Tidigt i onsdag körde Benny mig till B-huset på U S Ö. Väglaget var siså där,  det hade ju kommit nästan 1 1/2 decimeterunder natten.

Jag hade packat en liten ryggsäck med övernattning saker. Jag visste inte så mycket om operationen. Läkaren hade berättat för mig att biskötlarna kunde sitta allt uppifrån halsen och ner till hjärtat och att de var fyra stycken..Så jag förstod att det krävdes skickliga kirurger. Vid förra besöket blev min röst inspelad men de så att  de var ytterst få som skulle  tappa rösten och att den då skulle återkomma inom någon dag.

Jag kände mig inte rädd utan snarare lättad över att det äntligen skulle bli en operation.

Jag kom upp till dagkirurgin och fick sätta på mig deras rejäla trosor, långa vita strumpor  och blå tossor under foten. Sist den vita nattskjortan som  man knäpper bak i ryggen och för att hålla värmen en blå pappersrock och en blå nätmössa över håret. Man får ett gott skratt när man ser sig i spegeln.

Sedan fick jag ligga på en säng för provtagning. Efter nån halvtimme kom 4 förklädda män från anestin. De förberedde flera infarter.. Sedan gick det fort. Jag fick andas syrgas och sedan satte de narkosen i min infart... Jag sov på två röda.

Vaknade till liv ca 3 timmar efteråt på uppvak. Nya prover togs och vid 16.00 började jag vara klar i knoppen. Jag förflyttades till avd 39 A och fick eget rum. Jag hade mycket svårt att andas och då jag drack vatten kväldes jag.

Äntligen ska jag få min operation av biskötlarna. Operation ska förhoppningsvis sätta fart på bentillverkningen så att jag ska kunna återfå en hel fotled .De fyra små risgrynsstora biskörtlarna har under två år överproducerat hormon som gjort att jag haft sjukt högt kalcium i blodet.

Min fotled är inte läkt sedan två år tillbaka. Går därför med otros och har enligt ortopeden inte gå mer än en km en dag och ska däremellan sitta med foten i högläge. Trots denna restriktiva sjukintyg blev jag av med sjukersättningen i maj och var tvungen att skriva in mig på AMF för att behålla mitt SGI.

Nu har AMF bestämt att jag inte får forsätta med arbetsprövning för de anser att jag ska inte kan öka upp mer i tid pga av mina medicinska tillstånd. Jag har under de här 6 månaderna kommit upp i 11 timmar .Jag har dessutom kommit ut och känt mej behövd. Med tanke på att jag varit hemma i 7 år har jag sett att arbetsprövning gett mig självkänsla till att jag kan komma igen i arbete.
Vad händer nu kommer försäkringskassan bevilja sjukskrivning jag har samma orsak till sjukskrivningen som i våras och den blev avslagen i maj. De senaste tre veckor när jag arbetstränat så har skrivit och ringt när jag haft

ledigt  för att få hjälp av mina läkare att sjukskriva mig. Orken har ibland  ebbat ut men att vara hemma från arbetsträning har inte funnits som lösning då man till lön får den nätta summan på 10000 kr. För mig som oftast haft två karensdagar pga av att jag inte är lika stark fysiskt och psykiskt så har min lön legat på 8500 kr

Det känns som att jag från att varit en skicklig förskollärare under 25 år  blev utmattad av hög arbetbelastning under 7 år och som tillika med mina svaga fötter hamnat i omständigheter som gör att jag nu sitter i riktigt trångmål med ekonomin.

Det är helt klart systemfel i vårt land, jag bollas mellan olika myndigheter för att läkarnas bedömningar inte gäller längre som underlag för sjukskrivning och resurserna inom sjukvården brister.

Men vad ska hända med oss som inte passar in i normerna som sjukskriven eller .arbetsökande. Vi finns och ska sanningen fram brottas vi för att bli hörda och att få passa in i samhället precis som är.

Med arbetsinsats som skulle vara är anpassad efter min förmåga så skulle jag må gott och kunna bidra med min del till samhället.

 

Nåja här kommer lite muntrare text .

 

Det är en bild på min närmaste handledare Pernilla Gråberg. Vi har varit i församlingens kök och förberett soppa, matbröd och nåt gott kaffebröd till sopplunchen på tisdagar. Det har varit roligt och Pernilla  har gett mig nya utmaningar inom bakning. Den tredje dagen har jag varit på St Marys cafe. Torkat bord och bytt dukar. Vattnat blommor, torkat lampskärmar och fönstersmygar. Frontat varor från St Marys verkstad ljus, choklad och kaffe.
Idag överraskade de mig med att samla alla från St Marys butik och cafeet för att bjuda mig på fika.
Anna överlämnade choklad, kaffe och ett ljus. Sedan skojade hon med mig och frågade om jag läst på vad Mary står för.

M står för meningsfullhet
A för arbetsgemenskap
R står för rebabitering
Y för yrkes stolthet

Vet ni det stämmer precis in på vad jag har byggt upp under de här sexmånaderna.

Förutom glädjen att jag fixat att komma upp i tid.Har jag dessutom fått en handfullt goda och fina vänner. Som delat med sig av glädje och sorg från deras egen historia.❤😍

 

Nu står mitt hopp till att försäkringkassan ger mig sjukpenning. Men eftersom jag haft erfarenhet av nekande så är det klart att det gnager i mig. 

Oh du ! Pernilla jag hoppas du har överseende med bilden.