I nöd och lust!❤

Vi gifte oss den 16 april 1999 i Lindesbergskyrka.
Dagen började med vi hade en mycket sjuk flicka Johanna det fanns ju inget val att inte genomföra dagen.Så att jag och barnen åkte till Salong Marie . Där fanns frisör Malin redo med fön och borste för att göra iordning mej och flickorna. Vi hade page och hon fluffade upp pagen så den nästan stod som en sky runt huvudet.
Vi åkte hem till Hidingen där barnen fick ta på sig sina nya kläder från Linus och Lotta. Benny och jag hade tagit semester den dagen. Vi hade bjudit in min syster Ann och hennes man och Bennys syster Sandra och hennes pojkvän. Vi hade valt att inte bjuda in fler då vi kände att det inte fick bli för stort.
Vi klädde på oss våra bröllopskläder och gick över till grannen som var fotograf.
När vi kom in tog fotografen min brudbukett som var gjord av tulpaner och satte ner den i en urna. Sedan frågade han vilken bakgrund som vi ville ha. Vi valde och fotograferingen började det gick fort 4- 5 klick ,klick..Jag fick till slut ur mig ...Bengt... Jag vill gärna ha med min brudbukett. Han hämtade den och tog lite fler bilder. Jag ville ju så gärna ha med buketten. Sedan sa han jo... Benny vad tycker du om pelarbortet ska det ha duk eller utan...Jag förstod ingenting...Benny gick mot dörren och hämtade sitt dragspel. Som han vi fråga efteråt gått ditt med kvällen innan.
Han och fotografen hade kommit överens om att det också skulle tas bilder på dragspelet och Benny.
Jag började att skratta och tog mig bort från duken.
Snacka om två flugor på smällen.
De var snart klara och vi gick mot bilen för att ta oss till kyrkan.
Då kom jag på att jag glömt betala frisör Malin. Ringde henne och gjorde upp om att betala senare.
Vi kom till kyrkan och vår ingångsmusik spelades "Där björkarna susade"
Vi tog oss fram till altaret både Benny och jag var mycket tagna av situationen.
Lotta Storbacka vigde oss. Efteråt så hon att det var en väldigt känslosam vigsel.
Tårarna rann på oss båda. Äktenskapslöftena sades och "Sedan spelades "Mitt hjärta är ditt"
Vi gick ut till "Koppången"
Denna underbara tavla fick jag av min vän Fru Persson på Pälsärmen.
Efter vigseln åkte vi till Hidingen och åt smörgåstårta och bröllopstårta tillsammans med våra syskon och deras respektive. 
Johans steg i feber så nån timme senare fick Benny ta Johanna med sig till akuten på Usö. Det visade sig att Johanna fått urinvägsinfektion. Så bröllopsnatten firadehan och Johanna på Usö.
Dagen efter åkte vi till Lofsdalen. Vi åkte skidor och pulka nån dag.
Den tredje dagen fick Benny magsjuka strax därefter Johanna också. Ja, vi var  friska den dag det var dags för avfärd. .Jag minns Erikas besvikelse över att vi fick kasta hemgjorda köttbullar och knasterkorv utan hon fått äta det pga att även hon blev sjuk.
Jag vet att det gått 20- år sedan dess. men det känns som igår. Livet har ju inte alltid gått rakt  för oss. Men vi har alltid funnits där för varandra och har delat glädje och sorg. Ni kan vara säkra på att vi vet vad utrycket i nöd och lust innebär.
.❤❤❤ Kram Marie

Operation av biskörtlar

Tidigt i onsdag körde Benny mig till B-huset på U S Ö. Väglaget var siså där,  det hade ju kommit nästan 1 1/2 decimeterunder natten.
Jag hade packat en liten ryggsäck med övernattning saker. Jag visste inte så mycket om operationen. Läkaren hade berättat för mig att biskötlarna kunde sitta allt uppifrån halsen och ner till hjärtat och att de var fyra stycken..Så jag förstod att det krävdes skickliga kirurger. Vid förra besöket blev min röst inspelad men de så att  de var ytterst få som skulle  tappa rösten och att den då skulle återkomma inom någon dag.
Jag kände mig inte rädd utan snarare lättad över att det äntligen skulle bli en operation.
Jag kom upp till dagkirurgin och fick sätta på mig deras rejäla trosor, långa vita strumpor  och blå tossor under foten. Sist den vita nattskjortan som  man knäpper bak i ryggen och för att hålla värmen en blå pappersrock och en blå nätmössa över håret. Man får ett gott skratt när man ser sig i spegeln.
Sedan fick jag ligga på en säng för provtagning. Efter nån halvtimme kom 4 förklädda män från anestin. De förberedde flera infarter.. Sedan gick det fort. Jag fick andas syrgas och sedan satte de narkosen i min infart... Jag sov på två röda.
Vaknade till liv ca 3 timmar efteråt på uppvak. Nya prover togs och vid 16.00 började jag vara klar i knoppen. Jag förflyttades till avd 39 A och fick eget rum. Jag hade mycket svårt att andas och då jag drack vatten kväldes jag.
 
Efter en stund kom läkaren in och berättade att de inte hitta mer än 3 biskörtlar och att det skulle bli en ny operation av den om två månader. Jag nickade och sedan kom nästa bud vi har kommit emot en talnerv så det kan vara så att ditt stämband kan vara lamt.
Ja jag tog emot beskedet och tackade för att han berättat innan om dessa komplikationer. Jag blev liksom inte förvånad klart att jag skulle få bägge sakerna det blir ju alltid nåt knas. Det betydde att min fotled inte kommer att läka förens den 4 biskörteln är borta.
Senare på kvällen när jag fått distans tänkte ja....
Men vad i hela världen har jag gjort. Det måste vara någon som först vill mig illa..först utmattning  och helt infunktionell psykisk..sedan mina fötter och nu tystar mig så jag inte kan tala heller... Lite små ironisk jag drog lite på läppen.
Natten var hemsk jag fick sitta upp hostade hela tiden till drack jag vatten kräktes.jag
Som tur var jag ute på messenger och skrev till Ewa J . Som tidigare vårdbiträde på Ågården hade erfarenhet som hon delade med mig. Hon rådde mig att be om nyponsoppa det är bättre för reflexerna i halsen. Mycket riktigt jag smög ut och hämtade ett glas. Nu fick jag behålla det jag drack.
Dagen efter kom ronden och en annan kirurg som varit med på operationen. Han beklagade att det inte gått bra. Han berättade att jag om några veckor ska få åka till Småland där de har en apparat att gå in i höften och locklisera den sista risgrynsstora biskörteln. För att det sedan ska blir det ny operation så vi kan få ordning på din fotled. Han hade även beställ tid  hos logoped till 11.00.
Jag fick sällskap upp till logopeden. Han bad mig läsa samma text som den jag läste i november och spelade in.
Sedan tog han en apparat med en meterlång släng och filmade mina stämband. Mycket riktigt var ett stäm band stumt det syntes på skärmen.
Jag var klar..
Jag satt utanför  hissarna och jag blev jätteledsen.. Jag som älskar att sjunga och spela gitarr..och jag kände  ledsenhet över att min kommunikation med mina älskade barnbarn skulle försvåras ännu mer. Jag har redan sorg över att inte kunna springa och krypa med dem och nu också bli av med min möjlighet att sjunga med dem.
Det var känslan där utanför hissen men nu har jag även fått distans till det. Jag ska snart besöka logoped  och jag håller tummarna att mitt stämband blir bra.
Jag är en lycklig  prick som har så fina vänner och familj som hjälper mig att hålla humöret uppe.Jag har fått så många uppmuntrande meddelanden och se vilka vackra blommor jag fått så sedan jag kom hem. 
Jag har en lite svagare röst än innan . Det väser i bröstet och hostan är kvar. Men vet ni vad jag är vid gott mod trots omständigheterna.
Varm kram till Er❤
 
Biskörtlarnas funktion
Reglerande funktion. PTH syntetiseras i bisköldkörtlarna och insöndras i blodet i reaktion på låga nivåer kalcium. ... I blodet får hormonet kalciumnivåerna att öka, genom att få kalcium att utsöndras från skelettet, aktivera D-vitamin som får absorptionen i tarmen att öka, samt öka njurens återupptag.

Inte alltid det går rättfram...men så....eller...

Äntligen ska jag få min operation av biskötlarna. Operation ska förhoppningsvis sätta fart på bentillverkningen så att jag ska kunna återfå en hel fotled .De fyra små risgrynsstora biskörtlarna har under två år överproducerat hormon som gjort att jag haft sjukt högt kalcium i blodet.
Min fotled är inte läkt sedan två år tillbaka. Går därför med otros och har enligt ortopeden inte gå mer än en km en dag och ska däremellan sitta med foten i högläge. Trots denna restriktiva sjukintyg blev jag av med sjukersättningen i maj och var tvungen att skriva in mig på AMF för att behålla mitt SGI.
Nu har AMF bestämt att jag inte får forsätta med arbetsprövning för de anser att jag ska inte kan öka upp mer i tid pga av mina medicinska tillstånd. Jag har under de här 6 månaderna kommit upp i 11 timmar .Jag har dessutom kommit ut och känt mej behövd. Med tanke på att jag varit hemma i 7 år har jag sett att arbetsprövning gett mig självkänsla till att jag kan komma igen i arbete.
Vad händer nu kommer försäkringskassan bevilja sjukskrivning jag har samma orsak till sjukskrivningen som i våras och den blev avslagen i maj. De senaste tre veckor när jag arbetstränat så har skrivit och ringt när jag haft
ledigt  för att få hjälp av mina läkare att sjukskriva mig. Orken har ibland  ebbat ut men att vara hemma från arbetsträning har inte funnits som lösning då man till lön får den nätta summan på 10000 kr. För mig som oftast haft två karensdagar pga av att jag inte är lika stark fysiskt och psykiskt så har min lön legat på 8500 kr
Det känns som att jag från att varit en skicklig förskollärare under 25 år  blev utmattad av hög arbetbelastning under 7 år och som tillika med mina svaga fötter hamnat i omständigheter som gör att jag nu sitter i riktigt trångmål med ekonomin.
Det är helt klart systemfel i vårt land, jag bollas mellan olika myndigheter för att läkarnas bedömningar inte gäller längre som underlag för sjukskrivning och resurserna inom sjukvården brister.
Men vad ska hända med oss som inte passar in i normerna som sjukskriven eller .arbetsökande. Vi finns och ska sanningen fram brottas vi för att bli hörda och att få passa in i samhället precis som är.
Med arbetsinsats som skulle vara är anpassad efter min förmåga så skulle jag må gott och kunna bidra med min del till samhället.
 
Nåja här kommer lite muntrare text .
 
Det är en bild på min närmaste handledare Pernilla Gråberg. Vi har varit i församlingens kök och förberett soppa, matbröd och nåt gott kaffebröd till sopplunchen på tisdagar. Det har varit roligt och Pernilla  har gett mig nya utmaningar inom bakning. Den tredje dagen har jag varit på St Marys cafe. Torkat bord och bytt dukar. Vattnat blommor, torkat lampskärmar och fönstersmygar. Frontat varor från St Marys verkstad ljus, choklad och kaffe.
Idag överraskade de mig med att samla alla från St Marys butik och cafeet för att bjuda mig på fika.
Anna överlämnade choklad, kaffe och ett ljus. Sedan skojade hon med mig och frågade om jag läst på vad Mary står för.

M står för meningsfullhet
A för arbetsgemenskap
R står för rebabitering
Y för yrkes stolthet

Vet ni det stämmer precis in på vad jag har byggt upp under de här sexmånaderna.
Förutom glädjen att jag fixat att komma upp i tid.Har jag dessutom fått en handfullt goda och fina vänner. Som delat med sig av glädje och sorg från deras egen historia.❤😍
 
Nu står mitt hopp till att försäkringkassan ger mig sjukpenning. Men eftersom jag haft erfarenhet av nekande så är det klart att det gnager i mig. 
Oh du ! Pernilla jag hoppas du har överseende med bilden.
Nåja ! Jag gör så gott jag kan❤
Varm kram till er❤
 
 

Förändringens år 2018

Ja idag är det nyårsafton 2018.
Ja, året inleddes bra. Min dröm att göra klart boken.
Att lyckats att få ihop pengar genom att baka och sälja  mina  bakverk på julmarknader och Gusselbyrevyn.Jag fick tips om en grafiker som heter Carsten Leht . Vi arbetade oss igenom boken. Strax innan jul lämnade jag in boken för tryckning på Strandbergs tryckeri.
Att ta boken i sin hand var en speciel känsla det var nästan så jag fick bita mig i armen. Att sedan få åka ner till Blomberska bokhandeln. Både roligt och lite läskigt. Andra skulle läsa och bedömma min bok.
 
 
Efter någon dag tog damerna på Bergslagspraliner kontakt och frågade om jag ville ha bokcafe hos dem. Inte helt självklart för mig men så tog jag erbjudandet och nån gång i början av januari körde Maria Åkesson mej Stripa. En spännande resa dit då det kommit massor med snö,men med Marias bakom ratten tog vi oss dit. Några jätteroliga timmar ihop med Gunilla och Yvonne väntade. Vi bestämde bok cafeet i april.En eftermiddaag kom Anette Ericsson cyklande för att dela ut teaterföreningens program för våren. Hon gladde mig mycket genom att fråga om jag ville ha en plats i Lindesbergs teaterföreningen. På årsmötet i mars blev jag invald. Detta ha för mig betytt flera teaterföreställningar och en kurs i örebro med andra teaterföreninar. Teater är bu något som ligger mig varmt om hjärtat.
 
Januari och februari flöt på med sortering och städning av huset. I februari var det dags för fotografering av vårt älskade hus. 
Dagen innan tog jag en promenad till Jysk jag hade bett Benny att han skulle köra mej dit men han hade inte tid. Jag gick dit och på hemvägen hade jag ett nytt överkast och lite kuddar. Jag var mäkta nöjd över min bedrift.Dagen efter kom fotografen och jag hade mitt nya överkast pålagt. Jag sa inget till Benny så när bilderna kom från mäklaren blev han förvånad och jag berättade om min utflykt.
Det blev visning och vi fick åka hemifrån. Vi lämnade vårt älskade hus skulle det komma några intressenter.
En och en halv timme hade det varit 17 familjer som besökt husvisningen.
Bara ett par dagar efter hade Emile och Fredrik lagt ett  bud på huset.
Det kändes jättebra.
Nu var det dags för bokcafe en jätterolig erfarenhet. 
Vilken uppbackning jag fick av de som kom på cafeet.
Hemma fortsatte avyttringen av saker. Erikshjälpen hämtade en hel flyttbuss med saker. Det kändes bra att våra saker skulle få liv hos andra människor.
Jag ville så gärna ha en tavla med vårt hus. Jag hade frågat ett parpersoner om de kunde avbilda  vårt hus. Men nix så en dag fick Benny köra mig till Mejk. Jag köpte färger och en canvastavla.sen smög jag igång. Det var ett roligt arbete jag blev fängslad av målningen. Till slut var den klar. Ja ingen Rembrant men ett fint minne från en fin tid i vårt hus.
I maj blev jag nekad sjukpenning och jag la ner mycket tid på att få försäkringskassan att ändra beslutet. Men då och arbetsgivaren var inte sinad för fem öre att ge mig anpassad tjänst. Jag skulle få ta tjänstledigt ett år men med tanke på atg foten inte läkt . Så tog jag avgångsvederlaget och tänkte att nu blir det lugnt. Jag tänkte att jag skulle använda avgångs vederlaget för att ge foten tid att läka. Men tji fick jag om jag skulle få behålla Sjukgrundande beloppet som jag hadd var jag tvungen att anmäla mig till arbetsförmedlingen. Så där stod jag med förmaningen max 500 meter per dag och foten i högläge. och nu  skulle söka sittande arbete.
Som tur lättade Erikas och Mikaels namngivning för Elvira upp
Sen var det utflykt med Marie Johansson till Järle. En underbar fm som verkligen gav energi!.
 På Lindevårdagar stod vi från Lindesbergsteaterföreningen.det var kul.
I juni fick vi vara med och ta emot en student Teodor Karlsson också det en fantastisk fin dag! Då jag hade fått äran att baka två stora jordgubbstårtor.
 
Sedan var det min födelsedag då tårtan hamnade på dörrmattan när jag skulle bjuda vänner på den. Ja det var så knasigt jag kunde inte sluta skratta över tårtan och allt som händer mig.
Innan vi åkte till Varberg fick vi bevittna Elinors och Torbjörns bröllop på Siggebohyttan.
Sen åkte vi till Varberg.
Vi hade en kanon semester. Vi satt vid havet och badade under fjorton dagar.
Väl hemma var det dags för flytt till Sjöbrisen.
Det blev super. Här har jag tagit en bild i oktober på vårt drömboende. Jag kände mig så fri kunde ta hand om mina blommor på balkongen och ta hissen net för att gå på korta promenader.Bara en vecka efter inflytt var jag tvungen att böta arbetsträna. Jag fick börja på St Mary. Jag sa till mig själv allt är bra du klarar eftersom jag fick börja arbeta 10 timmar utan upptrappning.
I november var det dags för Johanna att påbörja sin resa. Cuba, Argentina och Brasilien skulle besökas.
 
Ja, sedan har veckorna rullat på St Mary det har varit roligt och gått bättre än jag ens kunnat gissa. Jag har haft lite besök i vårt nya boende, de senaste 5 veckorna har kantas av sjukdom.och läkarbesök. 
Jag tycker det varit ett fint år och en sak som jag säkert får ta med mig är min otros i väntan på operation av mina biskörtlar  .
Jag önskar er alla mina fina vänner och min älskkade familj ett riktigt Gott Nytt År. 
 
Kram Marie
 

Bättre med en lös skruv i foten än att tappa en skruv!

Hej på er!
Ja,denna höger fot den går nog till världshistorien..För 14 dagar sedan svullnade hela foten upp och blev blå. Jag kunde inte ens nudda den med fingret. Ont som tandvärk. Jag fortsatte att gå till St Mary och arbetstränade jag fick tid hos ortopeden Nicole. Hon kunde nu känna en skruv under fotknölen.Jag uppmanades att komma in om skruven skulle kännas mer.

Veckan efter på måndagen arbetade jag men på kvällen när jag kom hem var foten så svullen och dagen efter gick inte svullnaden ner. Jag fick åka in till Usö, träffade en handkirurg som gav mig pencellin för att förhindra infektion i benet och jag rötgadds.Sedan åkte jag hem. På morgonen ringde G. Allströmer att vara hemma med högt fotläge.
Nu kände jag skruvens udd.

I tisdag var jag till ortopeden och det bestämdes att skruven skulle tas bort. Jag blev så ledsen. Jag har sedan skruven börjat röra sig varit orolig över att detta ska påverka min steloperation. Det har satt igång stress hos mig.
Så gissa om att jag blev glad när hon sa att steloperationen inte skulle ta skada om borttagande av skruven.
Så nu sitter jag här och väntar i mina fina operationskläder.

Så där nu har skruven som var 12 cm lång opererats ut .Det är den skruven som sitter på snedden på röntgen bilden.Nu är det onda över för denna gång. Nu väntar sjukbil hemåt mot Lindesberg. Nu utan skruv som skavde och med mer pencellin och ett ärr mer tre stygn . Så skönt! Nu kan jag gå utan att det gör ont. See you❤
 😘
 

Otrosen stannar ännu en tid på min fot!

Hejsan!
Idag är det tre veckor sedan fot operationen. Operationen syftade till att hjälpa det övre benet i fotleden att komma till läkning genom att packa malt ben och benmärg från min höftkam. 
Operationen lyckades och på torsdag eftermiddag den 11 januari fick jag åka hem. Ortopeden kollade mina prover och upptäckte att jag hade  lågt D vitamin värde (35 istället för 75)
Så det blev till att äta D- vitamin under första veckan 1 tablett för att utöka till 2 tabletter.
Jag fick behålla otrosen istället för gips. Vilket underlättat här hemma. Väl hemma var jag väldigt trött och jag hade jätteont i höften.Jag mådde dessutom illa av D-vitaminen.Jag ville mer i huvudet än vad kroppen mäktade med. Så det fick bli basnivå  mat och vila
Efter nån vecka kunde jag ut en stund varje dag. Benny tog snöslungan och gjorde vägar i trädgården för Frank.. Men det blev fru Wallberg som använde dessa. Det blev ett lagom äventyr för mig.Jag tyckte det var så vackert med all snö.
 
Sedan har orken återvänt och jag håller mig fortfarande till en sak förmiddag och en sak eftermiddag. D-Vitaminen har gjort susen jag vaknar på morgonen och vill genast kliva upp .Förra onsdagen tog de stygnen det såg ut som det läkt bra!
Nu är det bara att hålla tummarna för läkning av benet! 
Stor kram❤

Januari 2018

 
 
Det har blivit dags att summera slutet av året så här en bit in på nya året.
Planering och bakande gick bra under hösten .
Frysen var full av dammsugare, fillimpor, siktkakor, sockerfria chokladbollar,  Glutenfia citronbollar, Glutenfria gusselbykakor.
Min egna lilla skatt i frysen.
Bakningen har ju varit en del av mitt terapiarbete under hösten instängd i mitt hus pga att jag ej får köra bil med otros . Jag sökte färdtjänst men de kunde inte bevilja  Svaret/ Avslag av din funktionssnedsättning ansers inte medföra att du har sådana väsentliga svårigheter att förflytta dig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationer i den mening som avser i färdtjänstlagen för rätt till färdtjänst.Till saken hör att jag berättade att jag endast fick gå 1 km och att busshållsplatsen ligger 2 km därifrån
Dagen "D " Stripa julmarknad.
Jag och Ewa Johansson gjorde varandra sällskap. Tur jag hade trutvalla på läpparna det var så många som kom och handlade eller bara pratade en stund. Jag glad att jag fixade det i år igen.
Under julen gick dagarna fort. 
Många trevliga stunder runt julmat och fika. 
Plötsligt var det nyårsafton som vi firade ihop med Kerstin och Peder Christensen i deras nya lägenhet i Arboga. Vi bröt upp vid 10.30 då vi åkte hem. Tur att jag har en omtänksam man som kortade besöket. På vägen kom tröttheten hos mig .Väl hemma på väg in kräktes jag av trötthet."Lätt att glömma att bära rätt antal vedträd varje dag"
Så skåla i Pommac fick vi göra på nyårsdagen.
2018 blir ju ett spännande år med positiva förändringar när vi byter vår villa till lägenhet till Tivoliplan inne Lindesberg.
Julen slängdes ut ihelgen hos oss och mor. Så nu är alla glada och nöjda. 
 Idag går dagen åt till förberedelse inför operation av foten. Jag känner mig ganska rutinerad och inte speciellt orolig. Hej till nästa gång.😊❤

En spik i foten!

 
 
Hej !
Hösten har gått fort. Jag har planerat min vardag utifrån den ofrivilliga isolering jag haft pga av otrosen som innehåller min oläkta fotled. Jag har roat mej med att cykla på min motionscykel 3 dagar i veckan i oktober var jag uppe i 45  minut varje gång.
Jag fick löfte att gå på vattengympa av sjukgymnasten på bassängen på Lindesbergslasarett. Jag fick ringa och fråga personalen på lasarettet och förklara att jag skulle bada med en rengjord otros. Då jag har en jag badat med och en som jag transporterar mig med. Damen talade om  att av hygienska skäl kunde jag inte bada med otros där. Sedan tillade hon att jag i alla fall inte skulle ha någon nytta av att göra rörelser eftersom otrosen satt på. Jaja jag har ju en vänster fot och en kropp som skulle må gott av rörelse i vattnet. 
Jag svalde det sura äpplet. Dagen efter ringde jag högsta chefen på Energikällan och frågade samma sak. Inget problem svarade hon vi har ju klor i bassängen. Så under sex veckor har jag deltagit i vanlig vatten gympa på måndagar. Visst i början var det småläskigt på väg mot poolen. Men det har övervägande varit mycket roligt och framför allt har jag fått känna puls igen.
På tisdagen har jag känt av vattengympan och varit energilös därför har jag fått tagit det lugnt för att orka med kyrkokören på kvällen.

Sedan i augusti har jag fått göra lägga laser på två ställen av fotleden. Detta i tjugo minuter på två ställen där ortopeden markerat med två kors. Jag har gjort detta kontinueligt och samma tid varje dag.
Så i morse var det dags 6.45 att åka med sjukbilen. Jag väntade och väntade efter två samtal till operatörerna på sjukresor kom bilen 7.40. Jag var så stressad så jag började gråta. Chauffören kunde ju inte veta att jag förra veckan fick ringa och säga till om en tid till min ortoped. Sköterskan svarade att tiderna var slut men att han skulle ställa mig i kön för återbudstider det står redan tio i den.Ja sa men min sjukskrivning går ut på fredag och jag har haft ortrosen sedan i februari. 
Gissa om jag blev glad för kallelsen i måndags som kom med posten.
Nåja chauffören skyndade på så 8.30 var jag uppe på ortopeden.
Helt tom i huvudet efter stress attacken.
Mats mötte mig och sa jaha här kommer du tappra.
Tack sa jag det behövde jag höra. Hur är det frågade Mats? Med benbrottet är det lugn detsom oroar mig a
är försäkringskassan som ringef och upplyser mig om att jag snart blir utan sjukpenning och arbetsgivaren som kallar till möten och vill veta saker om mina fötter som jag inte kan svara på. Så började jag gråta....
Han tittade på röntgenbilderna. Han såg att det ena benbrottet hade börjat läka och det andra hade inte tillstymmelsen till att ha läkt.
Så Mats tittade på mig medkännande blick.
Jag måste operera om det brottet. Jag skriver in dej på operation redan i början av januari.
Ja och så sa Mats att han ville  ta nya prover på mej efter som du haft lågt hb och jag tror fortfarande det är biskörtlarna som producerar för mycket hormon. Det påverkar kalktillverkningen. Han skulle sjukskriva mig och skriva brev till Torsten Sandberg på företagshälsan.
Sedan var det dags för hemfärd.
 
På vägen hem tänkte jag på att jag är så tålmodig och att det kan bara bli bättre. Jag tänkte på hur mina fötter var innan operationen och hoppet som jag tappade då jag sökte hjälp hos  fyra ortopeder i tio år som inte kunde sätta sig in i min sitaution.
Jag hade tappat tron på att nått gick att göra med mina fötter. Hade det inte varit för Kent på PK fotbädd som gav mig kurage och dessutom namn på en ortopedläkare på Sofiahemmet.Jag åkte dit och det första Per Henrik Åberg frågade var hur det var att gå på grus och gräsmattan. Efter det besöket tändes ny låga till hitta lösning för att kunna gå igen.
Ja visst är det trist med operation men min målbild är att jag ska få balans igen . 
Jag och otrosen får vara kompisar ett tag till.
Kram😊❤
 
 

Länge sedan jag satt framför dataskärmen.

Hejsan på Er!
 
Juni var en innehållrik månad.
Samma dag som vi hade inbrott hade jag varit till medecinmottagningen för att se om jag hade över produktion av hormoner i biskörtlarna. Min ortoped hade skickat remiss efter att ortopedmottagningen tog prov på min biskörtel ett polypeptidvärde 17 istället för normalvärde 7. Han hade erfarenhet av ben som inte läkt pga av över produktion av denna hormon.
Polypeptidhormonet är kalciumreglerande samt reglerade nivåerna vitamin D och fosfor.Nu visade provet ingen större överproduktion efter de prov jag tagit på medecinmottagning det låg bara på 11. så de  ingen operation av biskörtlarna var aktuell. Kändes ändå skönt att de kollat upp. För er som inte vet var biskörtlarna sitter kan jag berätta att de sitter på fyra ställen på sköldskörteln och är stora som risgryn.
Veckan innan inbrottet hade jag fått ett brev från vårdcentralen med besked att jag fått diabetes typ 2
Nu kändes det som att jag fått min beskärda del av olika sjukdomar.
 
 
Utanför huset grävdes det för fullt för nytt avlopp då vi fått avslag på den nuvarande brunnen. Ja, vi var flera i byn som blev drabbade det slutade med en räkning på 110 tusen kronor.
Jag tog kontakt med Sektor Alarm som kom hit och installerade larm. Så vi skulle kunna åka till Kreta utan att känna oro..Följande veckor bestod av besök hos dietist., diabetessköterska och sjukgymnast för att få övningar för vänster fot och ben  Besök på Pk fotbädd för justering av vänster inlägg eftersom jag nu hade fått lov att gå med otrosen en kilometer varje dag. 
Dessutom ringde jag sammanlagt 4 gånger till polisen och anmälde de smycken som inbrotttjuvarna stulit. man kom inte på alla på en gång utan upptäckte efter hand. Så ett råd till er fotografera av era smycken man minns inte allt och det är svårt att beskriva dem när de inte finns kvar.
 
Jag skulle fylla 50 år och var glad att jag  varit förutseende och satt ut annons i början av juni NA
Där jag undanbad mig uppvaktning .Jag hade tagit det beslutet redan då vi beställde resan till Kreta på hösten 2016. Blev lite firande med den närmaste familjen..Här i Havsta hos mamma Kerstin.
 
 
Sedan i Hidingen ihop med syskonbarn och deras föräldrar.
När firandet och alla göromål i almanackan var slut förda. Var det dags att ställa tankarna mot resan till Kreta.
Jag hade till och med löst det här med badningen .Jag hade fått en ny otros som nu skulle få bli min badkompis under fjorton dagar.
Vi åkte den 31 juni det var så skönt att stänga dörren till vårt hus efter allt som hänt. jag firade min födelsedag tillsammans med Erikas familj i all enkelhet.🎁🎈😍❤
 
Frank älskade att bada och gärna med sin morfar. Jag sa till Erika att nu ska jag gå ner och försöka få lite uppmärksamhet av Frank. Jag tog mig ner i barnpoolen till Benny och Frank. Eftr en kort stund säger Frank kom offar vi går och badar i stora poolen. Fniss där fick jag ligga i barnpoolen ensam.
 
Benny och jag fick fjorton mycket fina dagar på Kreta. Bad och mat på resturang det enda vi behövde tänka på var vad vi skulle ha för kläder. Så här låg jag större dellen av dagarna, så skönt och avkopplande.
 
Tack för denna gång!.

Smyckesskrinen gapar tomma emot oss!😢

Hejsan!

Först vill jag tacka för all omtanke ni gett oss. Jag satte ut på facebook för att varna och göra er uppmärksamma på att de tjuvar som varit hos oss på dagen kunde vara på gång någon annanstans.

Jag hade som sagt varit till U S Ö åkte kl 8.40 och kom hem 13.30 med sjukbil. Redan när vi körde upp på infarten registrerade jag att dörren till gamla garaget stod på glänt. Jag gick ur bilen och låste dörren till garaget. Sedan gick jag in. Det såg inte konstigt ut i hallen när jag kom in. Så jag tog telefonen och ringde upp min mamma vi pratade kort och då fick jag dyn på att det låg lite saker från ett skåp vid micron. Då fattade jag jag tog min krycka och gick in  mot rummet. Där låg det cdskivor och lådor i bokhyllan var utdragna helt. Jag fortsatte att gå jag såg att lådorna i Erikas rum var utdragna och väl inne i Johannas rum stod ett fönster öppet och på golvet var det lite jord.

 Jag tog mig snabbt ut till köket och ringde polisen. Hon frågade hur det gått till och sa till mig att inte röra mig runt i huset för att förstöra teknisk bevisning. Sedan bad hon mig gå till närliggande granne för att berätta om att vi hade haft inbrott. Innan detta ringde jag Benny som befann sig på en ö i Råsvalen. Han var hemma på 20 minuter.Då gick han ut i garaget och inget var förstört eller stulet. Sedan gick han upp på övervåningen.
 
 
Jag gick till grannarna och när jag kom hem hade polisen ringt och meddelat att de skulle komma strax efter tre.Jag kokade kaffe åt oss. Vi konstaterade att vi ändå haft tur att de inte har slagit sönder vårt hem eller att det hade varit nerblodat.
Sen kom polisen och gjorde teknisk undersökning och jag fick berätta om händelseförloppet. De trodde att det avgörande hade varit att inte bilen stått på uppfarten. De hittade avtryck och såg att de sågat av fönsterkrokarna både uppe och nere.De såg att tjuvarna var proffs på deras tillväga gång sätt.
Idag hittade Benny en spade liggande en bit ner i skogen som de tagit ur vårt gamla garage.Med denna har de troligen och från utsidan lirkat upp fönstret med. När polisen var klart tog jag och Benny oss i kragen och gick upp och rekade. Det var som vi trodde alla guld och silver smycken var borta. Nej vi hade inget värdeskåp.
De sparade ett litet silver kors och en namnbricka.
Vi kände ändå tacksamhet över att de ändå  sökt igenom vårt hem utan att vandalisera det.
De hade koncentrerat sök efter värdesaker öppnat låda för låda! Troligen med metalldetektor. De lyckades få med sig våra vigsel ringar,en stor stor guldbrosch efter min mormor flickornas guldkedjor med guld hjärtan 5 par guldörhängen och en silverring från Bennys mamma.Ja det var lite mer smycken. 
Vi har anmält stödgodset och ringt Folksam. Tips om ni vill vara förberedda ta kort och skriv upp vad ni har. För det var jättesvårt att veskriva i exakthet.
Jag det var inte roligt med inbrott men  det kunde ha varit katastrof total och tänk om de kommit när jag legat och vila mig däruppe. 
Ja nu har några dygn gått och vi har börjat återfå vår trygghet i vårt hem. För tillfället sitter vi och tittar på vilket larm som är bäst . 
Stor kram❤

Nu är det många turer med buss.

 
Hejsan!☺
 
Sedan jag skrev senast har jag varit ute och farit med sjukbilen en hel del. Dessutom har jag varit min egen
sekreterare. Jag har gått och väntat på min sjukskrivning lapp . Då den inte dykt upp tog jag kontakt med ortopedavdelningen och det visade sig att de inte skickat den. Så nu fick jag ringa till arbetsgivare och försäkringskassan. I fredags dök den upp så jag bad Benny posta den i Stadskogsskolanslåda i fredags. Sedan kollade jag återigen på försäkringskassans sida för att se att den kommit in. Jo den var där. Igår tog jag kontakt med områdesexpeditionen. Nej hon hade inte fått den den hon konstaterade att de inte hade inte tagit in posten sedan i fredags. Igår hade försökringskassan tagit beslut om sjukpenning och då är det så att det är jag som ska skicka beslutet vidare till min arbetsgivare. Men nu är det gjort men som ni ser är det inte med självklarhet att utbetalningar sker. Det stämmer så bra det de säger att man behöver vara frisk för att vara sjuk.
 
Förra veckan fick jag åka in för operation de skulle ta bort en skruv. Jag förberedes med sjukhus klänning som jag med nöd och näpe kunde knäppa. Därefter fick jag en morgonrock och knästrumpor och ett hårnät att gömma håret i. Ja, kände mig som en riktig pudding. Sedan fick jag åka förbi väntrummet mot ett rum som de tack och lov stängde dörren till.. Den kvinnliga ortopeden kom in och inspekterade min  spira. Den blev inte godkänd eftersom det var ett lite öd hud som såg irriterad ut.. Så det var bara att sätta på sig sina egna kläder och ta sjukbussen hem.
I måndags var det dags igen för koll av benet igen.Nu blev det godkänt så jag var välkommen att operera
Jag fick åka sjukbil hem. Det vart en riktig utmaning. Jag fick åka hem i en personbil med fyra passagerare.. Framsätet var upptaget av en man så jag fick äran att sitta bakom honom. Jag gick in på höger sida med lite lirkande  fick jag in foten.Jag tänkte att nu hade det inte varit dumt att ta av benet och lagt det i bakluckan. Väl hemma fick chauffören hjälpa mig att lyfta foten över kanten. Så skönt att resan var över. Igår var det dags igen sjukbilen kom 6.15 och resan gick mot ortopedmottagningen. Väl framme var det dags8 för sedvanlig utstyrsel. Personalen och jag skojade och hade det trevligt. Jag lades på en brits och förberedes för operation. Jag sövdes lokalt i benet och operationen började. Ortopeden hade hela tiden en röntgen plåt att titta på. Jag försökte att slappna av och andas. Det tog ungefär 10 minuter sedan hade hon fått ut skruven. I slutet av operationen när jag kände hur hon skruvade ur  och det blev det lite mycket så jag svimmade av..
Jag fick vila mig en stund och med mig hem fick jag skruven. Denna operation skall göra att foten och dess skenor ska stabilisera sig. Så nu håller jag tummarna att det blir så. Nu väntaar provtatgning och koll av min bentäthet eftersom benet läker dåligt.Det blir fler besök men det är skönt att bli kollad.
 Så nu är det dags att åter boka in lite besök på vårdcentralen.Jag kan säga att långsamt har jag inte. 
 
Men jag har roligheter för mig emellan Att ha Frank här och njuta av honom det är balsam för själen❤❤❤
 
 
 
Förra veckan bakade jag tre kaksorter till mitt syskonbarn Anton som fyllde 15 å.De blev mycket uppskattade.
 
I tisdag var jag på betong kurs hos chokladpralinsdamerna i Stripa. Jättekul och med mig hem kom ett fågelbad.
Veckan avslutades med en jättebra konsert med Andra Ord på Lindeskolan. Där min fina vän Maria var med och presenterade föreställning.
 
 
Vet ni vad det bästa är det är att livet ibland är trassligt men det är nu inte är svårt att hålla i tråden ! Aj göken😊💖
 

Min nya kompis

 
Hej på Er☺
I torsdags var jag på sjukbesök i Örebro. Denna gången kom sjukbilen och hämtade mig 13.10 för att jag skulle vara inne 15.30 . Jag var i god tid och inne på fraktur mottagningen var det fullt i väntrummet så jag satte mig på en soffa utanför. Jag hade en cd med körsånger inför körsångsuppträdandet på morsdag. Så jag hann lyssna igenom den tre gånger när någon knackade mej på axeln.
 
Det var Lena på frakturmottagningen som sa att jag kunde ta bort gipset och därefter röntga mig.
De har varit så gulliga på frakturmottagning så jag hade med mig tre roliga grodor i plåt till dem.
Allt flöt på så vid 15.30 rulla jag upp i min rullstol till ortopeden dom opererat mig i februari. Jag har varit spänd inför besöket. Skulle jag kunna gå och hålla balansen.
Vi hälsade och han spanade in röntgen bilderna.
Ja du det här ser inte bra ut det har inte alls läkt som jag trott.
Du får ha gipset ett par månader till får vi se om det blir bättre. Det är en skruv också som skulle behövas opereras bort snarast. Jag blev alldeles tårögd...
När jag hämtat mig fick jag upp min minneslapp med frågor. Jag frågade om vi kunde fara utomlands om två månader och bada i havet. Jo,det trodde han men ändrade sig om gipset och sa att jag skulle få en walking ortos. Syster Lena och jag provade ut den och letade ut lämpligt ilägg att ha i botten.Sedan bad jag att få förnyat sjukrese intyg eftersom det bara var utskrivet till i torsdag, 
Han skrev nytt läkarintyg och ville att vi skulle träffas i slutet av maj . Då han åter var uppe från Lund igen. 
Jag berättade att min rektor vill ha mötet med mig . Jag skulle hälsa henne att det här med min fot skulle ta lång tid och att han opererat förskollärare förut som återgått till jobbet med lite anpassning av tjänsten.Ja det var verkliigen glädjande att höra.
 
Benny kom och hämtade mig .På torsdagskvällen satt jag och grinade. Tankar om att det inte läkt och tänk om inte blir bättre än innan. och att jag åter var okapabel att ta bilen.på ytterligare två månader. 
Nåja nu har jag grinat färdigt och gillar läget. Nu kan jag ju ta av otrosen vid sänggång och ducshning . Det ska bli bättre och vår resa utomlands är en fin morot.
 
Nu ska jag berätta något som hände mig vid den första sjukresan. Jag var ganska nervös så jag stod färdig när bilen kom. Lite skämtsam sa  chaffören där jag stod " kan jag hjälpa tant" Tant och tant sa jag vi är nog jämn gamla!
Jag satte mig i framsätet och bältade mig. Då kommer chauffören med ett par hopkorvade trosor och frågar vad ska han skulle göra med dem.  Hade det funnits en lucka i golvet hade gömt mig där. Jag sa snabbt jag tar dem. Ja,de hade legat i rullstolen under dynan sedan morgonen när jag gjorde morgontoalett. Jag satt där pionröd och knäpptyst.
 
Han pratade på som inget hänt och jag bad om ursäkt för det som hänt.  När han fick upp mitt personnumret på mig, sa han du hade rätt du är ett år yngre än mig.
Nåja vi åkte mot Örebro och snart var turen till ända.
Då säger han du kan komma förbi vid Tittin där säljer jag jordgubbar varje sommar.
Jag tackade för skjutsen. I huvudet fanns bara tanken på vad som hänt . Blir det jordgubbar i sommar möjligen utklädd i stor hatt och solglasögon
Ha det bra

Liten tripp till Göteborg

I fredags tog vi bilen ner mot Göteborg. Vi skulle besöka vår Johanna och hennes Bruno. Denna gång hade vi bokat rum på Scandic Europa supercentralt.
Vid 11.30 var vi framme hos Johanna som bjöd oss på lunch. 
Vi hade med oss lite småsaker som hon behövde inför sin luffning i Europa med start nån gång i början av maj.
Efter några timmar tog vi oss alla tre till hotellet. Där vi kröp ihop alla tre för att mysa och prata.
 
Vid 16.00 ringde Bruno och vi gick ner i 5-an huset.Jag och Johanna gick i lite affärer. Johanna hjälpte mig att leta och jag provade.Jag hittade tre fina tunikor vilket gjorde mig väldigt glad  Benny och Bruno tog en öl i hotellbaren. Vi gick ut och åt och sen var det kväller.
Vid 20.00 ringde Erika och överraskade oss med att hon och Frank skulle komma ner på lördagen. Vilken överraskning vi blev så glada.
På lördag vid 10.30 kom en glad Erika med Frank i vagnen in i entren på hotellet.Vi promenerade ner till Lilla Bommen. Ja, de fick ju vänta på mig eftersom jag gick med kryckor.
 
 
 Bruno och Johanna skulle ta oss med på en tur ut med en båt som skulle ta oss ut efter Göteborgs närmaste kust. Båtresan var trevlig och man såg allt efter sidorna.
 
Väl framme gick vi iland och passerade bla Resturang Sjömagasinet.
Visst var det blåsigt men ändå så njöt jag av att återse havet. Det är nåt speciellt med havet, dess oändlighet och rörelsen av vågorna 
Efter någon timme åkte vi tillbaka. Vi gick tillbaka mot hotellet. Jag behövde vila så Benny och jag gick till hotellet och de andra gick till Trädgårdsföreningen.
Vid 15.30 var det dags för Liseberg. Vi började med att ta en baguette från vårt favoritställe.
Sedan var det dags för Frank att åka lite karuseller.Jag gick runt så gott det gick.
Vid 19.00 var det dags att ta spårvagnen hem. Då blev det lite chillning och godis på hotellrummet. Skönt för då var jag ganska mör i benen.
 
 Sedan var det dags för att alla skulle gå hem till sig efter en mycket härlig dag.
På söndagen åkte vi till Slottskogen för att titta på sälar och barnens djurpark. Hu det var en riktig strapats vägen vi vandrade lutade i princip 80% . Men jag tog mig både upp och ner. Vi avslutade med en fika. 
 
 
Sedan var det dags att bege sig till bilen för hemfärd.
 
 
Jag känner  mig så glad över att jag klarat av att vara med och uppleva saker med resten av min underbara familj❤
Ha det gott😊

Högt fotläge och färsk ananas

Hejsan!😊
 
 
Här har hönorna kommit fram. De är som ni säkert redan vet mitt stora glädjeämne!
Nu har det gott en dryg vecka sedan jag skrev.  Jag har suttit högt med benet större delen av veckan. Dessutom har jag ätit ananas varje dag fick rådet av rådet av en vän det skulle påverka sårläkningen.Jag har var på nytt besök på USÖ . De tog som vanligt av gipset för att kontrollera såret. Såret såg inte bättre ut så en läkare undersökte.det . Jag frågade varför såret inte läkte. Han trodde det var pga av spikarna som de satt dit. Han skrev ut antibotika för 10 dagar. Så nu kanske det blir bättre. Sedan frågade jag om de hade tips om högläge i sängen fick kanon tips. Så nu ligger alla dynor ifrån utemöblerna . Det har funkat mycket bättre än de kuddar jag pallat upp med tidigare.
 
Under de fyra senaste veckorna har jag även ställt om min kost till skonfri/ IBS Jag har ofta bekymmer med svälld mage och toalettbesök som ej går att styra särskilt om det varit lite mycket i planeringen.
Jag pratade med friskvårdssköterskan Birgitta Thorstensen på vårdcenrralen.Då hade jag i princip varit dålig i en vecka. Hon rådde mig att prova skonsam kost. Så nu följer jag en app som heter Belly Balance.som en annan vän tipsade mig om. Det har gått över förväntan att ändra kosten och magen har blivit lugnare.
Idag blev det rena läkarjournalen när jag skrev.
Sängarna har ju kommit och vi har köpt nya nattduksbord och lampor. Nu väntar vi bara på att lust och ork ska infinna sig hos min Benny för nya tapeter. Det är en bra sysselsättning att söka den finaste tapeten bland de 5000 som finns på tapetcentralen på datorn.
 
 
Nåja allt är väl med mig och nästa vecka väntar förhoppningsvis en stor sol. Då blir det lyxliv bra bok , kaffe/ färsk ananas och benet högt på altanen. 
Ha de gott!
 

Tur och tur Hidingen

Hej på Er😊
Idag var det dags för en liten utflykt till Örebro.
Det var gipset som skulle bytas ut. Jag stod klädd och klar vid 12.35 då sjiukbilen skulle komma och hämta mig. Välutrustad med rullstol och kryckor fattades bara att jag haft en väska hängande runt halsen med en adresslapp på klistrad på utsidan.
12.40 kom sjukbilen och ställde sig på gatan . Chauffören klev ur och jag bad honom köra upp på min gård.Han tog rullstolen och sträcker fram en påse till mig. Han visste som tur inte vad som döljde sig i påsen.Där var morgonens byte av underkläder och strumpor. Som jag lagt i en liten påse för att ta ut i hallen för tvätt. Ni vet när man sitter så här tänker man jämt på att göra eller ta med sig saker i det rum man är för att slippa åka tillbaka i onödan.Det visar sig att chauffören är var svensk medborgare sedan 1997 då han kom från Bosnien. Jag arbetade på Förskolan Tallbacken då det kom bosniska familjer till oss.Det är alltid intressant att höra deras livsöde.De visade att vi hade gemensamma bekanta. Vi pratar och har det trevligt till Örebro. Vi anlände USÖ 13.27 skulle vara på gipset 13.30.
Nu blev det lite bråttom åkte mot hissen. Då satt hon där min fina fd arbetskamrat Katarina.
Vi bytte några snabba ord. Och kanske skulle vi hinna prata en stund efter gipsbytet.
 

Väl ner på gipset tog de bort en mängd klämmor från foten . Det var ett sår på sidan vid fotknölen. Ett stort sår på hälen. Ett sår ovan på foten och ett sår under foten. Foten såg ut som frankensteins monster med alla ärr. Ett sår hade det blött mycket ifrån så pga av det blir det utflykt nästa måndag med.Jag bad dem även ta stygnen på höften. De har varit så vassa mot mitt skinn.
Sedan var det dags för gipsning. 10 färger att välja med. Jag valde liksom förra gången kamoflage grönt. Denna gång blev det rätt kamoflagegrönt och inte gräsgrönt.
 
Ja tänk vilket ilandsproblem att gå och fundera på färgen på gipset. 
När allt var klart tog jag mig upp till Katarina och vi fick 10 minuters härligt samtal. Rätt som det var kom nästa vän Inga-lill Andesson  så nu har jag fått behovet av socialt umgänge tillgodo sett för idag.
Vi skildes åt och jag satte mig för att vänta på sjukbil som skulle komma efter en dryg timme. När den kom var det skönt att få åka hem.
Ha det så gott💖

Om

Min profilbild

Marie Wallberg

Mitt namn är Marie Wallberg.Jag har börjat blogga i en del av min bearbetning av den utmattning jag har sedan ca ett år tillbaka.Att leva med utmattning är en ständig balans mellan aktiviteter och vila. Jag fyller på min energi med samla fina upplevelser i vardagen, musik och det som ger livet guldkant t ex min familj, goa vänner. Jag hoppas att jag ska kunna förmedla den livslust och den energi jag så sakta börjar få tillbaka efter en svår period i mitt liv. Välkommen till min blogg! Kommentera gärna !

RSS 2.0