Stoppvecka i kroppen men som tur flyter ändå vardagen på!

Hejsan fina vänner!
Tack för alla fina kommentarer det värmer.
Idag Fredag är första dagen den här veckan som jag kunnat gå min 30 minuters promenad så underbart att få vistats ute och röra sig fysiskt.
Jag har haft minimal ork och känt mig instängd i min kropp både pga mina fötter och utmattningen. 
Veckan började i alla fall glädjande med att ortopedenäntligen skicka remiss så jag kan operera mina fötter. Han vill stel operera (det innebär att jag förlorar min rörlighet på foten)men jag tänker se till att få komma till Sofia hemmet i Stockholm där en läkare som endast opererar fötter (royceroyce operation)så jag kan få behålla min rörlighet. Jag har tagit reda på om nåt som heter vårdgarantin den innebär att jag måste bli opererad inom tre månader från att remissen är skickad. Så håll nu tummarna för mig- det som är plus i detta är att det åtgår två ortopeder för att genom föra denna operation i Örebro och de har bara två så enkigt ortopeden skulle det ta tid att samsynka dessa två.
Jag tror att energi och glädjen tog lite skada av måndagens besök.inte kul se mina fötter ooh veta att jag är 47 år.
På tisdagen tog jag mig till fyndhuset för att hitta mönster till sockor och mössa till Lille Frank. Jag får ju sitta stilla mycket när orken inte finns. Fick be omlite hjälp för orken var knapp på fyndhuset. Gick därifrån med mönster och garn. På morgonen köpte jag lite blommor till mor på Hemköp. På väg in i bilen stannade en fin vän och bad om ursäkt för hon inte sett mig. Jag hade inte heller sett henne. Hennes snälla och glada tillrop gladde mej väldigt mycket. Eftersom gråten satt i halsen!
Jag tog nya tag på onsdagen och fikade en timme på plantmarknaden. De hade underbara peenser och den fina vattenkannan som jag kunde ta med hem för att pyssla lite mer med.
 
 
 
Igår kväll blev vi bjudna till Örebro kultur hus för att visa upp sina fördjupnings arbeten i musik.
Johanna framträdde sjöng några låtar  av Anna Ternheim och Duffy och till musiken hon hade hon arrangerat. Ja, det var så vackert och berörande  Hon vår lilla Johanna som var så försiktig och blyg när hon var liten stod på scenen och sjöng säkrare än någonsin.Jag blev så glad över att bli inbjuden.
Tack för ordet till nästa gång!💕
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0