hans vänner blev det julklappsutdelning. Dagen efter kom raringarna Erika, Mikael och Frank. Tänk då kom tomten igen. Benny och jag hade tydligen varit snälla för vi fick en efterlängtad soda stream.
Resten av jul och nyårs dagarna flöt på och jag åt alvedon och ipren för konstant huvudvärk
.
På nyårsdagen hade jag fortfarande kraftig värk på höger sida då sökte jag vårdcentralens jourmottagning. Träffade en läkare som tog mina symtom på allvar. Hon tog kontakt med två neurologer för att bekräfta att det var sviter från bedövningen och inget annat. Jätteskönt att få besked!
Huvudvärken på vänster tinning avtog förra söndagen så skönt.
Dagen före julafton var jag till ICA stötte på Berit och Lennart som står för Gusselby revyn.
Det berättade att de inte hade någon som skötte godisförsäljningen under 6 föreställningar. Jag sa att jag kunde tänka mig att göra detta ville bara fundera några dagar.
Efter några dagar hörde Berit av sig och jag tackade ja. Min tanke" kul att göra något i väntan på operation eftersom jag inte får arbetsträning ".
Det skulle nämligen serveras kaffe och kaka samtidigt med godisförsäljningen. Så här efteråt visade det sig bli en större apparat än jag trott. Nu började jag baka igen.
Nåja det blev att experimentera fram ett eget recept eftersom jag fick mig tillsagt att det inte skulle smula eller kladda .Sedan fick jag leta en kompis som kunde hjälpa mig. Syrrans grabb Anton lördag och söndag. Visste inte hur jag skulle kunna lösa fredagar då Ewa erbjuder sig att hjälpa mig.
Nu är det sista helgen framför mig och det har gått jättebra. Dessutom har jag fått många goa skratt när jag tittat på mina gamla vänner 
Ja och nu rullar det på med operations förberedelser i måndags var jag och röntgade höger foten. Idag åkte jag från Lindesberg 6.45 för blodprov, urinprov och EKG. Det blev lång promenad i kulverten för att träffa först sköterska för inskrivning och sedan läkare på ortopedvård mottagningen 8.45. Vid 11.00 anesti mottagningen där jag fick träffa narkosläkaren, Så nu är det bara att hålla tummarna för att inga baciller hoppar på mig fram till 2 februari..
Lyckat ortopedbesök
Halmstad tur och retur!
Hejsan!
Igår gick färden mot Capio Movement Opertidi.
Vi tog in på hotell som vi brukar för att jag i god tid skulle komma dit.Lite kymnmigt kändes det då jag från början skulle ha opererat vänster foten. Efter mötet med konsulten Mars Billsten blev det ju ändrat till attl höger foten skulle opereras.
Tvagning 2 ggr med desifionsmedel och sedan var det god natt.
Jag vaknade innan alarmet på mobilen ringde. 5.30 åter desifinering dock ej håret denna gång. Vid 7.15 satt vi på Capio och väntade på att få registrera oss. Strax därefter sa Benny och jag hejdå till varandra. Jag fick gå in till röntgen för att ta röntgenbilder på höger.fot.Inte gjorts tidigare i höst. Dock för ca två årsedan.
Jag var lite tagen av att inte veta riktigt vilket ingrepp min ortoped Maria Cöster skulle göra på foten.
Röntgen sköterskan skickade mig vidare direkt tredje våningen med hiss.
När dörrarna öppnades möte jag tre stora långbord med personalen från ortopeden. De hade mörkröda dukar på bordet. De åt i sina gröna kläder och alla hade de gröna nätmössor. Det så så festligt ut och precis när jag tog steget ur hissen ropade en av männen men hur blir det med snapsen
En operationssköterska berättade att jag skulle skrivas in på våning 2. Det kändes så pinnsamt att jag stört dem på sin julfrukost kändes som hissen aldrig skulle komma. Men även glädjande att se hur de verkligen försökte ha det trevligt på din arbetsplats.
Väl nere på tvåan fick jag ett skåp och säng. Jag tog på mig sjukhusskjortan och de långa fina strumporna som krona på verket den gröna nätmössan.
All personal pratade med mig och fick mig att känna mig hemmastad.
Nu fick jag gå till operation där de checkade upp saker för operationen. Jag fick tvätta höger foten igen med decifistion under 5 minuter. De verättade att jag skulle få ryggmärgsbedövning. Den eña sköterskan ville ge mig en knävecks bedövning vilket narkosläkaren sa ifrån. Marie hade bara ryggmärgsbedövning föra gången. Vi måste vara rädd om hennes muskler och nerver.
Blev sedan incheckad med ny svamp att rengöra höft ifall ben skulle ta därifrån. Hela tiden stod en sköterska och tog tid utanför. När 5 minuter hade gått. Säger hon du kan komma ut mu. Till saken hörde att jag var tvungen att ta på det jag tagit av inför tvätt. Med dålig balans är det inte lätt att vara snabb. Nu tar hon i DU KAN KOMMA UT NU. Jag tänkte vad tror hon jag har väl inte åkt till Halmstad
för att vara iåst på en toalett.
Ja
Jag öppnade dörren med ett leende på läpparna.
Nu var det dags att få ryggmärgsbedövningen. Jag fick sätta mig på en brits och de började torka rent . För att sedan ge mig bedövningen. Jag var borta på nolltid. När jag vaknade till hörde jag dem säga till mig.
Hörde jag nu är hon vaken! Sedan sa de Marie det gick inte vägen!Tanken i mitt huvud nu är foten ännu dåligare- Jag frågade foten , nej ryggmärgbedövningen gick inte att lägga.Jag kördes ner på sovsalen med besked om att narkosläkaren och ortopedläkaren skulle komma.
De på avd 2 kom in och frågade om jag ville ha nåt att äta. Jag sa att jag ville väntavtills jag träffat narkosläkaren . Min tanke att det ändå kanske skulle gå försöka igen om jag fortfarande var fastande.
Narkosläkaren kom ner och berättade att hon försökt flera gånger att få in sprutan men det gick inte . Även en annan narkosläkare försökt. Hon berättade även att de inte kunde söva mig på annat sätt pga att de inte hade tillgång till akutvård och respirator om något skulle gå snett.Tårarna rann på mig men jag var ändå logisk att förstå att det hon fötklarade var av omtanke om mig. Något nytt försökt kunde de inte göra hade redan provat det antal som var hälsosamt för mig. Strax efter kom Maria . Hon såg mycket bekymrad ut . Vi talades vid och jag berättade att jag var ledsen över att hon inte kunde slutföra min operation. Maria är den läkare som gett mig hopp om att mina fötter skulle kunna återställas någorlunda. Vi var överens om att steloperation ändå skulle ske och hon skuckade en remiss till Örebro där hon påtalat det akuta med min fot. Jag bad att hon skulle sjukskriva min fot vilket hon gjorde.Hon bad mig även ringa och trycka på själv. Vi sa adjö till varann och jag sa att jag var glad att våra vägar möts. Jag byte om och Benny och jag åkte en dag tidigare mot Lindesberg.
Idag vaknade jag upp i min säng . Det känns väldigt konstigt Nästan som att ha förberett sig på ett maraton och sedan fått bryta mitt i pga ett hål i skon.
Nåväl det är nog inte mening med operation just nu först kroken med anemi sen kroken med konsulten.. Jag tänker att det ska ordna sig . Det gör det säkert också det är min tröst. Tur att det snart är jul och att flickorna kommer hem med sin respektive. Det är glädjande att jag bu kan ta en sväng med Frank runt granen.
Kram Marie
Halmstad tur och retur!
Hejsan!
Igår gick färden mot Capio Movement Opertidi.
Vi tog in på hotell som vi brukar för att jag i god tid skulle komma dit.Lite kymnmigt kändes det då jag från början skulle ha opererat vänster foten. Efter mötet med konsulten Mars Billsten blev det ju ändrat till attl höger foten skulle opereras.
Tvagning 2 ggr med desifionsmedel och sedan var det god natt.
Jag vaknade innan alarmet på mobilen ringde. 5.30 åter desifinering dock ej håret denna gång. Vid 7.15 satt vi på Capio och väntade på att få registrera oss. Strax därefter sa Benny och jag hejdå till varandra. Jag fick gå in till röntgen för att ta röntgenbilder på höger.fot.Inte gjorts tidigare i höst. Dock för ca två årsedan.
Jag var lite tagen av att inte veta riktigt vilket ingrepp min ortoped Maria Cöster skulle göra på foten.
Röntgen sköterskan skickade mig vidare direkt tredje våningen med hiss.
När dörrarna öppnades möte jag tre stora långbord med personalen från ortopeden. De hade mörkröda dukar på bordet. De åt i sina gröna kläder och alla hade de gröna nätmössor. Det så så festligt ut och precis när jag tog steget ur hissen ropade en av männen men hur blir det med snapsen
En operationssköterska berättade att jag skulle skrivas in på våning 2. Det kändes så pinnsamt att jag stört dem på sin julfrukost kändes som hissen aldrig skulle komma. Men även glädjande att se hur de verkligen försökte ha det trevligt på din arbetsplats.
Väl nere på tvåan fick jag ett skåp och säng. Jag tog på mig sjukhusskjortan och de långa fina strumporna som krona på verket den gröna nätmössan.
All personal pratade med mig och fick mig att känna mig hemmastad.
Nu fick jag gå till operation där de tjeckade upp saker för operationen. Jag fick tvätta höger foten igen med decifiktion under 5 minuter. De verättade att jag skulle få ryggmärgsbedövning. Den eña sköterskan ville ge mig en knävecks bedövning vilket narkosläkaren sa ifrån. Marie hade bara ryggmärgsbedövning föra gången. Vi måste vara rädd om hennes muskler och nerver.
Blev sedan inskockad med ny svamp att rengöra höft ifall ben skulle ta därifrån. Hela tiden stod en sköterska och tog tid utanför. tNär 5 minuter hade gått. Säger hon du kan komma ut mu. Till saken hörde att jag var tvungen att ta på det jag tagit av inför tvätt. Med dålig balans är det inte lätt att vara snabb. Nu tar hon i DU KAN KOMMA UT NU. Jag tänkte vad tror hon kag har väl inte åkt till Halmstad för att vara iblåst på en goalett.
Då var det gjort!
Idag är det söndag tredje advent. Jag känner mig så nöjd och glad. De senaste veckorna har det bakats i stor mängd i mitt kök i Hidingen. Det har känts så roligt.
Jag har bakat äppelpajer med roliga fyllningar och smaker, farinbröd och fillimpa. Min gubbe sa vid ett tillfälle nu tror jag det är nån med mani som fyller frysen.Undrar vem det kan vara? I torsdag bakade jag det sista.
Resultat 41 äppelpajer 40 siktkakor och 32 fillimpor och ca 40 påsar kolor, Jag letade på skyltar och duk och lite tomtar att ha på bordet.Affärena på Stripa Julmarknad gick stålande. Med mig att sälja var Benny så snällt och modigt av honom.
När vi vid fyra plockade ihop våra grejer återstod 10 bröd och fyra äppelpajer. Tänk att pajerna jag bakade i terapi då det blev fördröjning med fotoperationen gick som smör i solsken.
Nu väntar sista veckan innan den 19 december. Så denna vecka är totalt inbokad med besök och fixande innan julen.Så nu får man säga raska fötter säger tripp.tripp mor hon har så brått.....
Ha det gott
Muntert i höstmörket!
Här kommer en munter hälsning!🌞
Spänningen över nu kan jag andas ut! Idag kom läkarintyget .Håll nu tummarna för att det läkaren på allmän psykiatriska mottagningen skrivit om mina fötter och utmattning håller gentemot försäkringskassan.
Då får jag sjukpenning igen fram till den 19 december. Då är operationen planerad av foten i Halmstad.
Ja! Det är mycket med det jordiska.Ja hur fördriver jag nu tiden fram till operationen. Träning på sjukgymnastiken 2- 3 gr i veckan. Sedan har jag tagit mej an en utmaning att stå och sälja på Stripa Julmarknad.
Så nu kommer äppelpajerna jag bakat under de knöliga veckorna när jag varken visste ut eller in till pass. När man lever i vaccum har jag förstått vikten av att ta sig an mål som man själv kan styra över. Bakning är för mig rena rama avkoppling. Så åker ni förbi Hidingen kan det vara så att det luktar hembakt bröd.
Ha det så gott!😊
Vem vet inte vad????
Annons till Nerikes allehanda
Något energilös 45-årig förskollärare är användbar till de diverse ändamål, dock ej arbete under stress. Har ej heller så god balans pga sneda hälben,men går så gott hon kan. Viljan är stor så det är ändå ett kap att använda henne!
Något energilös 45-årig förskollärare är användbar till de diverse ändamål, dock ej arbete under stress. Har ej heller så god balans pga sneda hälben,men går så gott hon kan. Viljan är stor så det är ändå ett kap att använda henne!
Ja, så här skrev jag för några år sedan.Nu är det dags att skriva annonsen igen fast med ändringen frisk skriven 49-årig förskollärare.
Jo, ni läste rätt jag är sedan i måndags friskskriven på 100%. Javisst är jag glad över att må bättre psykiskt!😊Men herregud ingen arbetsträning ingen sjukskrivning ingen lön jag fattade ingenting
Ja och mina fötter är ju inte i schack att klara av förskollärartjänst.
Ja, hur var det med fötterna !
Redan i höstas var jag ner till Capio movement ortopedi. Min läkare Maria Köster ville fortsätta operera vänsterfoten med detta besked lämnade vi Halmstad. Hon lovade operation snarast.
Innan vi åkte till Halmstad var jag och friserade mig. Frisören påpekade att jag var gul i huden och hade annorlunda ansiktsform.
Jag tog kontakt med vårdcentralen som tog mig på allvar så samma vecka vi var till Halmstad fick jag träffa en läkare på vårdcentralen
Jag berättade att jag hade svårt att gå i trappor. Själv trodde jag jag fårt superdålig kondition.
Han skickade ut mig till en sköterska som skulle kolla syresättning på mig med en maskin. Vi gick ner för trappan tillsammans och sedan upp. På uppvägen fick jag total andnöd. Väl uppe fick jag sätta mig och sköterskan som följt mig var skärrad över mitt tillstånd. Framför oss stod en utlänsk sköterska som fäller kommentaren när hon ser mig "Du skulle ha tagit hissen"
Inombords skrattade jag så rätt hon hade.
Efter denna bravad kom läkaren på att han skulle ta Hb på mig men eftersom det var sent på fredagseftermiddagen skulle ha inte få fram svar på proverna.Så jag fick lova att söka akuten om jag blev sämre. Jag tog mig hem och lade mig på soffan strax därefter ringde telefonen det var läkaren som bad mig att omedelbart ta mig till akuten.
Det blev en natt på medicin avdelning påfyllning av 2 påsar blod och en påse järn.
Dagen efter träffade jag en ny läkare som frågade om han fick känna eftet om jag hade en knöl i ena bröstet.
Han sa att läkaren som jag träffade på akuten dagen innan känt en knöl.
Nåja jag blev hemskickad med uppmaningen att ha mobilen på för att jag skulle få akut undersökning med kamera gastonomi och koloskopi och recept på duroferon.
I huvudet att jag var tvungen att få upp mitt blodvärde inför fot operationen. Durferonet fick jag inte äta förens jag hade genomfört röntgen.
Så jag köpte pulver av brännässlor, nypon linfröolja, linfrö och juice och gjorde mej ett glas varje dag.
Jag hade trott att röntgen skulle ske samma vecka. Det tog tre veckor innan det blev av. Från mig krävdes 5 samtal till medecinavd och 3 till kirurgen . Jag tog kontakt med örebro för mammografi.
Samma vecka jag röntgades. Fick jag svar att allt var okej ingen knöl i bröstet från mammografin. Under denna vecka hade jag även tid hos tandhygenist och tandläkare. Så nu väntade jag på få kallelse till operation. Jag tyckte att allt var kontrollerat och åtgärdat.
Då ringer telefonen
Hej
Det är Ulf Nordström verksamhets chef från ortopeden i Örebro. Du ska få träffa en ortoped som hjälper oss att bevara säkerhet och tar ansvar för våra patienter. Spontant uppbrast jag "men varför då det har ni ju inte gjort de senaste tio åren"
Nåja jag sansade mig och fick veta att jag skulle få träffa ortopeden v 43 från Lund.
Förra veckan tittade han på mina fötter och han beslutade att höger fot skulle opereras istälket för vänster fot..
Han lovade höra av sig så snart som möjligt. Igår ringde Maria Köster och sa att fotoperationen ska hon göra. Hon kunde inte säga när det skulle ske.men det känns skönt att hon gör operationen .Hon är superskicklig fotortoped.och jag vet att hon är rädd om
Så nu sitter jag är med en massa frågetecken runt mitt liv.
när blir operation?
vad ska jag betala räkningarna med?
vad ska jag arbeta med?
Jag ringde försäkringskassan, nej ingen hjälp av dem eftersom jag inte längre var sjukskriven -mitt ärende avskrivet.
Så annonsen känns fortfarande aktuell.
Annons till Nerikes allehanda
Något energilös 49-årig förskollärare är användbar till de diverse ändamål, dock ej arbete under stress. Har ej heller så god balans pga sneda hälben,men går så gott hon kan. Hon har dessutom tillskansat sig stor erfarenhet under de senaste åren av att ta kontakt med myndigheter .
Något energilös 49-årig förskollärare är användbar till de diverse ändamål, dock ej arbete under stress. Har ej heller så god balans pga sneda hälben,men går så gott hon kan. Hon har dessutom tillskansat sig stor erfarenhet under de senaste åren av att ta kontakt med myndigheter .
Viljan är stor så det är ändå ett kap att använda henne!
Jag hoppas att efter denna brokiga höst möta en lugnare vinter
Kram Marie
Tiden går med rasande fart!
Oj! En vecka till ända!
Tiden går med en rasande fart.
Jag fick börja med att kontakta försäkringskassan som under mina sidor skrivit att jag skulle få 4000kr i ersättning istället för 11500kr. Jo tack hur skulle vi få ihop månadens utgifter med så mycket mindre. Det är då man önskar att man haft en sedeltillverkare på vinden.
Jag blev sjukskriven av min läkare fram till den 15 augusti.
Men jag har gått i ovisshet sedan slutet av april då min
försäkringskassetjänsteman sa att "du ska inte vara säker på att du får ersättning"då bad jag henne att ta kontakt med mig snarast om det skulle ske förändring.Tiden har gått och min läkare fick svara på föjdfrågor utskickade från försäkringskassan. Men inget samtal från försäkringskassan. Sent på måndagen fick jag tag på henne. Då berättade hon att jag skulle bli fortsatt sjukskriven med bibehållen ersättning.och att hon talat med läkaren.
försäkringskassetjänsteman sa att "du ska inte vara säker på att du får ersättning"då bad jag henne att ta kontakt med mig snarast om det skulle ske förändring.Tiden har gått och min läkare fick svara på föjdfrågor utskickade från försäkringskassan. Men inget samtal från försäkringskassan. Sent på måndagen fick jag tag på henne. Då berättade hon att jag skulle bli fortsatt sjukskriven med bibehållen ersättning.och att hon talat med läkaren.
Jag berättade att det stod en annan summa.....Ja går in och ändrar den sa hon bara kort....inte en ursäkt fast jag i början av samtalet berättade att jag mått dåligt av all ovisshet .......under två månader...
Ja det man kan klura på är om hennes agerande påverka min utmattning positivt eller negativt.
På måndagen bakade jag solbullar härligt att sätta fingrarna i en varm deg.
På eftermiddagen bjöd jag hit Lena på fika.
På eftermiddagen bjöd jag hit Lena på fika.
Ja det blev helknasigt. Bilen var på verkstaden och Benny bad dem från verkstaden köra ut bilen så jag skulle köra tillbaka och betala. Samtidigt hade jag och Lena konversation över messenger hon var på väg ut. Jag dukade åt Lena och samtidigt som Lena dök upp kom han från verkstsden jag lämnade Lena då jag trodde hon läst messenger. Jag var snart tillbaka och som tur var Lena fortfarande kvar. Då hade hon läst mina tre meddelanden men när jag bara åkte först förstod hon inget . Ja nu får ni höra hur jag sköter om mina kaffegäster
På onsdagen blev det ett besök på Erikshälpen då jag träffade gulliga Malin.
På torsdagen ett besök hos mamma Kerstin i Havsta.
Jag bytte till sommar gardiner och sommar platsmattor.
Tänk hon har fyra olika uppsättningar. Jag minns ju att det var noga med bytte när jag var liten. Hon är så möjd och glad när detta är gjort. Jag började fundera över om det är fler som upplevt liknande pyntning vid olika årstider. Själv byter jag gardiner högst en gång per år.Mattorna ligger år in och år ut
Ha det gott!
"Jag lever, jag lever"
Hej på er!
Vilken livskvalite jag haft denna vecka.
Det började på lördagen kl 13.00 med övning inför Py Bäckmans konserten
Det blev musik en hel dag så mäktigt att sjunga ihop med så många körsångare.
Hennes musik har bara dykt upp i mitt huvud och jag har kommit på mig själv att gå och nynna.Jag är så glad jag orkade vara med hela tiden. Vid hemgången vid 18.30 från kyrkan var jag så darrig och energilös så några av kör kompisarna fick hjälpa mig till bilen. På söndag blev det ett kort besök av vår lilla Frank. Den lilla godingen morfar sopade och mormor stekte plättar. Inget är tröttsamt när han är här!
6 Juni åkte vi till Mejk köpte lite grejer till tisdagens köravslutning i församlingshemmet.
På tisdagen förberedde jag 20 gottpåsar och två pajer för kvällens avslutning. Äntligen kväll ! Jag fick hjälp av Malin Karlsson att göra färdigt den lekpåse som kompletterades med skoskydd som jag bara av en lyckträff kunde få tag på Vi började med gladsången och satte på oss mössa, assiett öron; tandprotess och till sist två snapsglas till öron det blev jättelyckat och många skratt.
Sedan åt vi paj och salladsbuffe och till efterätt hade Florence och Jenni gjort så mycket gott.
På torsdagen hade vi sommarfest hemma hos mig. Jag
bjöd på matpaj . Mina kompisar som jag bla träffat på basalkroppskännedomen för fyra år sedan gästade mig.
Alla kunde komma så vi fick trevliga timmar ihop.
På torsdagsmorgonen åkte jag och hämtade mamma för besök på PK fotbädd. Patrik jobbade mycket med mina inlägg. Efter en timme var det klart. Det kändes så bra att gå.Jag körde hem mamma och svängde därefter till en kompis som jag blirr glad av.
Idag fredag har jag bara tagit det lugnt ätit, vilat och vet ni jag har kunnat gå 800 meter......Det trodde jag aldrig jag skulle kunna klara av. Ja, visst jag har stavar, men från i mars har det hänt så mycket med min fot.
Jag är så nöjd över allt jag faktiskt kan ta en kort promenad igen..
"JAG LEVER, JAG LEVER"
https://youtu.be/lrB6S5XwFZc
