Ja då var jag äntligen inne på min blogg. Har fått hjälp av min 16-åriga dotter. Så nu kan min resa i blogg världen börja.

Jag vill skriva om den 26 mars som förändrade mycket i min sjukdomsbild. Lite tungt men känns ändå viktig att ha med.
Jag hade äntligen fått tid hos en psykläkare för att fråga om jag verkligen åt rätt medecin . Två besök på akut psyk, många samtal  till närpsyk,  ja att få träffa en psykläkare är mycket svårt att få till!

Hade varit hemma för utmattnings depression sedan 31 augusti, alltså 7 långa månader. Jag har under den här tiden varit långt ner i depression och även de otäckaste tankarna har drabbat mig. Som tur är har jag fått  gott hos kurator och haft en familj som gjort vad de kunnat. Den största drivkraftern har nog funnits hos mig själv många gånger men även den har sviktat.

Tiden hos kuratorn upptogs i början av gråt över att tillvaron i livet varit så hemskt!!!Och sorgen att inte få känna glädje!
Men den senaste tiden har jag börjat få näsan över ytan igen. trots ny medecin som gjort att jag fått ätit sömnmedecin för att kunna sova. Jag har inte kunnat räkna med att dagarna skulle vara lika dag för dag. Visa dagar knappt kunnat ta på mig och har haft mycket svår ångest.


Så att idag få träffa en läkare och få kunskap om min sjukdom och mig själv känns jättebra. Jag har förberett olika frågor runt medicineringen, har jag någon psykisk sjukdom i bagaget, min oro över sömnmedecinen som vid lång användning kan bli beroende framkallad.
Jag möts av en herre i min egen ålder. Vi har träffats tidigare på ett annat ställe. Han presenterar sig  och fäller kommentaren inte trodde jag skulle få träffa dej . Jag svara om du visste vad jag är glad att träffa just dej och det känns jättetryggt. Med tanke på min tidigare erfarenhet av honom.
Jag börjar berätta hur det känns, han kollar vissa saker genom berätta vis a sjukdomstecken som kan höra till.
Jag nickar instämmande. Efter en noggrann utfrågning berättar han för mig att du har utmattning depression inget annat. Han berättar att den utmattningen började  redan 2006 och att det tar lång tid att bli återställd.Själva resan för att bli froisk från utmattning  är en resa sakta upp fäör en uppförsbacke, med många dalar som kommer att finnas långt tid framöver. Han berättar om medecinerna och hur sömnen är så viktig för att kunna  sätta i kontakten i elluttaget. Så min energi blir återskapad


Ja, under samtalet får jag insikten om hur viktigt  det är att ge sjukdomen tid för att kunna leva ett bra liv hemmaArbetet får komma senare , han är mycket informerande  på ett bra sätt. Bland det sista han kommer in på är att jag skulle må bra av att jobba mindre tid, kanske fundera på om jag kan ligga mer i bakvattnet på mitt arbete.Han säger att sjukpension skulle finnas bra att för mig jobba 50%- SJUKPENSIONÄR 50%!!!!!
Jag svarar att jag som arbetsmyra har svårt att ta till mig det här . Jag ser att han förstår, det syns i hans ögon. Jag tackar för att jag fått träffa honom. Det sista han säger är man får ifrågasätta ,det jag säger med ett litet leende på läpparna
Jag tackar för att träffa honom.

Mötet hos honom kändes bra han skulle prata med min ordinarie läkare och se till att jag blev sjukskriven på heltid till den 31 Augusti, försäkringskassans möte ihop med arbetsgivaren skulle inte ske, bra eftersom det är mycket svårt att avgöra min kapacitet.. Äntligen hade jag fått kunskap om min utmattning och ett lugn hade spridits i mig.. Samtidigt hade jag en sorg med mig i min ryggsäck.
Nej, jag var inte färdig för sopptippen ännu.
Väl hemma igen berättar jag för min arbetslöse man och bestämmer mig för att ta min dagliga promenad.
Allt för att slå undan tanken. Efter ett tag kommer låten från schlagerfestivalen med Torsten Flink. Jag reser mig igen osv i mitt huvud ja den låten känns om den är skriven för mig.
Nu får jag ta dag för dag, prova min nygamla medecin och bära med lagom mycket vedträn (arbetsuppgifter) som min gode kurator pratat om under våra samtal. Ja, jag gör oftast som hon  säger , men vissa dagar får jag känslan att jag är tillbaka igen och bär lite för många vedträn!! Resutat en Marie som ligger helt utslagen oftast gråtande.


Tänk sedan jag blev sjukskriven så använder jag min almanack till att skriva in vad jag gjort och inte för att planera upp vad jag ska göra. Jag ser faktiskt att det går åt rätt håll . Men tyvärr så har jag mycket svårt att ta de dagarna efter sex vedträn på en dag. Besvikelsen blir så stor! på något sätt återfår jag tron på att allt ska bli bra igen. Där har min mamma varit till stor hjälp och stöttat och tröstat mig.
Det här att skriva i almanackan vad jag gjort och hur mycket jag fixar på en dag är ett viktigt redskap för att se orsak och verkan det gör att jag faktisk ser vad jag gör.
Tänk att från i November inte haft koncentration att lägga ett 15 bitars pussel så kan jag nu sitta och formulera mina tanka.
Jag har kunnat läsa ut några lättlästa böcker. Jag har en stark vilja att bli att må bättre. Nu får jag åter spotta i nävarna och ha tålamod.  den här dagen är snart slutoch imorgon börjar en ny dag och med tanke på mina insikter kan det ju bara bli bättre.

Annons till Nerikes allehanda

Något energilös 45-årig förskollärare är användbar till de diverse ändamål, dock ej arbete under stress. Har ej heller så god balans pga sneda hälben,men går så gott hon kan. Viljan är stor så det är ändå ett kap att använda henne!