Stoppvecka i kroppen men som tur flyter ändå vardagen på!

Hejsan fina vänner!
Tack för alla fina kommentarer det värmer.
Idag Fredag är första dagen den här veckan som jag kunnat gå min 30 minuters promenad så underbart att få vistats ute och röra sig fysiskt.
Jag har haft minimal ork och känt mig instängd i min kropp både pga mina fötter och utmattningen. 
Veckan började i alla fall glädjande med att ortopedenäntligen skicka remiss så jag kan operera mina fötter. Han vill stel operera (det innebär att jag förlorar min rörlighet på foten)men jag tänker se till att få komma till Sofia hemmet i Stockholm där en läkare som endast opererar fötter (royceroyce operation)så jag kan få behålla min rörlighet. Jag har tagit reda på om nåt som heter vårdgarantin den innebär att jag måste bli opererad inom tre månader från att remissen är skickad. Så håll nu tummarna för mig- det som är plus i detta är att det åtgår två ortopeder för att genom föra denna operation i Örebro och de har bara två så enkigt ortopeden skulle det ta tid att samsynka dessa två.
Jag tror att energi och glädjen tog lite skada av måndagens besök.inte kul se mina fötter ooh veta att jag är 47 år.
På tisdagen tog jag mig till fyndhuset för att hitta mönster till sockor och mössa till Lille Frank. Jag får ju sitta stilla mycket när orken inte finns. Fick be omlite hjälp för orken var knapp på fyndhuset. Gick därifrån med mönster och garn. På morgonen köpte jag lite blommor till mor på Hemköp. På väg in i bilen stannade en fin vän och bad om ursäkt för hon inte sett mig. Jag hade inte heller sett henne. Hennes snälla och glada tillrop gladde mej väldigt mycket. Eftersom gråten satt i halsen!
Jag tog nya tag på onsdagen och fikade en timme på plantmarknaden. De hade underbara peenser och den fina vattenkannan som jag kunde ta med hem för att pyssla lite mer med.
 
 
 
Igår kväll blev vi bjudna till Örebro kultur hus för att visa upp sina fördjupnings arbeten i musik.
Johanna framträdde sjöng några låtar  av Anna Ternheim och Duffy och till musiken hon hade hon arrangerat. Ja, det var så vackert och berörande  Hon vår lilla Johanna som var så försiktig och blyg när hon var liten stod på scenen och sjöng säkrare än någonsin.Jag blev så glad över att bli inbjuden.
Tack för ordet till nästa gång!💕
 

Med nytt mod och små steg framåt igen!

Hej på Er!
Nu är vi på väg mot våren! Under påsken var jag kraftigt nedsatt fysisk. Hade som träningsvärk under tre dagar och kunde knappt gå över golven inomhus. Jag och Benny blev oroliga så vi åkte upp till akuten för att kolla upp hjärtat. Alla värder utmärkta så vi åkte hem igen. Jag var fortfarande mycket ansträngd precis som när man haft lunginflammation. Två dagar senare mådde jag likadant och ringde till min läkare. Han ville att jag skulle öka upp dosen på ett preparat med serotonin som jag ätit sedan januari för depression.Det skulle göra mig piggare och det gjorde det i början. Jag gjorde som han sa dagen efter vaknade jag med vader lika tjocka som låren knäskålarna var borta. Jag avslutade det preparatet omedelbart och ringde läkaren. Vi kom överens om att höras i tisdags. 
Jag har nu låtit bli en vecka och faktum är att jag börjar känna mig piggare. Det har alltså hänt en tredje gång att medicin som skulle göra mig piggare har gjort mig sjukare.Innan jag slutade med medicinen kunde jag endast ta en promenad och laga mat till familjen sen var jag helt slut varje dag.
I höstas när jag var som sjukast började jag sticka en kofta till det blivande barnbarnet. Igår blev de klar så idag har jag överlämnat den till lille Frank. (Jag har kalllat den för depressionskoftan efter som jag levt med den under hela depressionen.Väldigt drygt garn  får jag säga eftersom jag fått gjort om delar till den flera ggr. ) Så man kan säga att den värmt många gånger precis som hemved😊 Nåja  nu är den tvättad och inga sorger finns kvar bara glädje hos mormor! 
 

Med nytt mod och små steg framåt igen!

Hej på Er!
Nu är vi på väg mot våren! Under påsken var jag kraftigt nedsatt fysisk. Hade som träningsvärk under tre dagar och kunde knappt gå över golven inomhus. Jag och Benny blev oroliga så vi åkte upp till akuten för att kolla upp hjärtat. Alla värden utmärkta så vi åkte hem igen. Jag var fortfarande mycket ansträngd precis som när man haft lunginflammation. Två dagar senare mådde jag likadant och ringde till min läkare. Han ville att jag skulle öka upp dosen på ett preparat med serotenin som jag ärit sedan januari för depression.Det skulle göra mig piggare och det gjorde det i början. Jag gjorde som han sa dagen efter vaknade jag med vader lika tjocka som låren knäskålarna var borta. Jag avslutade det preparatet omedelbart och ringde läkaren. Vi kom överens om att höras i tisdags. 
Jag har nu låtit bli en vecka och faktum är att jag börjar känna mig piggare. Det har alltså hänt en tredje gång att medicin som skulle göra mig piggare har gjort mig sjukare.Innan jag slutade med medicinen kunde jag endast ta en promenad och laga mat till familjen sen var jag helt slut.
I höstas när jag var som sjukast började jag sticka en kofta till det blivande barnbarnet. Igår blev de klar så idag har jag överlämnat den till lille Frank. (Jag har kalllat den för depressionskoftan efter som jag levt med den under hela depressionen.Väldigt drygt garn  får jag säga eftersom jag fått gjort om delar till den flera ggr. ) Så man kan säga att den värmt många gånger precis som hemved😊 Nåja  nu är den tvättad och inga sorger finns kvar bara glädje hos mormor! 
 

Små barn små bekymmer, Stora barn stora bekymmer!

Ja ,herregud vad fort åren gått! När Benny och jag fick barn fick vi ofta rådet att tam vara på tiden för att åren går så fort.
Vi levde med våra barn, arbetade och fick ihop familjelivet med allt vad det innebar. 
Först förskoleperioden, sen perioden  med låg och mellanstadiet och olika fritidsintressen. Då berikades familjelivet livet med att träffa helt nya personer. Sedan kom högstadiet och nu fick man som förälder helt skolas ut från sin tonåring. Då var det skönt att vi byggt upp relation med våra tjejer så de kunde prata om allt från läxor, kamrater och pressen för att nå dina betyg. .Nu har Johanna bara en månad kvar på gymnasiet och Erika snart klar med högskolan. Jag är så glad att fått vara mamma och fått följa tjejerna. Fortfarande har vi mycket starka band och kan prata om allt.
Jag kan inte säga små barn små bekymmer....  .Men det är inte alltid enkelt att vara förälder eller barn 
För mig och Benny har det varit en resa med både stopp och nya påstigningar och resan fortsätter framåt! Det som jag alltid burit med mig oavsett barnens ålder har varit är att man kan välja sina strider och alltid berätta att man älskar dem. Den tidigare nya kostymen vi hade som föräldrar  har ersatt av en nopprig välanvänd kavaj med många minnen och dofter i tyget. 
 
 
Den här låten tyckte jag passade att skicka till mina barn!
 
 
 
https://youtu.be/RY_6gjJUHEk

RSS 2.0