Nu har snart april månad passerat, tiden har gått mycket fort. Jag har njutit och njuter av att jag fått tillbaka min kraft och positiva inställning. Jag har gjort massor med roliga saker och träffat nästan alla mina kompisar

Min energi är inte outömlig som tidigare i mitt liv men jag har fått lärt mig att hushålla med den.

 

Det här är nåt som min kurator på vårdcentralen hjälpt mig under alla våra samtal hos henne. Hon har stöttat mig i att hitta gränser för mitt liv. Hon är en underbar person och hon har gett mig bilder som jag haft med mig under mitt lärande. Första gången jag träffade henne bad hon mig att beskriva mig själv. Gången efter hade jag målat en solros och berättade att jag vär som en sådan men att kraften är borta.Där började min resa mot mitt nya jag.vI har blött och nöt olika samtalsämnen.Hon har gett verktyg och reflektioner i form av liknelser i bilder som jag har och haft mycket nytta av.

Till exempel sa hon "Marie du ska bara bära ett vedträd åt gången, när jag i början var besviken på att jag inte orkade nåt".

Hon lärde mig att skriva upp i almanackan och planera vad jag skulle göra under en dag. Allt ingår i att göra tex tala i telefon, stoppa i en tvättmaskin, duscha, äta frukost. promenera, laga mat alla saker tar energi och behöver ersättas med vila. Rutiner som att gå upp, äta frukost ta en promenerad v, sova en stund och sedan kanske lösa korsord på eftermiddagen var det som jag hade fullt upp med när jag var som sjukast. Med tiden kunde jag lägga in en nödvänlighet och en trevlighet att göra på förmiddagen, men det tog lång tid innan detta gick.

Jag var ju en person har kunnat haft massor med bollar i luften samtidigt, så att bli så begränsad i sitt görande har inte varit lätt. Min granne berättade att hennes son som då var  år hade sagt sedan de hälsat på kort hos oss att nu vet jag vad stress." Marie stod och strök tvätt under tiden som hon talade i telefonen och såg till en gryta på spisen"

Sakta har jag fått bygga upp förtroendet med min hjärna igen..Jag har ju aldrig i livet tidigare lyssnat på kroppen när den signalerat.Så det tar sin tid !

Första gången jag blev utmattad visade det sig på det sättet att jag ej kunde ta mig upp ur sängen på flera veckor. Jag kunde inte äta inte,sova in te någonting. Det tog mej flera månader innan jag kunde börja andas normalt och ständigt ledsen inga känslouttryck.

 

Numera signalerar min hjärna med att bli trött i korvskinnet som jag skrivit om tidigare.

Kuratorn har gett mig rådet att jag inte ska vara för snabb att tillrätta lägga allt. Utan vara avvaktande och tänka en gång till innan jag tar på mig uppgifter. De som är runt dej är också vuxna- kasta tillbaka. En dag bestämde jag mig att från och med idag har jag bara mig själv. Det är slut på att behaga andra, den sysslan har jag ägnat mig större del av mitt liv åt,nu ska du börja ägna dej åt det som ger dej energi och kraft Marie.

Kuratorn sa Marie du behöver inte förklara och försvara utan ha det en stund i tanken och sedan lämnar du den.

Hon rekommenderade mig Basalkroppskännedom på vårdcentralen. Gruppen leddes av  en mycket lyhörd och kunnig sjukgymnast .Där jag lärrde jag mig att andningen kommer till mig . En extra bhonus var att jag fick träffa likasinnade som även gått igenom många svåra stunder pga utmattning eller andra kroppsliga besvär. Det här var en mycket läkande för själen och samtidigt fick jag träffa nya härliga människor som tyckte om mig för den jag var trots sjukdomen.

Vi pratade om de svåra känslorna man får gå igenom när livet plötsligt blir helt förändrat.Dessutom fick vi lära oss att sätta gränser muntligen och med kroppsspråket .Så nu har jag lärt mig säga nej utan att förklara varför . Det var svårt i början men nu kan jag! Jag har alltid tyckt om boken om den Förskräcklige mamsellen och nu vet jag varför!

En annan vana är att jag börjat med yoga. Jag gick på basalkroppskännedom och när det slutade började jag på Holistisk Yoga. Yogan har hjälpt mig att boka tid med mig själv och naturligtvis har jag lärt mig övningar som jag kan ta till i vardagen. När jag inte är på yogan har jag provat olika meditationer på cd. Så varje dag efter lunchen stoppar jag i öronsnäckorna och sätter på skivan. Denna stund är obligatorisk för att jag ska orka hela dagen. En annan sak jag lärt mig är att jag inte kan vara aktiv för sent på eftermiddagen eller kvällen för då kan jag inte sova.Oj höll på att glömma att alla måltider under dagen är mycket viktiga och de ska ligga regelbundet för att öka mitt välmåendet:

 

Ja, det har varit en lång vandring och den är inte slut än, men utan den nya ryggsäcken jag fått med mig skulle jag inte vilja vara.Idag tar jag inget förgivet och njuter av det som jag gör som aldrig förr!

Jag är stolt över min personlighet och mitt sätt att vara.Jag tänker fortsätta att tänka med hjärtat och är glad för

min stora emotionella kompetens!

 

Kram på Er!

 

!

 

 

 

 

Hej!

Fick igår en intressant läsning rekommenderat på Facebook. Det är en avhandling som Agneta Sandström psykolog skrivit på Umeås universitet. I den påtalas att utmattning ger hjärnskador på främre delen av hjärnan. Då fick jag förklaring på varför jag känner som träningsvärk i främre delen av pannan när jag överskridit mängden av görande. Jag brukar beskriva min hjärna som en okokt fläskkorv..När träningsvärk en inträder känns det som om korvskinnet har krympt. Jag känner mig jättetrött och hjärnan är helt nedsatt, till och med att prata är arbetsamt. Dagen efter sker samma sak med resten av kroppen, men då är hjärnan i gång. Det är bara ren vila som hjälper och jag har äntligen förstått tv:ns terapeutiska värde. Skönt med forskning som påvisar att utmattning är en sjukdom. För man mötts av väldig många oförstående kommentarer som utmattad.Jag går ju aldrig ut när jag mår som sämst utan det är ju när jag känner mig piggare detta sker.En annan aspekt är att jag  för lång och trogen tjänst inom barnomsorgen skadats pga av för låg bemanning pga hur man räknar volymtimmar /individ  under ca 10 år.Med tiden kanske dessa skador kan ersättas ekonomiskt för jag kommer aldrig mer att kunna arbeta 100%. Min utmattning har dessutom åsamkat mej och min familj ett stor lidande. Jag får nog  inte får den möjligheten men jag tror inte jag blir den sista som blir skadad av arbetet på våra förskolor. 

 

Kram på er! 

Häromdagen bestämde jag mig för att ta tag i den dåliga konditionen jag dragit på mig under den svåra sjukdomstiden. Jag tog fram cykeln och drog ´på mig hjälmen(har nu förstånd att vara rädd om huvudet förstår att utan det inget liv).

Glad i hågen trampade jag iväg! Tur att cykeln hade växlar andhämtningen blev kraftigare och till slut tyckte jag att jag lät som ett lokomotiv , ja så där strax innan det har blivit tillräckligt med ånga.

Jag kom upp på en cykelväg och trodde i mitt stilla sinne att stigen jag kom fram till skulle leda mig vidare till fortsättningen av cykel banan. Jag klev av cykeln och började att gå på mina obalanserade fötter.

Till saken hör att jag för tillfället har mycket svårt att gå och särskilt på ojämna underlag.

Jag skrattade för mig själv och sa lite lågt "tur jag hade hjälm och mobil med mig!" Efter ca 5 minuter blev i alla fall vägen bredare!

 

 

Hej!

Igår var det möte på arbetsförmedlingen igen. Nu ska jag berätta vad som händer då du uppnått dag 914 från försäkringskassan.

Redan i augusti 2013 kallades jag på möte till försäkringskassan jag skulle skriva på en lapp som skulle godkänna att jag den 2 mars 2014 skulle träffa handledare från arbetsförmedlingen.

Till det mötet tog jag med mig min kurator och jag tog med mig lappen därifrån oskriven. Jag var inte otrevlig på nåt sätt men jag kände mig sjuk och att gå in i att byta arbete under den promissen kändes helt fel.

Sedan augusti till februari har jag haft oro över 914 dagen.

Jag har gjort vad jag kunnat promenerat, gått på basal kroppskännedom, hållit mina dagsrutiner och ätit den medicin som mig ordinerats. Hopplöshet har infunnits hos mig många gånger då jag ej fått kontakt med läkaren eftersom jag tidigt förstod att hon var den enda som skulle kunna hjälpa mig tillbaka. Jag har ringt ofta men de har inte kunna t ta emot mig eftersom de har brist på läkare.

 

En vecka innan jag skulle träffa försäkringskassan och arbetsförmedlingen kom jag jag till läkaren, nu började saker hända! Tänk om jag inte hade blivit att mått bättre när hon började dra ner seroquelen.

 

Den 2 mars blev jag överskriven till arbetsförmedlingen efter att jag skrivit på den lapp jag fick i augusti nu skulle jag inte längre få sjukpenning utan nu hette det aktivitetersättning. Nu skulle jag lämna in aktivitetsrapporter till arbetsförmedlingenoch var nu inskriven på arbetslivsintroduktion.

Nu tänker ni men var hon inte sjukskkriven? Jo, sjukskriven på 100% från mitt arbete.

 

 

Det första var att jag fick ta kontakt med min löneassistent och be henne skriva ut ett arbetsgivarintyg som skulle skickas till min A-kassa dessutom fick jag begära tjänstledigehet tre månader från jobbet jag är sjukskriven från.

Aktivitetsersättnings papper och aktivitets logg skulle fyllas i för att jag skulle få fortsatt ersättning.

Efter två veckors försening av ersättningen fick jag nästa chock. Nu grundades min ersättning på A -kassans högsta belopp vilket innebar 9400kr istället för 12000 kr. Hur kan det komma sig hon är ju fortfarande sjukskriven på 100% ? Beloppet grundar sig som sagt på a-kassenivån men betalas ut av försäkringskassan.

Veckan efter hade jag tid hos läkaren och beskrev situationen. Därefter frågade vilket väger tyngst att vara sjukskriven på 100 % eller för att få pengar delta i arbetsintroduktion. Hon sa Marie du är helt sjukskriven och det är det vi ska arbeta med.

Ja så är det men för att jag ska få ersättning är verkligheten nåt annat för mig. Ju längre jag varit sjukskriven förstår jag innebörden av " man måste vara frisk för att vara sjuk! ".

 

Kram på er!

 

När jag var barn hade vi namn på alla dagar i från Palmsöndag till annandag påsk. Min syster och jag hade en tävling som gick ut på att först klä på sig. Den som blev sist fick bära namnet tex Palmkoa hela dagen.

Här kommer de i ordning Palmkoa, Askfisen; Fetten, Dummeloxen, Skärtossen, Långlaten,Stäkeköten,Påskeloska och Andagösen. Den jag såg till att jag aldrig blev var Stäkeköten så i morn gäller det att komma upp i tid. Glad Påsk på er!

Den 19 februari fick jag äntligen träffa en över läkare på allmän psykiatiska på Lindesbergs lasarett: Jag kom dit i ett uruselt skick till läkarbesöket med mej hade jag Benny som stöd. Samtalet började med att läkaren frågade mig varför jag var så ledsen?

Jag berättade att mitt liv var outhärdligt och att varje dag sedan slutet av December varit en kamp för att överleva. Min grundstämning var mycket låg och jag grät flera gånger per dag.

Energin lika med noll .Efter att jag dagligen hade 2-3 starka ångest attacker, vilket innebar fysiska smärtor i bröstkorgen och svårigheter att andas! 

Jag hade ringt minst tre ggr till allmänpsykiatiska avdelningen och berättat hur dåligt jag mådde. Sköterskan påtalade bara att jag skulle öka upp medicinen som jag fick börja äta i juni Seroquin. Jag var så trött så jag orkade inte längre ta min dagliga promenader. 

Överläkaren tittade i pappren och konstaterade att jag var där i november. Vid det besöket i november fick jag sluta med en lugnande medicin som heter stesolid. Denna tablett var det som gjorde mig så lugn så jag kunde gå till biblioteket låna en bok eller handla ca 5 saker på affären.Vid det besöket lovade hon se över min medicin och göra en utredning om jag var biopolär!

Strax efter jul fick jag träffa en psykolog jag hade även Benny med denna gång.

En ny tid bestämdes Jag gick jag själv dit och nu mådde jag ännu sämre påtalade det för psykologen.

På väg ut genom dörren sa han - det är sista gången du och jag träffas! Jag tog då tag i hans hand och sa ska du lämna mig i det här skicket.  Dessa två besök frågade jag nu den 19 februari om ,men överläkaren hade inte fått veta vad psykologen kommit fram till.