Operation av biskörtel klar! Check!
Som jag väntat på detta datum för operation av den sista biskörteln från att jag opererade min fot den 2 februari 2017 har det gått sammanlagt 3.5 år .Min ortoped upptäckte att jag producerade för mycket biskörtel hormon efter sex veckor. Vilket hindrade läkning av min stelopererad fot.
Tyvärr fick han inte gehör för detta vilket gjorde att jag gått med brolinkänga i 3 år. Dessutom har bag känt mig konstig och orkeslös från dec 2019.Detta har jag sökt för inom vården. Ingen har kunnat sätta fingret vad det beror på. Jag har dock stängt in mig mer för att det har känt obehagligt .
Jag var nervös när jag åkte in till Örebro den 23 septemberi. Skulle det räcka med att de öppnade vid halsen eller skulle de vara tvungna att såga upp bröstkorgen.. Min kirurg hade dragit dessa två scenarierna för mig flera gånger.
Eftersom den lilla biskörteln satt så nära hjärtat nr 4 på bilden.Den är som normal ett jasmisris stor nu var den sex gånger så stor.
Dessutom var jag rädd att mitt stämband skulle skadas mer eftersom det blev förlammat efter förra operationen. (Detta har jag fått en summa från patiensförsäkringen då jag anmälde skadan. Men min sångröst blir inte som innan har ingen klang .😪)
Jag anlände till kirurgen på USÖ för inskrivning.
Jag fick byta om till vit lång rock, tro
mammelucker och långa vita strumpor som nådde upp på halva låret.
Jag blev lagd i en säng och de började ta prov på mig. Det gick inge vidare att sätta infarter Så efter fyra försök med infart och två med katedern .Började jag gråta, det gjorde ont och då slutade de. Anestin skulle få göra det istället.
Väl inne på anestin fick jag nät mössan som krona på verket .
Jag somnade snabbt in under narkos och vips vaknade jag på uppvakningen.
Operationen tog tre timmar
Det första jag tittade efter när jag vaknade var om de öppnat mig i bröstkorgen Jag hade tur de hade lyckas fiska upp biskörteln vid halsen.
Strax efter kom tre läkare med olika spetskompetenser in och berättade att operationen gått bra. Då först förstod jag att planeringen runt operationen dröjt på grund att att de varit tre stycken läkare som varit med och bevakat att det skulle vara säkert under operationen. De ville höra hur jag lät när jag pratade. De berättade att de haft en vibrator som höll koll på mitt stämband under operationen.Kirugen berättade att jag nu bara hade en halv biskörtel kvar markerad med en röd tråd.
Jag hade fortfarande högt pth värden och kalciumvärde så jag fick stanna över natten. Sjukdomen som jag har hette hyperparatyreos.
Dagen efter fick jag som energi förlust jag blev genomsvettig och det började göra ont i benen igen. Jag påkallade sköterska det kom en sköterska efter en långstund. Jag kände mig yrslig och det var obehagligt. Jag sa jag behöver mer vatten jag har diabetes insidipus. Han tittade på mig och sa det är inte bra att dricka för mycket vatten. Jag sa igen jag har en sjukdom som påverkar mitt vattendrickande. Han gav mig ett glas till och sa det är inte normalt att dricka så mycket vatten....Jag blev skitarg och sa tror du jag med vilje dricker 10 liter vatten på ett dygn. Hela han kroppsspråk visade vad han tyckte...när han pep ut genom dörren sa jag dj..idiot. Strax efter kom en annan sköterska in och började stryka på mig och undrade varför jag var ledsen.
Ni vet när man är arg och inte får vara färdigt arg. Dessutom började hon fråga om jag tagit mina mediciner för psykiska hälsan.
Strax efter kom ronden och de sa att jag fick välja att åka hem efter frukost eller stanna efter lunch.
Jag sa jag åker efter frukost. Jac ringde till Benny och när jag stod inne på avdelningen påklädd för att åka hem..
Sa en annan sköterska ska du redan åka hem?
Munnen gick av sig själv.
Vet du här kan jag inte stanna jag blir sjukare av att vara här.!
Sedan tog jag mina kryckor och ryggsäck och gick ner till Benny.
På vägen hem köpte Benny 2 bakelser så vi kunde fira att operationen gått bra. Det var så skönt att komma hem.
Vi höres❤
Kommentarer
Trackback
