Lite allt möjligt!

 
Hejsan😀
Här kommer en liten rapport från mitt Hidingen.
Första dagarna efter att jag kom hem hade jag inte nån större värk från högerfoten. Däremot gjorde det jätteont från höften där de tagit märg och brosk för att bygga upp fotbenet. Ligga på sidan eller resa sig upp från sittande ställning smärtade. Jag åt de smärtstillande medecinerna efter ordination.Redan på måndagen kom blommor från Pon P, som hon skickat sin man hit med  En fin bukett med röda rosor.Måndag eftermiddag och kväll väntade jag på att klockan skulle bli 19.00. För då skulle Erika vara med på Vem vet mest! Hon gjorde det jättebra och såg så glad ut.Jag kände mig så stolt över henne.❤
 
 
Tisdag kände jag mig stark och tog kryckorna uppför trappan till duschen. Det gick bra och nu var jag nöjd med min bedrift. Jag var väl lite morsk och överkalkulerade med min ork. Lena H och Onda kom hit och vi fikade med sig hade hon en gullig Lila Viva .
Sedan diskade jag och lagade mat till gubben och mig. Nöjd och glad över min ork .Lade jag mig för natten..
När jag vaknade på morgonen var jag super trött i kroppen och illamående.Skulle haft besök av Maria P, den dagen men fick avboka detta. Gunnar och Anna kom utan att ringa innan med sig hade de en enorm nejlika bukett lila och vit . På torsdagen kom min kära Margita med tjugo rosor så underbar färg.
Fredag rullade jag runt i köket i en laglig hastighet.
Jag hade benet uppsatt på rullstolens ställning.
 
Jag hade ett papper i handen som jag torkat på bordet med. Jag körde mot soppåsen lutade mig fram med kroppen och pang !!!!Där låg jag som en klosa ....hur skulle jag kunna ta mig upp utan att pinka på mig. Jag började skratta för mig själv vilken dråplig situation. Typiskt mej att alltid tänja på gränsen. Nåja jag kröp fram till bordet och kom upp med hjälp av viljekraft.Här nedan ser ni bromsspåret....fniss
Under helgen hade vi besök av Erika och Frank. Lite förtidigt firande. Tänk vad fort tiden går när Frank kommer. Man tänker inte på något annat än att vara med honom.En riktig guldkant i livet.Han var mycket fundersam över gipset mormor hade på foten. Efter fyra timmar tog han till slut en bil och körde upp och ner på gipset med.
På tisdag överraskade mig Maria Å med en stor bukett tulpaner . Jag blev så glad så jag började gråta. 
Strax efter kom Maria P med ett sött virkat hjärta.
 
Jag känner att det börja bli bättre. Tur det blir fint väder ska ju befinna mig här i tre månader med mitt gips.Har börjat gå korta sträckor med kryckor.Så snart kan jag gå ut på altanen.  Tack för alla blommor!💖💖💖💖
 
Tack för alla hälsningarl till mig. Jag känner mig verkligen priviligerad att ha så omtänksamma vänner. Kärleken flödar
Stor kram till er!💖💖💖💖

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0