Nu vänder det!
<
p>
Hej !
Nu kan det bara bli bättre. Den femte biskörteln blev bort opererad den 18 maj. Det har alltså tagit sedan 2 februari 2017 till den 18 maj 2022 Den stelopererade höger foten läkte inte så efter sex veckor skickade min ortoped remiss efter att ortopedmottagningen tog prov på min biskörtel ett pthvärde 17 istället för normalvärde 7. Han hade erfarenhet av ben som inte läkt pga av över produktion av denna hormon.
Polypeptidhormonet är kalciumreglerande samt reglerade nivåerna vitamin D och fosfor.
Nu visade provet ingen större överproduktion efter de prov jag tagit på medicinmottagning det låg bara på 11. Så kirurgena på övre hals bedömde tyckte att det inte behövdes operation av biskörtlarna . Min stelooeration läkte dock inte så min ortoped gjorde allt vad han kunde för att få kirurgen på övre bröst i Örebro att operera bort dem. Min ortoped är från Hässleholm. Hans som ortoped och en kollega som arbetade på övre hals hade sett samnanhanget med att fötter inte läkt vid förgiftade biskörtlar.
Efter två av bearbetning från min ortoped från Hässleholm år kom jag till övre hals på nåder pga av att jag skulle få delta i en forskningsstudie då hade jag gått med otros i två år för att inte min fotled ville läka. Då först började operationer med biskötlarnas borttagande. Innan den sista operationen nu den 18 maj hade jag hormonvärde på 48 p/moll istället för 6.9 p/moll som är det högsta man ska ha.
Synd man inte var nån känd fotbollsstjärna då hade det gått snabbate för att få nåt sånt här åtgärdat.
På höger armen har de opererat in sekret från den femte biskörteln detta ska göra att jag inom helt kort är självförsörjande på kalcium och d-vitaminer.Remissen för att åtgärda vänsterfot skickade de från kirurgen den 19 maj.
Bilden på mig tagen förra lördagen då kunde jag släppa min trotjänare kryckorna och istället ta stavarna.
Idag hände det igen. Jag kunde gå på apoteket och på Bokhandeln med stavar. Min ork har återkommit så jag kan göra fler saker själv . Det är för mig en stor eforisk känsla över detnna förändring
Tidigare har bara fått tagit mig in på bokhandeln stått där meď mina kryckor och nästan utan att välja tagit det som jag varit i behov av pga att energin varit låg och jag har haft dåligt med kraft i benen pga av högt kalcium. Idag kunde jag titta på pärmarna och välja genom att ta ner själv. Benny Wallberg stod brevid han är så van att assistera mig så han var snabb att hjälps till. Han är ju så snäll och vill mig väl. Så det var väl inte så snällt när jag föste hans hand åt sidan och fräste jag kan själv. Nåväl det är tur tur att ordet förlåt finns.❤️
I Elsa Beskows fotspår i Ramsberg.
I Elsa Beskows fotspår!🌼🌷🌻
Hej igen!😚
Jonas Karlsson,hans mamma Irja ,Christina Dalhström och jag tog en roadtrip till Ramsbergs kulturscentrum.
Jonas hade besök utställningen en vecka innan och jag frågade om han kunde
följa med ditt och visa mig. Inspiration till resan hade han fått sina rollkaraktärer i Korpsspelet som ska framföras av teatersällskapet Bergslagensspektakelteater som ska sätta upp föreställning Korpspelet i Globen i Resta under kommande sommar.
När vi kommer fram visade det sig att jag läst fel på tiden kl.14 .00 istället för 17.00. Jag blev och känna mig så dum. Jag har mer än en gång den senaste tiden läst fel när det gäller tider. Förra gången var när jag skrev affischen till Lindesbergsriksteaterförening Sådan Far. Skrev kl.18.00 på tjugo affischer .
Då erbjöd sig min vän Anette Eriksson som är med i styrelsen att åka runt och ändra på alla affischer hon som hon dagen satt upp överallt i stan. Det är vänskap det!
Christina tittade på mig och sa - Inget att hänga upp sig på ! Jag ska visa er Ramsberg och Gammelbo från bilen
Det blev en fin tur . Det fanns så många fina gårdar och bitvis skogar där man tyckte Tomtebobarnens mössor tittade fram.
Vår guide och chaufför Christinas kunskaper om Ramsbergs med omnejd var gedigna.
Naturligtvis visade hon Liljedahl där Elsa Beskow tillbringade sin barndom och fick alster till sina ljuvliga sagor.
Jag hade fixat fika korg med smörgås med stekt ägg och varsin bit ambrosiakaka med kaffe som avnjöts i bilen. Utanför ett stilla regn och utsikt Ölsjönsbadet!
Nu åkte vi till Kulturcentrum och Christina ringde upp Britt-Marie Olsson som hyggligt nog kom och släppte in oss en hel timme för tidigt.
Irja och Jonas
Christina, Mimmi Lager och Britt-Marie Olsson
Manus från 1986 Lasse- Maja var Jonas intresserad av.
Nedan lite böcker av Selma Lagerlöf.
Selma Lagerlöf hade redan som liten flicka sagt att hon skulle skriva sagor när hon blev stor. Hennes första saga skrev hon när hon var 14 år. Det var sagan om Den lilla Gumman.
Hennes böcker med fantasifulla bilder väckte barndomsminnen inom mig till liv. Tänk vad hennes bilder spelat stor roll för oss i mötet med barnen i förskolan. Det är fortfarande hennes bild på björnen som mors lilla Olle klappar.som är vår bild av björnen på förskolan..En fin utställning lagom att ta sig igenom när man har svårt att gå långt. Britt- Marie var värdinna. Jag fick känslan att hon är en av de eldsjälar som ligger bakom utställningen.
En fin dag i goda vänners lag där jag fick lära en ny del av kommunen. Det är verkligen vackert där!!
Vi hörs!😘❤
Röntgen för att hitta den femte lilla rackaren- biskörtel!
För att bli röntgad i deras nuclearapparat.
Denna gång handlar det om att hitta en femte biskörtel den lille rackarn som ska finnas i min sköldkörtel.
Denna gång som alla andra satte de armband runt handlederna som de drog åt stramt och fäste nedanför fötterna. Tidigare för mig en mycket obehaglig upplevelse. Där personslen inte berättade vad som skulle ske. Utan bara fäste mina händer nedanför fötterna utan att prata. Men idag beskrev samma personal för mig vad som skulle göras och att det var för att jag behöver ligga helt stilla för att det ska gå att röntga sköldkörteln. j
En vis erfarenhet har jag ju tillskansas mig eftersom det här är den fjärde gången jag ska göra den här röntgen.
Sedan får jag ligga blixtstilla under 25 minuter och röntgen plåtarna cirkulerar 10 cm ovanför mitt ansikte. Det känns som en evighet.
Därefter skulle vänsterarmen med 1/4 dels biskörtel inoperread röntgas under 6 minuter för att de ska se om den kan förse mig med kalk och d-vitamin från sitt nya ställe Det var en mycket lättare ställning då jag fick sitta på en stol och hålla ärret över röntgen plattan.
Sedan paus i 40 minuter.Sedan åter på britsen igen och ytterliggare 25 minuter. Denna gång sprutas kontrast medel in i kroppen genom en infart i armen på slutet av röntgen. Jag blir varm i hela kroppen och det känns som jag kissar på mig. Idag krånglade det när kontrastmedlet skulle in så det blev 35 minuter i röntgen. Sedan röntgade de armen igen.
Jag frågade hur länge det skulle dröja innan jag fick svar på röntgen. De svarade att.det skulle tar minst 14 dagar.
Därefter ut till parkeringen för hemfärd. Där sitter en böteslapp på vindrutetorkaren så imorgon ska jag ringa och försöka slippa betala den. Då jag mycket noggrannt gjorde allt vid parkerings automaten innan besöket på röntgen. Skillnaden mot vad jag brukade göra var att använda blipp funtionen istället för att sätta i.kortet.Så nedrans retligt! Han bakom mig tyckte jag tog i när jag tryckte i 4 timmar och sa du vet att när du går kan du blippa igen ifall inte ditt besök tagit så lång tid
Jag tog en frukt och drack vatten för att få ny kraft ftill att koncentrera mig på körningen. Väl i Lindesberg hämtade jag Benny och vi åkte till församlingshemmet för att utföra vår medborgeliga plikt. Förtidsröstning för kyrkovalet.Där blev vi väl mottagna av Christina och Hanna.
Så nu kan jag med gott samvete krypa ner under täcket.
Vi hörs🙂❤
På gång igen!
Hej igen!
Den 23 december ringde läkaren från allmän psykiatriska sätta ut litioniten helt. Den medicin som gav mig livet tillbaka efter tre depressioner 2011-2014. Mina erfarenheter av nedtrappning av medicin var hotande i minnet. Men läkaren sa att det skulle gå bra. Och att jag fick söka hjälp hos dem eller psykakuten om det skulle vara något.
Den 23 december sa jag högt för mig själv du måste tro på läkaren. och nu tar jag julledigt
På kvällen tog jag inte mina 2 litionittabletter.
Vi firade jul i Lillån med Erikas familj och Johanna som rest hem från Göteborg. För några timmar glömde jag tankarna runt mina tillstånd. Jag hade fortfarande mycket svårt att gå och röra mig. Det blev en fin julhelg ihop med familjen. Så skönt att ha sällskap av Benny och Johanna här hemma. Den 27 december kände jag att min kropp började skälva inifrån. Jag kände mig orolig och blev ledsen.
Jag väntade någon timme sedan fick Benny ringa till psykakuten i Örebro. Vi åkte in och satte oss att vänta på läkaren. I mitt huvud malde tanken att jag skulle börja ta litionit igen. Vi träffade en läkare och han tog mig på allvar. Jag var ledsen och frågade om jag inte kunde fortsätta äta litioniten för att häva reaktionen i min kropp. Jag fick till svar att det som hände nu i min kropp och själ kom an på ökningen av medicinen med serotinin från 1tablett till 2 tabletter. Han sa det kommer att bli bättre om ca 2- veckor. Han skrev ångest dämpande medicin.
Sedan sa han du måste uppsöka akuten du har mycket högt blodtryck över på det övre ligger 200. Jag fick bege mig till akuten.. Det tog nytt blodtryck och blodprov. Sedan lades jag på en säng alldeles vid utgången till akuten.Det passerade människor hela tiden förbi mig. Jag drog jackan över mig så ansiktet täcktes Jag fick vänta 2.5 timme. sedan fråga jag en yngre sköterska om jag inte skulle bli undersökt snart. Hon hämtade en läkare som körde in mig i ett bås på akutmottagningen. Jag fick ta blodtryck igen mitt övertryck låg fortfarande högt. Jag kände mig okej förutom lite huvudvärk. Han skrev ut blodtrycksmedicin som vi hämtade ut på Usö innan vi åkte mot Lindesberg igen. Dagen efter hade jag tid på Hårstudion som jag av bokade.Johanna var kvar några dagsr till. Jag bad henne gå till bokhandeln och välja ut ett färggrant pussel åt mig. Pusslade flera 1000-pussel när jag hade depressioner. Jag glömmer tid och rum när jag letar bitar som ska bilda en bild.
Det blev vardag. Ångesten och oron hängde över mig. Jag jobbade på det var mycket krävande att inte tappa fotfästet... Jag skrev på mina vårdkontakter till läkare och kurator på allmänpsykitriska den 4 januari. "Hej jag får tala mig tillrätta varje morgon att gå upp äta frukost och klä på mig På förmiddagen är jag orolig och har svårt att koncentrera mig och jobbigt att vara med mig själv. Får ångest och känner hopplöshet och känner mig såbar. Frågor i huvudet ! Hur ska jag få tiden att gå har inte känt så här sedan 2014. Läkaren i på akutpsyk den 27 december skrev ut lerigan som jag tar minst tre st på fm ibland även efter lunch. Jag ber er följa upp min medicinering så jag kan få livet tillbaka igen. Marie Wallberg"
Dagen efter ringde min kurator att ta 1.5 tablett istället för 2 tabletter av serotenin medicinen till nästa läkar kontakt .Hon berättade att jag skulle under våren få träffa psykolog för att de skulle kunna sätta en diagnos på mitt psykiska tillstånd så jag skulle få rätt medicinering. (Detta har jag bett om vid flera tillfällen då psykiatikern 2014 satte in litionit eftersom han medicinerat min pappa med detta och fått honom jämn i psyket.)
Jag pusslade på, att resa och sätta sig gjorde inte längre lika ont. Jag började kunna gå utan krycka inne. Den 12 januari kände jag att mitt tillstånd förbättrades. Jag orkade ta kortare promenader.Erika och barnen kom hit på helgen och åkte pulka. Jag hade ork att vara ute med dem i en hel timme. Det var ljuvligt att komma ut.
Jag orkade gå promenader på Loppholmen och på Strandpromenaden. Med mina kompisar kryckorna och med vänster fot som nu har fotskena då den fått förslitning efter att jag jag gått med otros under tre år.
Glädjande är att höger fot med steloperation nu är läkt.
Min törst minskade och jag orkade gå på toaletten på nätterna. Kuratorn ringde måndag den 18 januari. Det var en mycket glad Marie som svarade. Jag berättade om mina framsteg. Hon sa att jag nu skulle öka upp till 2 ta letter. Dagen efter tog jag tvekande bilen till Usö för att träffa kirurgen. Som berättade att det som är kvar av biskörteln behöver flyttas till armen på mig. Men det kommer att gå bra sa han och log , den är ju markerad med en röd tråd Om vi inte flyttar den kommer den att fortsätta göra oreda i din kropp. Den lyssnar inte på vad du behöver utan gör som den vill. Dagen efter fick jag sjukbil så skönt. Då skulle jag träffa ortopeden. Hon sa ja du behöver operation på din vänster fot. Jag måste konsultera med mina kollegor hur vi ska göra. Det är ju corona fortfarande så det kommer att dröja ett tag. Det var så skönt att gå därifrån med besked att det skulle dröja med operatkon av min vänsterfot. Jag kände mig nöjd med beskedet.
Det kändes skönt att det bara var biskörteloperation och få ordning på vilken medicin som ska ersätta litioniten.
I fredags lämnade jag tillbaka pottstolen eftersom min diabetes insidipus är borta. Tänk att jag drack 12 liter minst varje dygn!!
Så nu ägnar jag varje dag till en promenad och att göra saker som fyller mig med glädje. Igår orkade jag gå nerför och uppför backen vid församlingshemmet. Det ni det är är två riktiga karameller för mig att gotta mig åt.
Ja, man måste vara sjuk för att bli frisk !
Hejsan🙂
Idag är det den 15 februari
Från i början av december till den 18 januari har det varit en tuff tid för mig.
Kramp i hela benen, svårt att gå, resa mig och sätta mig så ont i mina benmuskler och den energi jag hade använde jag för att få ihop det vanliga klä sig oss instängd i lägenheten, hade ingen energi att röra mig, klarade inte gå mer än 50 meter, bara att duscha var en stor ansträngning jag var långsam i mina rörelser och kände ofta stress över att jag det inte gick att skynda på jag hade malande tankar hur ska det bli med mig, kommer jag att resa mig igen .
Jag drack 12 liter vatten ,och kissade fick använda blöjor och pottstol på natten., det kom minst två brev i veckan från örebro landsting, för provtagning och läkar besök, samtal till försäkringskassan, kirurg som berättade att den halva biskörteln producerade ännu mer skadliga hormon och ortoped som berättade att vänster foten nu behövde opererad och eviga besök hos ortoped tekniker som skulle göra skena till min vänster fot. Jag kände mig som en 73-åring. Hade ingen kraft kvar till nåt socialt umgänge.
Tisdagen den 18 december den dagen tog rekord. Jag tog mig upp och efter 14 dagars förslitning av.biverkningar av en medicin.Jag kunde inte hålla upp kroppen.Jag tog mig försiktigt upp med bilen till lab på lasarettet.
Jag kände mig så nöjd efter besöket där.
Väl hemna satte jag mig och sa till mig själv! Nu var du duktig Marie nu kan du ta det lugnt resten av dagen.
Då ringde telefon medicinläkaren från Usö ringde och ville att jag sklle fortsätta med vätskedrivande .Jag nekade och sa nej nu orkar jag inget mer experitermerande.Men det finns ingen annan medicin mot diabetes insidipus sa hon. Okej det hjälper inte sa jag. Hon lyssnade och jag lade på.
Då ringer telefonen
Hej jag ringer från neuro clear röntgen på USÖ vi ser att du är här och tar prov
Du har tid för röntgen kl 10.00.
Gisses jag hade glömt den kallelsen som kom några veckor före.. Jag svarade jag är inte i Örebro utan har varit i Lindesberg lämnat prov. Hon sa men om du tar dej hit till 10.30 kan vi göra röntgen på din biskörtel.
Jag övervägde snabbt skulle jag orka .Jag svarade ja jag kommer.
Klockan var då 9.15.. På väg i bilen tänkte jag för mig själv och log lite grann. Jag är i alla fall stresstålig!!
Jag kom fram parkerade bilen löste biljett för 3 timmar och tog mig till B-huset där röntgen ligger.
Tid 10.25 jag var helt slut. De ropade upp mig och som vanligt slog jag av mobilen. Väl inne var det som vanligt ligga på brits med händerna på sidan.
På båda armledederna satte de ett brett armband som har en band på var sida som de drog åt hårt nedanför fötterna.
Sen får man ligga blixt stilla och kameran går typ 5 cm ovanför ditt ansikte. Även den som inte har klaustofobi kan få det av denna röntgen. Det här görs under 20 minuter. Vila 40 min och samma procedur igen .När 16 minuter gått sprutar de in radioaktiv vätska in i armen.
Strax där på känns det varmt och det känns som du kissat på dej.
Ja så var det klart för denna gången.
Jag tog hissen ner till matsalen för att få lite lunch. Jag var helt slut. Men jag visste att jag hade 40 minuter innan parkeringen gick ut. Jag åt och skulle dricka upp det sista Då ringde ett. hemligt nummer. Jag svarade med mitt namn.
Kvinnan säger vad har du för dej egentligen. Jag heter Marika och ringer från Lindesberg. Ditt litium ligger skadligt högt. Jaha svarade men jag är i Örebro har varit på röntgen.Kan jag köra hem nu? Jo, sa Marika men du måste avsluta litiioniten omedelbart.
Då svarade jag , jag avslutar inte litoniten utan nedtrappning och att en läkare har mig under observation.
Då får du vänta där och svara om jag ringer. Jag ringer en läkare på en gång sa hon. Okej sa jag men minuterna tickade på så jag började gå ut på väg mot hissen . Mötte två läkare som frågade om jag behövde hjälp där jag kom gående hängade över mina kryckor. Ja, svarade att jag klarade mig.
På väg ut mot bilen så ringde telefonen.
Marika sa du kan sluta helt eller med 2 st av 6. tabletter. Jag svarade då slutar jag med 2 tabletter nu. Föresten sa jag ganska bestämt. Jag har aldrig träffat dej och du ringer och ber mig sluta med medicinen som hjälpte mig att bli frisk från depression. Hon sa att hon nu hade hand om litium proven då den tidigare sköterskan gått i pension från allmän psykiatriska mottagningen.
Samtalet avslutades med att jag fick lova att jag ta nytt prov samma fredag. När jag kom till bilen väntade 400 kr i böter för att jag var en kvart för sen.
Den 23 december ringde psykiatikern från allmänspykiatriska och sa att jag skulle sluta helt med litiionittabletterna och öka upp den anzra tabletten som innehåller serotenin till det dubbla dosen.
Jag upplyste även denna läkare att jag mår dåligt då det inte trappas ned långsamt. Han sa du får ringa hit om det blir svårt . Du måste sluta dit litium ligger skadligt högt.
Vi avslutade och på kvällen berättade jag för Benny. Som precis som jag började gråta
Vi båda sa hur ska det gå.. Det kändes som jag kastades mig från ett flygplan utan fallskärm...
I morgon var det julafton.
Mina hjärna gick för fullt hur lång tid skulle det ta innan min kropp kände av att litiumet var borttaget.
Återkommer med hur det gick nästa gång jag skriver
Kram🙂❤
Är det inte det ena så är det det andra!
Hej igen🙂
Dagarna efter operationen var jag så glad att det äntligen var klart.Jag gick på promenad och cyklade på motionscykel. I slutet av veckan började det kännas konstigt i mina ben upp till låret. Jag hade som växtvärk och vid flera tillfällen fick jag som kramp i benen ända upp till låret..På kvällarna fixade jag knappt att gå och balansen borta. .Jag hade konstant ont och skrev på mina vårdkontakter till kirurg och medicin läkare och beskrev hur ont jag hade ,och om krampen som gjorde att jag fick vända vid första bron vid arena hallen. Ingen av läkarna kunde förklara .Jag kände mig mer och mer nere över min situation. Hade jag fått nån annan sjukdom?Jag hade ont när jag låg stod eller satt.Under hela tiden gjorde jag min ben och fot gympa som sjukgymnasten gett mig. Jag förklarade för mig själv att det var träningsvärk jag hade
För en vecka sedan träffade jag kirurgen och till det tillfället bad jag Benny skriva hur jag hade det. Kirurgen tog mig på allvar och har nu skickat en remiss till medicin.
Samma kväll som jag var till Örebro hade jag svårt att ligga still det kröp i benen och det gjorde ont Jag låg fram till 23.30 sedan somnade jag.
Vaknade 13.30 och sa till mig själv jag måste ha mjölk. Jag drack 1 1/2 glas och tog en alvedon. Lade mig igen och kände att det lugnade sig i benen. På morgonen skulle jag till Hårstudion .Jag berättade för Camilla om mina ben. Hon berättade att hennes man också hade kramp och då drack vätskeersättning
Då gick det upp för mig vad som var felet jag hade vätskebrist.
Då gick det upp för mig vad som var felet jag hade vätskebrist.
Efter frisören gick jag till apoteket och köpte vätskeersättning. Något jag druckit hela sommaren.Sedan drack jag vatten ett glas vatten i timmen mellan vätskeersättningen. Fredag gick, och jag kändel lite skillnad . Men redan på lördagen var värken borta. Sedan söndag och måndag..jag vågade knappt tror att det var sant. .Jag var som en ny människa. jag kände mig glad och bjag känd lust att göra saker. Jag hade glömt att ta hand om diabete insidipus under 3.5 vecka. . Det har gått en vecka nu och jag njuter av att inte ha ont längre. Jag känner fortfarande bubbel i min kropp varje morgon jag vaknar
Nu ska jag träffa medicin läkaren på fredag. Få se om de har någon lösning som gör att jag inte måste dricka 10 liter vatten per dygn för att må bra.
Nu ska jag träffa medicin läkaren på fredag. Få se om de har någon lösning som gör att jag inte måste dricka 10 liter vatten per dygn för att må bra.
Kram❤
Fakta om diabetes indisipus
:Diabetes insipidus är en hormonell sjukdom som beror på nedsatt produktion av ADH, antidiuretiskt hormon, som också kallas vasopressin.
ADH/vasopressin, är ett hormon som ser till att njurarna bara släpper ut den mängd vatten som behövs. Balansen av vatten och salter i kroppen är mycket känslig och kan störas vid andra sjukdomstillstånd som maginfluensa, vilket kan leda till stora problem.
Det som kan hända om ADH-funktionen är nedsatt är att kroppen förlorar stora mängder vätska. Då ökar törsten. Men om det inte går att dricka tillräckligt för att ta igen vätskeförlusterna uppstår vätskebrist. Det kan leda till att blodvolymen minskar och att vätskeinnehållet i olika organ minskar, vilket bland annat hjärnan är känslig för.
Behandlingen vid diabetes insipidus är att tillföra Minirin. Det är ett läkemedel som har samma verkan som ADH/vasopressin. Det kan du antingen få som tabletter, nässprej, eller genom injektion. Lämplig dos utprövas i samråd med den behandlande läkaren
Operation av biskörtel klar! Check!
Som jag väntat på detta datum för operation av den sista biskörteln från att jag opererade min fot den 2 februari 2017 har det gått sammanlagt 3.5 år .Min ortoped upptäckte att jag producerade för mycket biskörtel hormon efter sex veckor. Vilket hindrade läkning av min stelopererad fot.
Tyvärr fick han inte gehör för detta vilket gjorde att jag gått med brolinkänga i 3 år. Dessutom har bag känt mig konstig och orkeslös från dec 2019.Detta har jag sökt för inom vården. Ingen har kunnat sätta fingret vad det beror på. Jag har dock stängt in mig mer för att det har känt obehagligt .
Jag var nervös när jag åkte in till Örebro den 23 septemberi. Skulle det räcka med att de öppnade vid halsen eller skulle de vara tvungna att såga upp bröstkorgen.. Min kirurg hade dragit dessa två scenarierna för mig flera gånger.
Eftersom den lilla biskörteln satt så nära hjärtat nr 4 på bilden.Den är som normal ett jasmisris stor nu var den sex gånger så stor.
Dessutom var jag rädd att mitt stämband skulle skadas mer eftersom det blev förlammat efter förra operationen. (Detta har jag fått en summa från patiensförsäkringen då jag anmälde skadan. Men min sångröst blir inte som innan har ingen klang .😪)
Jag anlände till kirurgen på USÖ för inskrivning.
Jag fick byta om till vit lång rock, tro
mammelucker och långa vita strumpor som nådde upp på halva låret.
Jag blev lagd i en säng och de började ta prov på mig. Det gick inge vidare att sätta infarter Så efter fyra försök med infart och två med katedern .Började jag gråta, det gjorde ont och då slutade de. Anestin skulle få göra det istället.
Väl inne på anestin fick jag nät mössan som krona på verket .
Jag somnade snabbt in under narkos och vips vaknade jag på uppvakningen.
Operationen tog tre timmar
Det första jag tittade efter när jag vaknade var om de öppnat mig i bröstkorgen Jag hade tur de hade lyckas fiska upp biskörteln vid halsen.
Strax efter kom tre läkare med olika spetskompetenser in och berättade att operationen gått bra. Då först förstod jag att planeringen runt operationen dröjt på grund att att de varit tre stycken läkare som varit med och bevakat att det skulle vara säkert under operationen. De ville höra hur jag lät när jag pratade. De berättade att de haft en vibrator som höll koll på mitt stämband under operationen.Kirugen berättade att jag nu bara hade en halv biskörtel kvar markerad med en röd tråd.
Jag hade fortfarande högt pth värden och kalciumvärde så jag fick stanna över natten. Sjukdomen som jag har hette hyperparatyreos.
Dagen efter fick jag som energi förlust jag blev genomsvettig och det började göra ont i benen igen. Jag påkallade sköterska det kom en sköterska efter en långstund. Jag kände mig yrslig och det var obehagligt. Jag sa jag behöver mer vatten jag har diabetes insidipus. Han tittade på mig och sa det är inte bra att dricka för mycket vatten. Jag sa igen jag har en sjukdom som påverkar mitt vattendrickande. Han gav mig ett glas till och sa det är inte normalt att dricka så mycket vatten....Jag blev skitarg och sa tror du jag med vilje dricker 10 liter vatten på ett dygn. Hela han kroppsspråk visade vad han tyckte...när han pep ut genom dörren sa jag dj..idiot. Strax efter kom en annan sköterska in och började stryka på mig och undrade varför jag var ledsen.
Ni vet när man är arg och inte får vara färdigt arg. Dessutom började hon fråga om jag tagit mina mediciner för psykiska hälsan.
Strax efter kom ronden och de sa att jag fick välja att åka hem efter frukost eller stanna efter lunch.
Jag sa jag åker efter frukost. Jac ringde till Benny och när jag stod inne på avdelningen påklädd för att åka hem..
Sa en annan sköterska ska du redan åka hem?
Munnen gick av sig själv.
Vet du här kan jag inte stanna jag blir sjukare av att vara här.!
Sedan tog jag mina kryckor och ryggsäck och gick ner till Benny.
På vägen hem köpte Benny 2 bakelser så vi kunde fira att operationen gått bra. Det var så skönt att komma hem.
Vi höres❤
Acceptera
Jag går och väntar på att de ska skicka ut en tid för operation. Där de tar bort den sista biskörteln som är kvar när detta är gjort blir en halv biskörtel som ska förse mej med rätt mängd hormon. Jag fick göra röntgen i början av juni specialröntgen med radioaktivtkontrast De hittade den lille biskörteln som nu är två jasminris stort istället som ett jasminris som är det normala. Detta på verkar bla kalcium mängden så det blir för högt.
Kirurgen sa denna gång att biskörtel hade förflyttas sig. Något som han tidigare sagt inte var möjligt utan att man var född med placeringen av biskörtlarna.
Nåväl min sitter bakom nyckelbenet mot hjärtat och de ska gå in på samma ställe på halsen. Med nåt verktyg ska den fiskas upp och om det inte fungerar ska de bryta upp bröstbenet. Så nu väntar jag ska ni veta.
Diabetes insidipus gör att jag måste försöka få i mig 10 liter per dygn. Lyckas jag inte får jag väldigt ont i fötter, vader och lår. Det värker konstant vilket gör att jag har svårt att gå ute som inne.
Det tråkiga är att jag vet aldrig hur min kropp mår från dag till annan. Det har varit så här hela våren. Jag har försökt vara tålamodig...men inte hittat nåt mönster för hur kropp - huvud kontra aktivitet.
Mitt kalcium ligger konstant för högt.
Så här svarade medecinläkaren när jag berättade om mina ben.
Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska vilket kan hålla nere kalkvärdena något,
Dricka- kissa dricka .....jag har fört anteckningar på hur mycket jag dricker på ett dygn
Varje glas rymmer 4 dl.
20.30 : 3 glas
22.00 : 2 glas
01.00 : 1 glas,
0.4 00 : 2 glas
06.00: 2 glas
0.8.00 : 2 glas 0
9.00-11.00 3 glas ,
12.00 : 2 glas
13.00 14 30: 3 glas
16.00-18.00 3 glas
19.00 -20.30 :3 glas
Hur kan de begära att jag ska dricka ännu mer vatten. Jag dricker dag som natt. Nattsömnen har ständig avbrott. Jag kan säga er att detta är en heltidssysselsättning. Sedan ska jag försöka hålla humöret upp när jag inte vet dag för dag om jag ska orka mobilisera mig till någon slags aktivitet eller inte veta när operation ska ske. Jag är nu inne på det tredje året med väntan på operation.
Som tur hade jag tid hos min kurator . Hon är bra och vi kom överens om målen som står nedan.
Jag har haft glädjen att få spela gitarr och sjunga med barnen på Kokillen vid tre tillfällen under våren. En sann glädje för mig. Personalen och barnen har varit helt underbara emot mig
Idag såg en liten pojke mig på Lindehallen. Han mamma sa hej Marie han blev så glad när han såg dej. Det gick rakt in i hjärtat. .
Under våren har jag skrivit till patienförsäkringen för att få lite upprättelse "anmält sjukvården för alldeles för lång förfarande av operation."Men de tyckte det var normalt med den tid de tagit. Lite historik "Min ortoped såg att biskörtlarna producera för högt hormon tre veckor efter steloperationen på min höger fot.
Däremot tyckte de jag var berättigat för sveda och värk när de kom emot talnerven förra våren. Jag fick ersättning för tre månader. Alltid något🤗
Nu har Benny semester så nästa vecka åker vi till Varberg.
Ska bli skönt att komma hemifrån och njuta av Getterön❤ Vi hörs❤
Vatten, vatten ,vatten......
Hej på er❤
Johanna kom hem den 31 mars från Göteborg innan påsk. Hon kom hem på Bennys födelsedag till vår glädje. Han fick mössan och en cigarr och vi lagade påsk mat till honom. Johannas ide som föll väl ut!
När helgen kom besökte vi alla tre Erika och hennes familj i Lillån.
Vi höll oss ute och Gullefjun kom på besök med var sitt påskägg. Visseligen en vecka före påsk, men mormor kunde ju inte låta bli denna tradition. Observera Gullefjuns fina fötter.
På torsdagen fick jag en ny medicin som skulle minska på mitt intag av vatten på natten.Då jag blivit tröttare de sista 5 veckorna av att vara uppe 4-5 ggr per natt.. ( Diabetes indipus)
Läkaren var tydlig med att säga att om jag skulle bli svullen eller få huvudvärk av Minrin skulle jag ta kontakt med medicin.
Jag började äta den och bad Benny vara mina extra ögon på om jag skulle få biverkningar.
Helgen efter var det påsk. Vi var hemma förutom en tur till Munkhyttansskola. För kaffe på verandan. Det har inte bara varit skola utan och där är Bennys mamma och syskon uppväxta. Bennys morfar var skogsvaktare där under 40 år medans hans mormor Karin skötte om hemmet. Det är alltid lite nostalgi att sitta där och veta att barnen Ruud har sprungit där i trapporna
I slutet av påskveckan kände mig jag alltmer trött. .. tänkte det var utmattningen...jag hörde av mig till min läkare Anna på vc och bad att få ta ett hb tidiigare.
I slutet av påskveckan kände mig jag alltmer trött. .. tänkte det var utmattningen...jag hörde av mig till min läkare Anna på vc och bad att få ta ett hb tidiigare.(Anna har haft lite koll på mig sedan trettondagshelgen då jag sökte .Symtom kroppen var orkeslös och jag hade då ont i musklerna och jag kände ett pirr i kroppen som var obehagligt.)Mitt hb värde låg bra meddelade läkaren.
Visst vi hade tagir en fika på lördagen hos våra barnbarn och söndagen städade vi. Jag skulle torka ur och damma fönster. Det var min uppgift. Det var så mycket jag orkade. Man kan ju bli trött av utmattning så jag tänkte det var det var det som var orsaken.ag valde att lägga mig vid 19.30 båda kvällarna jag orkade inte hålla upp kroppen
På tisdagen hade jag ingen kraft alls.. Jag fick med svårighet på mej mina kläder. Tog mej ut i köket. Satt helt ursjasad vi köksbordet. Min kropp var helt orkeslös och det gjorde ont i mina muskler när jag skulle sätta mig Jag fick ta spjärn mot bordskivan för att inte slå rumpan i stolsitsen.
Jag kände efter nej i huvudet var jag som jag skulle. huvudet.....men det durrade i kroppen så där välbekant som när jag var deprimerad. Jag tänkte det blir bättre om jag tar en promenad..jag tar med mig soporna. Jag satte på mig jackan och mina skor..Jag hörde mig själv pusta. Jag tog hissen och gick ut med soppåsarna...nej jag måste gå in igen.
Jag kände mig besegrad för denna gång och i tankarna började alarmera ..vad är det nu biskörteln..utmattning...hur ska de bli med mig.Jag började googla för att hitta nån förening som kunde upplysa Det fanns en förening för okända sjukdomar. Jag ringde men det var telefonsvarare...
Det blev lunch och jag sov en stund. Jag kände mig lite piggare begav mig ur på min runda på en kilometer.
Ja ! Fort gick det inte och vid St Mary vilade jag mig i sällskap vid ett bord och fick lite tröst av Pernilla Gråberg.
Efter en halvtimme gick jag hemåt..
Väl hemma satte jag mig framför köksbänken och började med middag. Som tur var skulle jag laga lättlagad korvstroganoff.
Tankarna snurrade på vad som hänt. Det kändes som om jag tappade all tro på att jag skulle bli bättre.Jag ringde min vän Margita och blev så ledsen när jag berättade att jag inte kände igen mig själv. .
När Benny kom hem var jag jätteledsen joch förklarade att jag inte orkade göra nånting...han tröstade mig och sa igår städade ju du..vi satt vid datorn så fint han tröstade mig.
Jag fortsatte och gråta..men hur sks jag klara av ett jobb när jag är så här....
Imorgon tar du kontakt med medcinläkare sa Benny.
Morgonen därpå hade jag skrivit till henne. Kl 8.00 kom ett samtal från henne.
Jag beskrev hur jag mådde och då sa hon det är samma symtom som efter jul..Ja det hade hon rätt.
Du behöver ta ett prov på salterna, ta dej upp till sjukhusetslab.
Kl 13.00 ringde hon och meddelade att jag hade för högt kalcium och blivit kalciumförgiftad.
Minrin tabletten skulle jag sluta med och att jag var uttorkad.
Vilken lättnad jag kände. Jag fick ordination att dricka ännu mer vatten för att bli att må bättre. .
På torsdagen hade jag mediyoga men var tvungen att avsluta efter två övningar och åka hem. Jag kan fortfarande säga att jag är i dåligt skick trots att en vecka nästan gått.
Så jag packar mig en frukt och vatten flaska och sätter mig på bron utanför vårt hus. Det är precis så långt jag orkar gå.
Imorgon är det dags för prov på kalcium det blir intressant att få svar på det. Jag har funderat vad det kommer sig att det blivit såhär. Minrin hjälpte till men
vi båda tillfällena hade det varit storhelg Jag tror att jag glömmer bort att dricka tillräckligt för då ligger inte focus på mig utan att se till min familj . Så nu kommer jag att vara mer noga med att dricka även då jag är borta.
Ni undrar väl över hur det känns att vara utan otros. Det är luftigt och skönt. Jag väntar på tid hos ortopedtekniker så jag ska få ordning på mina fötter.
Nedan en länk om diabetes- insipidus
Vi hörs❤😊
.http://sjukdomarna.se/sjukdom/diabetes-insipidus/
Definition
Nefrogen diabetes insipidus är en sjukdom där en defekt i njurarnas tubuli orsakar en person att producera en stor mängd urin. Det beror på att de tubuli som reglerar att vatten kan avlägsnas från kroppen eller återabsorberas är förstörda.
Alternativa namn
Nefrogen diabetes insipidus, Förvärvade nefrogen diabetes insipidus, Medfödda diabetes insipidus.
Orsaker, förekomst och riskfaktorer
Nefrogen diabetes insipidus inträffar när njurtubuli inte svarar på ett ämne i kroppen som kallas antidiuretiskt hormon (ADH), även kallad vasopressin. ADH stimulerar normalt njurarna att göra urinen mer koncentrerad.
Som en följd av felet, släpper njurarna en överdriven mängd vatten i urinen, producerar en stor mängd mycket utspädd urin. Detta gör att du producerar stora mängder urin.
Nefrogen diabetes insipidus är sällsynt. Medfödd diabetes insipidus är närvarande vid födseln på grund av en ärftlig defekt som oftast drabbar män, men kvinnor kan överföra genen till sitt barn.
Oftast utvecklar nefrogen diabetes insipidus på grund av andra orsaker. Detta kallas en förvärvad störning. Faktorer som kan utlösa den förvärvade formen av detta villkor är:
- Stopp i urinvägarna
- Höga kalciumnivåer
- Låga kaliumnivåer
- Användning av vissa läkemedel (litium, demeclocycline, amfotericin B)
Symptom
Du kan ha intensiv eller okontrollerbar törst och längta efter isvatten. Du kommer att producera stora mängder urin, oftast mer än 3 - 15 liter per dag.
Om du inte dricker tillräckligt med vätska, kan det leda till uttorkning. Symptom kan vara:
- Torra slemhinnor
- Torr hud
- Gropar under ögonen
- Insjunkna Fontaneller hos spädbarn
Andra symptom som kan uppstå på grund av otillräckliga vätskor är:
- Trötthet, letargi
- Huvudvärk
- Irritabilitet
- Låg kroppstemperatur
- Muskelvärk
- Snabb hjärtfrekvens
- Viktminskning
Tecken och tester
En fysisk undersökning kan avslöja:
- Lågt blodtryck
- Snabb puls
- Shock
- Tecken på uttorkning
Testning kan avslöja:
- Hög serum osmolaritet
- Stor urinproduktion, oavsett hur mycket vätska du dricker
- Njurar koncentrerar inte urin när personen ges ADH
- Låg urinosmolaritet
- Normal eller hög ADH nivåer
Andra tester som kan göras är:
- Serumnatrium
- Urin 24 timmars volym
- Urin koncentrationstest
- Urin specifik vikt
Behandling
Målet med behandlingen är att kontrollera kroppens vätskenivåer. Patienten får en stor mängd vätskor. Mängden vätska som ges bör ungefär motsvara den mängd urin som produceras.
Om tillståndet orsakas av en viss medicinering, att sluta ta läkemedlet kan förbättra symptom. Sluta aldrig att ta någon medicin utan att först tala med din läkare.
Ett läkemedel som kallas hydroklortiazid kan förbättra symptom. Detta kan användas ensamt eller i kombination med andra läkemedel, inklusive indometacin. Även om detta läkemedel är ett diuretikum (dessa läkemedel används vanligen för att öka urinproduktionen), kan hydroklortiazid i vissa fall faktiskt minska urinproduktionen för personer med nefrogen diabetes insipidus.
Förväntningar (prognos)
Om en person dricker tillräckligt med vätska, har detta villkor ingen betydande effekt på vätske eller elektrolytbalansen i kroppen.
Om personen inte dricker tillräckligt med vätska, kan stor urinproduktion orsaka uttorkning och höga halter av natrium i blodet.
Nefrogen diabetes insipidus som finns vid födseln är en kronisk sjukdom som kräver livslång behandling.
Komplikationer
- Utvidgning av urinledarna och urinblåsan
- Högt blod natrium (hypernatremi)
- Svår dehydrering
- Shock
Det går framåt och spiken i foten sitter som den ska!
Hejsan💚
I fredags var jag till Usö. Jag hade tid hos röntgen och ortoped. Jag togs i emot av en röntgenassisten som hette Gun. Hej sa hon glatt då kan fotomodellen lägga sig på britsen. Jag blev avslappnad på en gång av hennes sätt att möta mej med humor. Hon började så där jag hjälper dej att få rätt ställning så jag kan röntga skruven hur den ser ut nu.
Jag sa då men ska du inte ta bilder på fotleden. Nja...
ortopeden har inte beställt några såna bild. Jag såg att hon fundera en stund och så lade hon foten tillrätta igen och gick in bakom glaset. När hon kom ut sa jag tog några bilder till så fotleden är med om så du och ortopeden kan titta. Jag var uppåt när gick därifrån vilken härlig kvinna Gun 67 år .
Mot ortoped mottagningen där jag träffade ortopeden Nicole. Hon tittade på bilderna över foten och där de satt skruvarna de var fortfarande som då de inopererades hon var nöjd och visade mig..
Sedan tittade hon på den oläkta fotleden. Hon sa nämen den ser ju nästan läkt ut. Vi tittade tillsammans och klämde och kände så min höger fot var stadig. Jo, sade hon den är är nästan läkt. Jag frågade betyder det att jag inte behöver använda otrosen längre.
Ja, du ska börja ha skor och på vänster en skena som ortopedtekniker ska få tillverka med en sko som passar för att stoppa rotationen av din fot. Jag vill inte operera den nu. Nej,sa ja inte jag heller. Hon sa att arbetsmässigt behöver du ha jobb där du inte behöver belasta dina fötter för mycket.
Känslan när jag gick därifrån var som jag vunnit högsta vinst .När jag kom hem tog jag mig ett glas lättöl och skålade med mig själv
Jag kan inte låta bli att se samband med operationen i april då de avlägsnade två biskörtlar = fotleden har läkt.
Jag har sen januari två fasta aktiviteter i veckan . Tisdagar då har jag fått möjlighet att få lära mig mediyoga genom allmänpsykiatriska. Jag fick börja där i november ensam med en fysioterapeut.
Genom övningar sitter på en stol och får andas genom näsan och först fyller man nedre delen av magen sedan fyller man upp bröstkorgen för att sedan släppa ut luften sakta. Därefter gör man små rörelser samtidigt som andningen. För mig har mediyogan blivit ett verktyg att använda vid stress och ångest.
Den andra aktiviten jag har är att januari att besöka en kooperativ förskola. en gång i veckan under 1.5 timme. Jag ringde och frågade eftersom jag för ca tre årsedan fick frågan av en pedagog som jobbar där. Jag fick skaffa intyg från belastningsregistret och rektorn frågade styrelsen om jag kunde börja.
Jag fick vänta någon vecka innan jag fick intyget. Rektorn fick klartecken på bara några dagar.
Så jag fick lägga nån timme varje dag för att få det att stämma. Nåväl intyget kom och jag åkte till kooperativet jag var lite tidig som tur var. När jag skulle svänga in fick jag ett stort stress påslag. Jag fick ingen luft börja hosta och hjärtat krampade. Jag tog mig förbi och ställde mig på en väg högre upp.
Så sa jag högt du ska ju göra nåt roligt och så focuserade jag på att medi andas efter tio minuter hade jag fått tillbaka andning och kunde gå in.
Jag möttes av varma pedagoger och nyfikna barn. Känslan som jag hade innan försvann snart.
Det var underbart att se barnens spontana rörelser och glädjen när de kände igen texterna.Visst var jag spänd och ibland blev tonarten för hög. I kroppen kändes det som jag blivit hel igen.
Jag har nu varit där fem gånger och blivit en del av barnens värld. Pedagogerna är inbjudande och tar emot mig med glädje. Att en gång veckan ha detta att se framemot ger mig stor energi.
Det behövs då jag på grund av fyra nattliga toalettbesök och drickande av vattnet tar mycket av min energi på grund av diabetes indipus.
Igår skulle jag ha fått specialröntgen mina en och en halv biskörtlar skulle kunna hittas. Jag fick besked kl .08.00 då de ringde och sa att det radioaktiva ämnet inte kommit till sverige i tid. Så de var tvungna att skjuta mitt besök längre fram. De skulle återkomma när det åter var dags!
Först blev jag besviken..men sedan tog jag på mig mina gamla skor och tog min träningsrunda på en km båda kryckorna var med. Jag hade ju önskat att det bara var att gå som förr men det krävs mycket träning för att nå dit. Jag har sedan i november på egetv initiativ kontakt med fysioterapeut som gett mig övningar för att stärka och återfå balans för mina ben och fötter.
På vägen träffade jag fina Krull ( Marie Jansson) Henne blir man ju glad av att bara se. Hennes positiva sätt och påhejande gjorde att jag tog backen vid gamla vårdcentralen hur lätt som helst Sen gick jag in på St Mary Kingsgården. Där satt mitt förra arbetslag och åt frukost.
Jag frågade om de såg nåt som saknades. Ja, håret är kort och sedan fick de syn på att otrosen var borta.
Jag satte mej vi deras bord. De är ett fint gäng med mycket skratt.
Jag är så glad för alla positiva personer som kommer i min väg.
Ikväll blir det lite påskmat för att överraska Benny på sin födelsedag. Som extra present har vår Johanna kommit på besök.❤
Hon och Erika hade inköpt denna roliga mössa till sin pappa😃
Vi hörs😉👍
Nu känner jag att det går åt rätt håll!😉
Efter nyår hade jag under tre tillfällen tre dagar i rad en riktigt obehaglig sak med kroppen. Jag blev helt kraftlös i benen och kunde med nöd och näpe ta mig upp från där jag satt. Jag kände mig muskelsvag och jag darrade kraftig.
Jag kände att det var nåt annat än utmattning. Benny och jag begav oss till VC. Träffade en ung men mycket kompetent och nogrann läkare som undersökte mig noggrant och lyssnade på det jag berättade om. Jag funderade själv på om det hade med kalciumet att göra eftersom jag druckit stora mängder vatten för jag att jag känt mig så törstig.
Det enda hon kunde hitta var lågt hb igen.
Efter en vecka kom det svar från Anna. Hon hade skickat remiss till Medecin i Örebro. Förra onsdagen var det dags för nya prov då besök tid kommit till medecin denna vecka.
I onsdag åkte jag dit och träffade Al-Shamkhi Nasrin hon berättade att jag fått en sjukdom som heter diabetes Insidipus. Hon ritade för att förklara för mig
Det finns två varianter den ena då fungerar inte hjärnan och den andra kan inte njurarna ta emot signaler från hypofysen. Adh hormonet signalerar till njurarna sluta kissa/koncentrera urinen.Mina njurar kan inte tolka in signalerna så vattnet rinner rakt igenom mig.
Hur påverkar det mig. Jo, min kropp tar inte upp vatten och därför blir jag uttorkat. Systemet har blivit skadad av en medicin som jag äter litium. Jag dricker minst 4 liter per dygn. Känns på natten som jag är helt uttorkad och behöver kyla ner mig.
Hon sa får du maginfluensa måste du åka akut så du får dropp. Vilken tur jag fick träffa henne. Hon hör av sig på måndag när hon haft kontakt med njurläkare och psykiatikerför att de gemensamt ska fatta beslut vilken behandling jag ska få.
Vilken skön känsla att få veta varför jag känt så här och varit så törstig.
Jag har ju trott att det jag själv hittat på och förklarat törsten med att jag äter litium och har diabetes.
Återkommer när jag fått veta vad som sker , men hon lovade att det gick att medicinera.
För 14 dagar sedan kom brev från försäkringskassan där jag skulle fylla i en blankett för att ev få fortsatt sjukpenning . I oktober 1
2019 meddelade mig att jag troligen skulle bli av med sjukpenningen. Det har legat över mig..
Så jag kontaktade kirurgen Göran Wallin och han lovade ta kontakt med dem. Jag besökte psykiatier i går och fick sjukintyg från ortopeden är jag även sjukskriven.Nu hoppas jag allt jobb ska göra nytta!
Nästa positiva besked!
När vi kom hem efter Göteborgsresan låg en kallelse till kirurg mottagningen den 28 januari. Det är nog ett inskrivningsmöte och check med anestin inför den kommande operationen. Jag blev så glad!
Hoppet tändes på mig tänk om det äntligen är dags att ska bort den sista biskörteln. Så i tisdag lämnade jag ytterligare nio prov inför detta besök.
Det bubblar i mej och jag känner mig hoppfull.😉🙂😜🙃🙂😉😜
Med hyrkärra packad mot Göteborg!
Hejsan det var längesedan sist!🙂
I fredags åkte vi till Göteborg med en kärra full med lådor och möbler till vår Johanna. Hon har äntligen fått en egen lägenhet på Doktor Forselius backe på Guldheden. Vi var så glada för hennes skull.
Benny hämtade kärra och bar och packade kärran.
Vi åkte iväg. Vid Kumla av farten säger Benny nu glömde vi hennes spegel och jag fyllde i och verktygslådan med skruvdragare och slag borren.
Vi båda sa vi att det löser vi i Göteborg. Vi får leta efter de verktygen på Biltema eller Clas Olsson Vi höll på hela fredagen med att samla ihop hennes saker som även fanns hos pojkvännen Sen blev det vila på ett hotellrum i Mölndal.
Lördagen tillbringade vi på Ikea för att hitta de som fattades i lägenheten. Vi åkte sedan till hennes lägenhet och hon bjöd på fika och vi fick träffa hennes pojkvän under någon timme. Johanna jobbade på att packa upp. Benny och jag åkte till hotellet. Benny var så trött så han blev liggande i hotellet och sa inget på tre timmar sedan lade vi oss.
Jag visste att vi skulle behöva IKEA en gång till. Jag visste även att Benny skulle tycka det var jättejobbigt.
Jag tänkte på att inlärning kan ske när man sover. Så varje gång jag vaknade på natten. Viskade jag i morgon ska vi åka till Ikea och köpa gardin stång och ett skrivbord. Jag sa det säker sju ggr.
På morgonen avvaktade jag och efter en halvtimme sa jag.
-Nej måste jag ändå säga en sak.Benny svarade ja du ska väl säga att vi ska åka till IKEA och köpa skrivbord och gardin stång.
Vi åt frukost och begav oss till IKEA. Strax därefter åkte vi till Johanna. Hon hade packat upp sedan kl 6.00 . Så nu fanns det utrymme för montering. Benny hade köpt lådor med skruv. Johanna ville så gärna få upp ett slagbord hon köpt och målat om.
Efter lite intag pannkaka och kaffe. Kom Benny på att lådornas med skruv och plugg som lådan innehöll även skulle fungera på betong. Så till Johannas stora glädje fick han med hjälp av en hammare hål i betongväggen och kunde fästa upp hennes bord.
Gardinstången var lättare att få upp där var det gipsvägg.
Med detta gbort lämnade vi Göteborg. Vårt uppdrag var färdigt och i lägenheten fanns en trött med nöjd Johanna.
Titta så fint hon gjort!🙂Vi är så glada för hennes skull. Nu kan i lugn och ro studera sina bild ämnen. ❤❤❤
Glatt besked runt mitt förlamande stämband!
Återbesök på öra ,näsa, hals hos överläkaren.Hit skickades jag ett dygn efter operation av biskörtlar. Kirurgerna hade under operationen skadat tal nerven.Högerr stämband var lamt och svullet.
Jag hade mycket svårt att andas och dricka vatten. Detta höll i sig hela april och ändå till mitten av maj. Jag har aldrig kunnat insett hur detta skulle påverka mitt liv. Jag fick inte sova vaknade och hostade till jag kräktes. Det tog emot att gå ut eftersom jag då inte fick luft och fick hyperventilera.
Jag har fortsatt prata genom detta vilket också då inneburit ett himla förklarande.
Idag när vi tittade så var höger stämband på väg tillbaka i rörelse och jag kan prata utan ansträngning.
Att kunna tala är en stor del av ens personlighet och att andas det ska bara fungera.. Som jag innan denna erfarenhet tog för givet." Livskvalite"
Så nu rattar jag glad hemåt mot Linde
🌞Ha det så gott!"🌞
I nöd och lust!❤
Vi gifte oss den 16 april 1999 i Lindesbergskyrka.
Dagen började med vi hade en mycket sjuk flicka Johanna det fanns ju inget val att inte genomföra dagen.Så att jag och barnen åkte till Salong Marie . Där fanns frisör Malin redo med fön och borste för att göra iordning mej och flickorna. Vi hade page och hon fluffade upp pagen så den nästan stod som en sky runt huvudet.
Vi åkte hem till Hidingen där barnen fick ta på sig sina nya kläder från Linus och Lotta. Benny och jag hade tagit semester den dagen. Vi hade bjudit in min syster Ann och hennes man och Bennys syster Sandra och hennes pojkvän. Vi hade valt att inte bjuda in fler då vi kände att det inte fick bli för stort.
Vi klädde på oss våra bröllopskläder och gick över till grannen som var fotograf.
När vi kom in tog fotografen min brudbukett som var gjord av tulpaner och satte ner den i en urna. Sedan frågade han vilken bakgrund som vi ville ha. Vi valde och fotograferingen började det gick fort 4- 5 klick ,klick..Jag fick till slut ur mig ...Bengt... Jag vill gärna ha med min brudbukett. Han hämtade den och tog lite fler bilder. Jag ville ju så gärna ha med buketten. Sedan sa han jo... Benny vad tycker du om pelarbortet ska det ha duk eller utan...Jag förstod ingenting...Benny gick mot dörren och hämtade sitt dragspel. Som han vi fråga efteråt gått ditt med kvällen innan.
Han och fotografen hade kommit överens om att det också skulle tas bilder på dragspelet och Benny.
Jag började att skratta och tog mig bort från duken.
Snacka om två flugor på smällen.
De var snart klara och vi gick mot bilen för att ta oss till kyrkan.
Då kom jag på att jag glömt betala frisör Malin. Ringde henne och gjorde upp om att betala senare.
Vi kom till kyrkan och vår ingångsmusik spelades "Där björkarna susade"
Vi tog oss fram till altaret både Benny och jag var mycket tagna av situationen.
Lotta Storbacka vigde oss. Efteråt så hon att det var en väldigt känslosam vigsel.
Tårarna rann på oss båda. Äktenskapslöftena sades och "Sedan spelades "Mitt hjärta är ditt"
Vi gick ut till "Koppången"
Denna underbara tavla fick jag av min vän Fru Persson på Pälsärmen.
Efter vigseln åkte vi till Hidingen och åt smörgåstårta och bröllopstårta tillsammans med våra syskon och deras respektive.
Johans steg i feber så nån timme senare fick Benny ta Johanna med sig till akuten på Usö. Det visade sig att Johanna fått urinvägsinfektion. Så bröllopsnatten firadehan och Johanna på Usö.
Dagen efter åkte vi till Lofsdalen. Vi åkte skidor och pulka nån dag.
Den tredje dagen fick Benny magsjuka strax därefter Johanna också. Ja, vi var friska den dag det var dags för avfärd. .Jag minns Erikas besvikelse över att vi fick kasta hemgjorda köttbullar och knasterkorv utan hon fått äta det pga att även hon blev sjuk.
Jag vet att det gått 20- år sedan dess. men det känns som igår. Livet har ju inte alltid gått rakt för oss. Men vi har alltid funnits där för varandra och har delat glädje och sorg. Ni kan vara säkra på att vi vet vad utrycket i nöd och lust innebär.
.❤❤❤ Kram Marie
Dagen började med vi hade en mycket sjuk flicka Johanna det fanns ju inget val att inte genomföra dagen.Så att jag och barnen åkte till Salong Marie . Där fanns frisör Malin redo med fön och borste för att göra iordning mej och flickorna. Vi hade page och hon fluffade upp pagen så den nästan stod som en sky runt huvudet.
Vi åkte hem till Hidingen där barnen fick ta på sig sina nya kläder från Linus och Lotta. Benny och jag hade tagit semester den dagen. Vi hade bjudit in min syster Ann och hennes man och Bennys syster Sandra och hennes pojkvän. Vi hade valt att inte bjuda in fler då vi kände att det inte fick bli för stort.
Vi klädde på oss våra bröllopskläder och gick över till grannen som var fotograf.
När vi kom in tog fotografen min brudbukett som var gjord av tulpaner och satte ner den i en urna. Sedan frågade han vilken bakgrund som vi ville ha. Vi valde och fotograferingen började det gick fort 4- 5 klick ,klick..Jag fick till slut ur mig ...Bengt... Jag vill gärna ha med min brudbukett. Han hämtade den och tog lite fler bilder. Jag ville ju så gärna ha med buketten. Sedan sa han jo... Benny vad tycker du om pelarbortet ska det ha duk eller utan...Jag förstod ingenting...Benny gick mot dörren och hämtade sitt dragspel. Som han vi fråga efteråt gått ditt med kvällen innan.
Han och fotografen hade kommit överens om att det också skulle tas bilder på dragspelet och Benny.
Jag började att skratta och tog mig bort från duken.
Snacka om två flugor på smällen.
De var snart klara och vi gick mot bilen för att ta oss till kyrkan.
Då kom jag på att jag glömt betala frisör Malin. Ringde henne och gjorde upp om att betala senare.
Vi kom till kyrkan och vår ingångsmusik spelades "Där björkarna susade"
Vi tog oss fram till altaret både Benny och jag var mycket tagna av situationen.
Lotta Storbacka vigde oss. Efteråt så hon att det var en väldigt känslosam vigsel.
Tårarna rann på oss båda. Äktenskapslöftena sades och "Sedan spelades "Mitt hjärta är ditt"
Vi gick ut till "Koppången"
Efter vigseln åkte vi till Hidingen och åt smörgåstårta och bröllopstårta tillsammans med våra syskon och deras respektive.
Johans steg i feber så nån timme senare fick Benny ta Johanna med sig till akuten på Usö. Det visade sig att Johanna fått urinvägsinfektion. Så bröllopsnatten firadehan och Johanna på Usö.
Dagen efter åkte vi till Lofsdalen. Vi åkte skidor och pulka nån dag.
Den tredje dagen fick Benny magsjuka strax därefter Johanna också. Ja, vi var friska den dag det var dags för avfärd. .Jag minns Erikas besvikelse över att vi fick kasta hemgjorda köttbullar och knasterkorv utan hon fått äta det pga att även hon blev sjuk.
Jag vet att det gått 20- år sedan dess. men det känns som igår. Livet har ju inte alltid gått rakt för oss. Men vi har alltid funnits där för varandra och har delat glädje och sorg. Ni kan vara säkra på att vi vet vad utrycket i nöd och lust innebär.
.❤❤❤ Kram Marie
Operation av biskörtlar
Tidigt i onsdag körde Benny mig till B-huset på U S Ö. Väglaget var siså där, det hade ju kommit nästan 1 1/2 decimeterunder natten.
Jag hade packat en liten ryggsäck med övernattning saker. Jag visste inte så mycket om operationen. Läkaren hade berättat för mig att biskötlarna kunde sitta allt uppifrån halsen och ner till hjärtat och att de var fyra stycken..Så jag förstod att det krävdes skickliga kirurger. Vid förra besöket blev min röst inspelad men de så att de var ytterst få som skulle tappa rösten och att den då skulle återkomma inom någon dag.
Jag kände mig inte rädd utan snarare lättad över att det äntligen skulle bli en operation.
Jag kom upp till dagkirurgin och fick sätta på mig deras rejäla trosor, långa vita strumpor och blå tossor under foten. Sist den vita nattskjortan som man knäpper bak i ryggen och för att hålla värmen en blå pappersrock och en blå nätmössa över håret. Man får ett gott skratt när man ser sig i spegeln.
Sedan fick jag ligga på en säng för provtagning. Efter nån halvtimme kom 4 förklädda män från anestin. De förberedde flera infarter.. Sedan gick det fort. Jag fick andas syrgas och sedan satte de narkosen i min infart... Jag sov på två röda.
Vaknade till liv ca 3 timmar efteråt på uppvak. Nya prover togs och vid 16.00 började jag vara klar i knoppen. Jag förflyttades till avd 39 A och fick eget rum. Jag hade mycket svårt att andas och då jag drack vatten kväldes jag.
Efter en stund kom läkaren in och berättade att de inte hitta mer än 3 biskörtlar och att det skulle bli en ny operation av den om två månader. Jag nickade och sedan kom nästa bud vi har kommit emot en talnerv så det kan vara så att ditt stämband kan vara lamt.
Ja jag tog emot beskedet och tackade för att han berättat innan om dessa komplikationer. Jag blev liksom inte förvånad klart att jag skulle få bägge sakerna det blir ju alltid nåt knas. Det betydde att min fotled inte kommer att läka förens den 4 biskörteln är borta.
Senare på kvällen när jag fått distans tänkte ja....
Men vad i hela världen har jag gjort. Det måste vara någon som först vill mig illa..först utmattning och helt infunktionell psykisk..sedan mina fötter och nu tystar mig så jag inte kan tala heller... Lite små ironisk jag drog lite på läppen.
Natten var hemsk jag fick sitta upp hostade hela tiden till drack jag vatten kräktes.jag
Som tur var jag ute på messenger och skrev till Ewa J . Som tidigare vårdbiträde på Ågården hade erfarenhet som hon delade med mig. Hon rådde mig att be om nyponsoppa det är bättre för reflexerna i halsen. Mycket riktigt jag smög ut och hämtade ett glas. Nu fick jag behålla det jag drack.
Dagen efter kom ronden och en annan kirurg som varit med på operationen. Han beklagade att det inte gått bra. Han berättade att jag om några veckor ska få åka till Småland där de har en apparat att gå in i höften och locklisera den sista risgrynsstora biskörteln. För att det sedan ska blir det ny operation så vi kan få ordning på din fotled. Han hade även beställ tid hos logoped till 11.00.
Jag fick sällskap upp till logopeden. Han bad mig läsa samma text som den jag läste i november och spelade in.
Sedan tog han en apparat med en meterlång släng och filmade mina stämband. Mycket riktigt var ett stäm band stumt det syntes på skärmen.
Jag var klar..
Jag satt utanför hissarna och jag blev jätteledsen.. Jag som älskar att sjunga och spela gitarr..och jag kände ledsenhet över att min kommunikation med mina älskade barnbarn skulle försvåras ännu mer. Jag har redan sorg över att inte kunna springa och krypa med dem och nu också bli av med min möjlighet att sjunga med dem.
Det var känslan där utanför hissen men nu har jag även fått distans till det. Jag ska snart besöka logoped och jag håller tummarna att mitt stämband blir bra.
Jag är en lycklig prick som har så fina vänner och familj som hjälper mig att hålla humöret uppe.Jag har fått så många uppmuntrande meddelanden och se vilka vackra blommor jag fått så sedan jag kom hem.
Jag har en lite svagare röst än innan . Det väser i bröstet och hostan är kvar. Men vet ni vad jag är vid gott mod trots omständigheterna.
Varm kram till Er❤
Biskörtlarnas funktion
Reglerande funktion. PTH syntetiseras i bisköldkörtlarna och insöndras i blodet i reaktion på låga nivåer kalcium. ... I blodet får hormonet kalciumnivåerna att öka, genom att få kalcium att utsöndras från skelettet, aktivera D-vitamin som får absorptionen i tarmen att öka, samt öka njurens återupptag.
