Hejsan🙂 Idag är det den 15 februari Från i början av december till den 18 januari har det varit en tuff tid för mig. Kramp i hela benen, svårt att gå, resa mig och sätta mig så ont i mina benmuskler och den energi jag hade använde jag för att få ihop det vanliga klä sig oss instängd i lägenheten, hade ingen energi att röra mig, klarade inte gå mer än 50 meter, bara att duscha var en stor ansträngning jag var långsam i mina rörelser och kände ofta stress över att jag det inte gick att skynda på jag hade malande tankar hur ska det bli med mig, kommer jag att resa mig igen . Jag drack 12 liter vatten ,och kissade fick använda blöjor och pottstol på natten., det kom minst två brev i veckan från örebro landsting, för provtagning och läkar besök, samtal till försäkringskassan, kirurg som berättade att den halva biskörteln producerade ännu mer skadliga hormon och ortoped som berättade att vänster foten nu behövde opererad och eviga besök hos ortoped tekniker som skulle göra skena till min vänster fot. Jag kände mig som en 73-åring. Hade ingen kraft kvar till nåt socialt umgänge. Tisdagen den 18 december den dagen tog rekord. Jag tog mig upp och efter 14 dagars förslitning av.biverkningar av en medicin.Jag kunde inte hålla upp kroppen.Jag tog mig försiktigt upp med bilen till lab på lasarettet.  Jag kände mig så nöjd efter besöket där. Väl hemna satte jag mig och sa till mig själv! Nu var du duktig Marie nu kan du ta det lugnt resten av dagen. Då ringde telefon medicinläkaren från Usö ringde  och ville att jag sklle fortsätta med vätskedrivande .Jag nekade och sa nej nu orkar jag inget mer experitermerande.Men det finns ingen annan medicin mot diabetes insidipus sa hon. Okej det hjälper inte sa jag. Hon lyssnade och jag lade på.  Då ringer telefonen Hej jag ringer från neuro clear röntgen på USÖ vi ser att du är här och tar prov Du har tid för röntgen kl 10.00. Gisses jag hade glömt den kallelsen som kom några veckor före.. Jag svarade jag är inte i Örebro utan har varit i Lindesberg lämnat prov. Hon sa men om du tar dej hit till 10.30 kan vi göra röntgen på din biskörtel. Jag övervägde snabbt skulle jag orka .Jag svarade ja jag kommer. Klockan var då 9.15.. På väg i bilen tänkte jag för mig själv och log lite grann. Jag är i alla fall stresstålig!! Jag kom fram parkerade bilen löste biljett för 3 timmar och tog mig till B-huset där röntgen ligger. Tid 10.25 jag var helt slut. De ropade upp mig och som vanligt slog jag av mobilen. Väl inne var det som vanligt ligga på brits med händerna på sidan. På båda armledederna satte de ett brett armband som har en band på var sida som de drog åt hårt nedanför fötterna. Sen får man ligga blixt stilla och kameran går typ 5 cm ovanför ditt ansikte. Även den som inte har klaustofobi kan få det av denna röntgen. Det här görs under 20 minuter. Vila 40 min och samma procedur igen .När 16 minuter gått sprutar de in radioaktiv vätska in i armen. Strax där på känns det varmt och det känns som du kissat på dej. Ja så var det klart för denna gången. Jag tog hissen ner till matsalen för att få lite lunch. Jag var helt slut. Men jag visste att jag hade 40 minuter innan parkeringen gick ut. Jag åt och skulle dricka upp det sista Då ringde ett. hemligt nummer. Jag svarade med mitt namn. Kvinnan säger vad har du för dej egentligen. Jag heter Marika och ringer från Lindesberg. Ditt litium ligger skadligt högt. Jaha svarade men jag är i Örebro har varit på röntgen.Kan jag köra hem nu? Jo, sa Marika men du måste avsluta litiioniten omedelbart. Då svarade jag , jag avslutar inte litoniten utan nedtrappning och att en läkare har mig under observation. Då får du vänta där och svara om jag ringer. Jag ringer en läkare på en gång sa hon. Okej sa jag men minuterna tickade på så jag började gå ut på väg mot hissen . Mötte två läkare som frågade om jag behövde hjälp där jag kom gående hängade över mina kryckor. Ja, svarade att jag klarade mig. På väg ut mot bilen så ringde telefonen. Marika sa du kan sluta helt eller med 2 st av 6. tabletter. Jag svarade då slutar jag med 2 tabletter nu. Föresten sa jag ganska bestämt. Jag har aldrig träffat dej och du ringer och ber mig sluta med medicinen som hjälpte mig att bli frisk från depression. Hon sa att hon nu hade hand om litium proven då den tidigare sköterskan gått i pension från allmän psykiatriska mottagningen. Samtalet avslutades med att jag fick lova att jag ta nytt prov samma fredag. När jag kom till bilen väntade 400 kr i böter för att jag var en kvart för sen. Den 23 december ringde psykiatikern från allmänspykiatriska och sa att jag skulle sluta helt med litiionittabletterna och öka upp den anzra tabletten som innehåller serotenin till det dubbla dosen. Jag upplyste även denna läkare att jag mår dåligt då det inte trappas ned långsamt. Han sa du får ringa hit om det blir svårt . Du måste sluta dit litium ligger skadligt högt. Vi avslutade och på kvällen berättade jag för Benny. Som precis som jag började gråta Vi båda sa hur ska det gå.. Det kändes som jag kastades mig från ett flygplan utan fallskärm... I morgon var det julafton. Mina hjärna gick för fullt hur lång tid skulle det ta innan min kropp kände av att litiumet var borttaget. Återkommer med hur det gick nästa gång jag skriver Kram🙂❤