Äntligen Fredag!

Den här veckan har varit en lång väntan på att det skulle bli onsdag 15.00.
Då skulle ha jag träff med läkare, försäkringskassan, min rektor och en person från personal avdelningen. Jag hade med mig huvudskyddsombudet som stöd för mig. Det ska ni veta att det behövs verkligen. Jag har under minst en vecka gått med oro och ont i magen och haft olika träffar under nattetid i drömmen.
 
Förra träffen  i januari var fruktansvärt arbetsam.
Jag var då mycket sjuk och min arbetsgivare hade tipsat lediga tjänster som jag skulle kunna söka trots att jag var sjukskriven för utmattning/depression. Jag anade ugglor i mossen så jag bad att lärarförbundet skulle följa med som stöd för mig till träffen i Januari .
Under denna period kunde jag i princip klä på mig, äta lite frukost och fick tvinga mig att ta en promenad för att hitta sinnesro. Under den träffen ville personalavdelningen och min rektor övertala mig om att byta arbetsplats. Jag stod på mig och som tur var hade jag en bra person från försäkringskassan som avslutade mötet och faktiskt stod på min sida vilken tur!!
 
Innan det här mötet har jag träffat huvudskyddsombudet för några veckor sedan. Jag fick delge henne vad som skett på min arbetsplats under flera år och vad som är den största orsaken till min sjukskrivning. Hon och jag tog beslut om att inte gå vidare med det som hänt eftersom den person det handlar om inte är någon ide att försöka påverka, men att arbetsmiljön inte varit det den skulle ha varit konstaterades och att inte problemet låg hos mig eller mitt arbetslag som jag många gånger fått mig  tillsagt. Då jag signalerat muntligt och skriftligt runt arbetssituationen.. 
Det som var skönt med denna avlastning var att jag fick berätta vad som hänt mig för någon utomstående men som ändå hade stor fölrståelse för vad jag varit med om. Jag lämnade det som hänt i mitt arbete hos henne i pappersform och när jag klev ut därifrån, kändes det som jag startat min väg tillbaka i från utmattningens orsaker och orättvisa tankar gentemot mig som förskollärare och mitt yrkeskunnande.
 
Nu var kl 15.00 alla hade dykt upp utom min rektor. Jag tog tillfället att akt och frågade varför personalavdelningen deltog eftersom jag på det tidigare mötet inte fick veta.Hon förklarade att det var för att hon kunde lagarna och var insatt i rehabilitering just inom förvaltningen för Barn och utbildning. Jag kunde också ställa frågan till henne varför inte hon tagit kontakt med mig innan den träffen.( Jag har tyckt att den personen ifråga inte skulle ha varit på dessa möten då hon och jag känt varandra sen tex en kurs vi gått på och möts i affären då och då inne på gatan Lindesberg. För mig har det känt svårt och jag hade nog önskat att någon som inte känt mig kommit från personalavdelningen. Eftersom man på dessa möten talar om mig och mina sjukdomsbesvär.)
 
Min rektor dök inte upp men vi hade mötet. Det blev ett bra möte där jag tyckte att det fördes en god kommunikation. Jag kunde också få lyfta bladet från munnen och berätta hur det känns att bli utmattad och tex inte bli kontaktad av sina arbetskamrater. Det hade bara behövts ett kort då och då" vi tänker på dej Marie". Som tur var hade jag en olydig arbetskamrat som tog kontakt trots min sjukdom.
Jag kunde också förmedla att bara för att man blir utmattad tappar man inte sin personlighet och att det är viktigt att tala eller skriva till berörd person om hur den vill bemötas.
Resultatet av mötet är att jag nu är helt sjukskriven fram till 10 december och att jag under denna period successivt ska inskolas långsamt på min gamla avdelning. Detta var dock ej något självklart på mötet och ifrågasattes starkt utav personalavdelningen som tur stödde mig försäkringskassan, skyddsombudet, läkaren åter igen.Som tur är har jag en fin familj, en kurator, en läkare, en sjukgymnast, ett skyddsombud och en några mycket fina vänner som står bakom mej !
Nu ser jag fram emot att få åter få möta barnen och mitt fina arbetslag redan nästa vecka. Vaknade idag med energi och här ser ni resultatet dessutom orkade jag skriva på min blogg. Ja det blev lång skrivning men även detta är viktig för mitt tillfrisknande.
 
I morse vaknade jag upp med ny energi det resulterade i lite gott matbröd!
 
Kram till er!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Katarina

Vi är så glada Marie att du är tillbaka. Kram Katarina

Svar: Jag är också mycket glad att få börja arbetsträna har saknat Stöttestenen.
Marie Wallberg

2012-09-17 @ 18:49:26
Postat av: Yvonne

Marie!
Lycka till på din väg tillbaka.
Kram Yvonne

2012-09-19 @ 21:22:47
URL: http://medglimteniogat.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0