Min promenader påbörjade jag i januari månad då låg snön på vägen och i min kropp fanns mycket lite ork. Min kurator ville att jag skulle ta mig korta promenader och att jag under min promenad skulle lägga märke till småsaker som fanns efter vägen . Det  var ett tips att iaktta och sätta ord på det lilla. Första promenaderna på detta sätt kändes konstiga och jag funderade om det  skulle hjälpa mig att tillfriskna.
Jag gav inte upp oavsett väder och vind sa jag åt mig själv att promenaden var viktig. Många dagar har jag fått tvinga mig själv att orka men det har alltid varit värt det efteråt. Då jag fyllts med en tillfredställelse och och promenaden gett mig lugn ifrån min svåra ångest.

Nu är det maj månad och som en självklarhet ser jag olika saker på min promenad.
Jag ser och känner doften av de blå syrenerna, jag hör ljudet av stenarna under mina fötter då jag går, jag hör fåglar som glatt kvittrar, att solen strålar värmer, jag kan känna i min egen kropp hur jag mår lite trött men jag kommer att slutföra min promenad.
Dessa små enkla saker gör att jag niu kan stanna upp i vardagen och njuta.

Mindfulness, Basalkroppskännedom, Carpedium nu finns dessa uttryck i min kropp och jag skall vara noga med att inte bara säga dem utan också se till att leva efter det jag lärt mig. Inget ont som inte har något gott med sig .
 
Kram på er som läser min blogg.