Hejsan💚

 

I fredags var jag till Usö. Jag hade tid hos röntgen och ortoped. Jag togs i emot av en röntgenassisten som  hette Gun. Hej sa hon glatt då kan fotomodellen lägga sig på britsen. Jag blev avslappnad på en gång av hennes sätt att möta mej med humor. Hon började så där jag hjälper dej att få rätt ställning så jag kan röntga skruven hur den ser ut nu.

Jag sa då men ska du inte ta bilder på fotleden. Nja...

ortopeden har inte beställt några såna bild. Jag såg att hon fundera en stund och så lade hon foten tillrätta igen och gick in bakom glaset. När hon kom ut sa jag tog några bilder till så fotleden är med om så du och ortopeden kan titta. Jag var uppåt när gick därifrån vilken härlig kvinna Gun 67 år .

Mot ortoped mottagningen där jag träffade ortopeden Nicole. Hon tittade på bilderna över foten och där de satt skruvarna de var fortfarande som då de inopererades hon var nöjd och visade mig..

Sedan tittade hon på den oläkta fotleden. Hon sa nämen den ser ju nästan läkt ut. Vi tittade tillsammans och klämde och kände så min höger fot var stadig. Jo, sade hon den är är nästan läkt. Jag frågade betyder det att jag inte behöver använda otrosen längre.

Ja, du ska börja ha skor och på vänster en skena som ortopedtekniker ska få tillverka med en sko som passar för att stoppa rotationen av din fot. Jag vill inte operera den nu. Nej,sa ja inte jag heller. Hon sa att arbetsmässigt behöver du ha jobb där du inte behöver belasta dina fötter för mycket.

Känslan när jag gick därifrån var som jag vunnit högsta vinst .När jag kom hem tog jag mig ett glas lättöl och skålade med mig själv

Jag kan inte låta bli att se samband med operationen i april då de avlägsnade två biskörtlar = fotleden har läkt.

---

 

Jag har sen januari två fasta aktiviteter i veckan . Tisdagar då har jag fått möjlighet att få lära mig mediyoga genom allmänpsykiatriska. Jag fick börja där i november ensam med en fysioterapeut.

Genom övningar sitter på en stol och får andas genom näsan och först fyller man nedre delen av magen sedan fyller man upp bröstkorgen för att sedan släppa ut luften sakta. Därefter gör man små rörelser samtidigt som andningen. För mig har mediyogan blivit ett verktyg att använda vid stress och ångest.

 

---

Den andra aktiviten jag har  är att januari att besöka en kooperativ förskola. en gång i veckan under 1.5 timme. Jag ringde och frågade eftersom jag för ca tre årsedan fick frågan av en pedagog som jobbar där. Jag fick skaffa intyg från belastningsregistret och rektorn frågade styrelsen om jag kunde börja. 

Jag fick vänta någon vecka  innan jag fick intyget. Rektorn fick klartecken på bara några dagar.

Jag tränade mig på gitarren och på de sånger jag tidigare sjungit. Det visade sig att mina stämband och gitarrarckorden inte stämde ihop längre.

Så jag fick lägga nån timme varje dag för att få det att stämma. Nåväl intyget kom och jag åkte till kooperativet jag var lite tidig som tur var. När jag skulle svänga in fick jag ett stort stress påslag. Jag fick ingen luft börja hosta och hjärtat krampade. Jag tog mig förbi och ställde mig på en väg högre upp.

Så sa jag högt du ska ju göra nåt roligt och så focuserade jag på att medi andas efter tio minuter hade jag fått tillbaka andning och kunde gå in.

Jag möttes av varma pedagoger och nyfikna barn. Känslan som jag hade innan försvann snart.

Det var underbart att se barnens spontana rörelser och glädjen när de kände igen texterna.Visst var jag spänd och ibland blev tonarten för hög. I kroppen kändes det som jag blivit hel igen.

Jag har nu varit där fem gånger och blivit en del av barnens värld. Pedagogerna är inbjudande och tar emot mig med glädje. Att en gång veckan ha detta att se framemot ger mig stor energi.

Det behövs då jag på grund av fyra nattliga toalettbesök och drickande av vattnet tar mycket av min energi på grund av diabetes indipus.

 

Igår skulle jag ha fått specialröntgen mina en och en halv biskörtlar skulle kunna hittas. Jag fick besked kl .08.00 då de ringde och sa att det radioaktiva ämnet inte kommit till sverige i tid. Så de var tvungna att skjuta mitt besök längre fram. De skulle återkomma när det åter var dags! 

 

Först blev jag besviken..men sedan tog jag på mig mina gamla skor och tog min träningsrunda på en km båda kryckorna var med. Jag hade ju önskat att det bara var att gå som förr men det krävs mycket träning för att nå dit. Jag har sedan i november på egetv initiativ kontakt med fysioterapeut som gett mig övningar för att stärka och återfå balans för mina ben och fötter.

På vägen träffade jag fina Krull ( Marie Jansson) Henne blir man ju  glad av att bara se. Hennes positiva sätt och påhejande gjorde att jag tog backen vid gamla vårdcentralen hur lätt som helst Sen gick jag in på St Mary Kingsgården. Där satt mitt förra arbetslag och åt frukost.

Jag frågade om de såg nåt som saknades. Ja, håret är kort och sedan fick de syn på att otrosen var borta. 

Jag satte mej vi deras bord. De är ett fint gäng med mycket skratt.  

Jag är så glad för alla positiva personer som kommer i min väg.

Ikväll blir det lite påskmat för att överraska Benny på sin födelsedag. Som extra present har vår Johanna kommit på besök.❤

 Hon och Erika hade inköpt denna roliga mössa till sin pappa😃

Vi hörs😉👍