Nu är det många turer med buss.
Sedan jag skrev senast har jag varit ute och farit med sjukbilen en hel del. Dessutom har jag varit min egen
sekreterare. Jag har gått och väntat på min sjukskrivning lapp . Då den inte dykt upp tog jag kontakt med ortopedavdelningen och det visade sig att de inte skickat den. Så nu fick jag ringa till arbetsgivare och försäkringskassan. I fredags dök den upp så jag bad Benny posta den i Stadskogsskolanslåda i fredags. Sedan kollade jag återigen på försäkringskassans sida för att se att den kommit in. Jo den var där. Igår tog jag kontakt med områdesexpeditionen. Nej hon hade inte fått den den hon konstaterade att de inte hade inte tagit in posten sedan i fredags. Igår hade försökringskassan tagit beslut om sjukpenning och då är det så att det är jag som ska skicka beslutet vidare till min arbetsgivare. Men nu är det gjort men som ni ser är det inte med självklarhet att utbetalningar sker. Det stämmer så bra det de säger att man behöver vara frisk för att vara sjuk.
Förra veckan fick jag åka in för operation de skulle ta bort en skruv. Jag förberedes med sjukhus klänning som jag med nöd och näpe kunde knäppa. Därefter fick jag en morgonrock och knästrumpor och ett hårnät att gömma håret i. Ja, kände mig som en riktig pudding. Sedan fick jag åka förbi väntrummet mot ett rum som de tack och lov stängde dörren till.. Den kvinnliga ortopeden kom in och inspekterade min spira. Den blev inte godkänd eftersom det var ett lite öd hud som såg irriterad ut.. Så det var bara att sätta på sig sina egna kläder och ta sjukbussen hem.
I måndags var det dags igen för koll av benet igen.Nu blev det godkänt så jag var välkommen att operera
Jag fick åka sjukbil hem. Det vart en riktig utmaning. Jag fick åka hem i en personbil med fyra passagerare.. Framsätet var upptaget av en man så jag fick äran att sitta bakom honom. Jag gick in på höger sida med lite lirkande fick jag in foten.Jag tänkte att nu hade det inte varit dumt att ta av benet och lagt det i bakluckan. Väl hemma fick chauffören hjälpa mig att lyfta foten över kanten. Så skönt att resan var över. Igår var det dags igen sjukbilen kom 6.15 och resan gick mot ortopedmottagningen. Väl framme var det dags8 för sedvanlig utstyrsel. Personalen och jag skojade och hade det trevligt. Jag lades på en brits och förberedes för operation. Jag sövdes lokalt i benet och operationen började. Ortopeden hade hela tiden en röntgen plåt att titta på. Jag försökte att slappna av och andas. Det tog ungefär 10 minuter sedan hade hon fått ut skruven. I slutet av operationen när jag kände hur hon skruvade ur och det blev det lite mycket så jag svimmade av..
Jag fick vila mig en stund och med mig hem fick jag skruven. Denna operation skall göra att foten och dess skenor ska stabilisera sig. Så nu håller jag tummarna att det blir så. Nu väntaar provtatgning och koll av min bentäthet eftersom benet läker dåligt.Det blir fler besök men det är skönt att bli kollad.
Så nu är det dags att åter boka in lite besök på vårdcentralen.Jag kan säga att långsamt har jag inte.
Men jag har roligheter för mig emellan Att ha Frank här och njuta av honom det är balsam för själen❤❤❤
Förra veckan bakade jag tre kaksorter till mitt syskonbarn Anton som fyllde 15 å.De blev mycket uppskattade.
I tisdag var jag på betong kurs hos chokladpralinsdamerna i Stripa. Jättekul och med mig hem kom ett fågelbad.
Veckan avslutades med en jättebra konsert med Andra Ord på Lindeskolan. Där min fina vän Maria var med och presenterade föreställning.
Vet ni vad det bästa är det är att livet ibland är trassligt men det är nu inte är svårt att hålla i tråden ! Aj göken😊💖
Min nya kompis
I torsdags var jag på sjukbesök i Örebro. Denna gången kom sjukbilen och hämtade mig 13.10 för att jag skulle vara inne 15.30 . Jag var i god tid och inne på fraktur mottagningen var det fullt i väntrummet så jag satte mig på en soffa utanför. Jag hade en cd med körsånger inför körsångsuppträdandet på morsdag. Så jag hann lyssna igenom den tre gånger när någon knackade mej på axeln.
Det var Lena på frakturmottagningen som sa att jag kunde ta bort gipset och därefter röntga mig.
De har varit så gulliga på frakturmottagning så jag hade med mig tre roliga grodor i plåt till dem.
Allt flöt på så vid 15.30 rulla jag upp i min rullstol till ortopeden dom opererat mig i februari. Jag har varit spänd inför besöket. Skulle jag kunna gå och hålla balansen.
Allt flöt på så vid 15.30 rulla jag upp i min rullstol till ortopeden dom opererat mig i februari. Jag har varit spänd inför besöket. Skulle jag kunna gå och hålla balansen.
Vi hälsade och han spanade in röntgen bilderna.
Ja du det här ser inte bra ut det har inte alls läkt som jag trott.
Du får ha gipset ett par månader till får vi se om det blir bättre. Det är en skruv också som skulle behövas opereras bort snarast. Jag blev alldeles tårögd...
När jag hämtat mig fick jag upp min minneslapp med frågor. Jag frågade om vi kunde fara utomlands om två månader och bada i havet. Jo,det trodde han men ändrade sig om gipset och sa att jag skulle få en walking ortos. Syster Lena och jag provade ut den och letade ut lämpligt ilägg att ha i botten.Sedan bad jag att få förnyat sjukrese intyg eftersom det bara var utskrivet till i torsdag,
Han skrev nytt läkarintyg och ville att vi skulle träffas i slutet av maj . Då han åter var uppe från Lund igen.
Jag berättade att min rektor vill ha mötet med mig . Jag skulle hälsa henne att det här med min fot skulle ta lång tid och att han opererat förskollärare förut som återgått till jobbet med lite anpassning av tjänsten.Ja det var verkliigen glädjande att höra.
Benny kom och hämtade mig .På torsdagskvällen satt jag och grinade. Tankar om att det inte läkt och tänk om inte blir bättre än innan. och att jag åter var okapabel att ta bilen.på ytterligare två månader.
Nåja nu har jag grinat färdigt och gillar läget. Nu kan jag ju ta av otrosen vid sänggång och ducshning . Det ska bli bättre och vår resa utomlands är en fin morot.
Nu ska jag berätta något som hände mig vid den första sjukresan. Jag var ganska nervös så jag stod färdig när bilen kom. Lite skämtsam sa chaffören där jag stod " kan jag hjälpa tant" Tant och tant sa jag vi är nog jämn gamla!
Jag satte mig i framsätet och bältade mig. Då kommer chauffören med ett par hopkorvade trosor och frågar vad ska han skulle göra med dem. Hade det funnits en lucka i golvet hade gömt mig där. Jag sa snabbt jag tar dem. Ja,de hade legat i rullstolen under dynan sedan morgonen när jag gjorde morgontoalett. Jag satt där pionröd och knäpptyst.
Han pratade på som inget hänt och jag bad om ursäkt för det som hänt. När han fick upp mitt personnumret på mig, sa han du hade rätt du är ett år yngre än mig.
Nåja vi åkte mot Örebro och snart var turen till ända.
Då säger han du kan komma förbi vid Tittin där säljer jag jordgubbar varje sommar.
Jag tackade för skjutsen. I huvudet fanns bara tanken på vad som hänt . Blir det jordgubbar i sommar möjligen utklädd i stor hatt och solglasögon
Ha det bra
