Hej igen!

Den 23 december ringde läkaren från allmän psykiatriska sätta ut litioniten helt. Den medicin som  gav mig livet tillbaka efter tre depressioner 2011-2014. Mina erfarenheter av nedtrappning av medicin var hotande i minnet. Men läkaren sa att det skulle gå bra. Och att jag fick söka hjälp hos dem eller psykakuten om det skulle vara något.

Den 23 december sa jag högt för mig själv du måste tro på läkaren. och  nu tar jag julledigt 

På kvällen tog jag inte mina 2 litionittabletter.

Vi firade jul i Lillån med Erikas familj och Johanna som rest hem från Göteborg. För några timmar glömde jag tankarna runt mina tillstånd. Jag hade fortfarande mycket svårt att gå och röra mig. Det blev en fin julhelg ihop med familjen. Så skönt att ha sällskap av Benny och Johanna här hemma. Den 27 december kände jag att min kropp började skälva inifrån. Jag kände mig orolig och blev ledsen.

Jag väntade någon timme sedan fick Benny ringa till psykakuten i Örebro. Vi åkte in och satte oss att vänta på läkaren. I mitt huvud malde tanken att jag skulle börja ta litionit igen. Vi träffade en läkare och han tog mig på allvar. Jag var ledsen och frågade om jag inte kunde fortsätta äta litioniten för att häva reaktionen i min kropp. Jag fick till svar att det som hände nu i min kropp och själ kom an på ökningen av medicinen med serotinin från 1tablett till 2 tabletter. Han sa det kommer att bli bättre om ca 2- veckor. Han skrev ångest dämpande medicin.

 

Sedan sa han du måste uppsöka akuten du har mycket högt blodtryck över på det övre ligger 200. Jag fick bege mig till akuten.. Det tog nytt blodtryck och blodprov. Sedan lades jag på en säng alldeles vid utgången till akuten.Det passerade människor hela tiden förbi mig. Jag drog jackan över mig så ansiktet täcktes Jag fick vänta 2.5 timme. sedan fråga jag en yngre sköterska om jag inte skulle bli undersökt snart. Hon hämtade en läkare som körde in mig i ett bås på akutmottagningen. Jag fick ta blodtryck igen mitt övertryck låg fortfarande högt. Jag kände mig okej förutom lite huvudvärk. Han skrev ut blodtrycksmedicin som vi hämtade ut på Usö innan vi åkte mot Lindesberg igen. Dagen efter hade jag tid på Hårstudion som jag av bokade.Johanna var kvar några dagsr till. Jag bad henne gå till bokhandeln och välja ut ett färggrant pussel åt mig. Pusslade flera 1000-pussel när jag hade depressioner. Jag glömmer tid och rum när jag letar bitar som ska bilda en bild.

 

Det blev vardag. Ångesten och oron hängde över mig. Jag jobbade på det var mycket krävande att inte tappa fotfästet... Jag skrev på mina vårdkontakter till läkare och kurator på allmänpsykitriska den 4 januari. "Hej jag får tala mig tillrätta varje morgon att gå upp äta frukost och klä på mig På förmiddagen är jag orolig och har svårt att koncentrera mig och jobbigt att vara med mig själv. Får ångest och känner hopplöshet och känner mig såbar. Frågor i huvudet ! Hur ska jag få tiden att gå har inte känt så här sedan 2014. Läkaren i på akutpsyk den 27 december skrev ut lerigan som jag tar minst tre st på fm ibland även efter lunch. Jag ber er följa upp min medicinering så jag kan få livet tillbaka igen. Marie Wallberg"

Dagen efter ringde min kurator att ta 1.5 tablett istället för 2 tabletter av serotenin medicinen till nästa läkar kontakt .Hon berättade att jag skulle under våren få träffa psykolog för att de skulle kunna sätta en diagnos på mitt psykiska tillstånd så jag skulle få rätt medicinering. (Detta har jag bett om vid flera tillfällen då psykiatikern 2014 satte in litionit eftersom han medicinerat min pappa med detta och fått honom jämn i psyket.)

Jag pusslade på, att resa och sätta sig gjorde inte längre lika ont. Jag började kunna gå utan krycka inne. Den 12 januari kände jag att mitt tillstånd förbättrades. Jag orkade ta kortare promenader.Erika och barnen kom hit på helgen och åkte pulka. Jag hade ork att vara ute med dem i en hel timme. Det var ljuvligt att komma ut.

 

 

 

 

Min törst minskade och jag orkade gå på toaletten på nätterna. Kuratorn ringde måndag den 18 januari. Det var en mycket glad Marie som svarade. Jag berättade om mina framsteg. Hon sa att jag nu skulle öka upp till 2 ta letter. Dagen efter tog jag tvekande bilen till Usö för att träffa kirurgen. Som berättade att det som är kvar av biskörteln behöver flyttas till armen på mig. Men det kommer att gå bra sa han och log , den är ju markerad med en röd tråd Om vi inte flyttar den kommer den att fortsätta göra oreda i din kropp. Den lyssnar inte på vad du behöver utan gör som den vill. Dagen efter fick jag sjukbil så skönt. Då skulle jag träffa ortopeden. Hon sa ja du behöver operation på din vänster fot. Jag måste konsultera med mina kollegor hur vi ska göra. Det är ju corona fortfarande så det kommer att dröja ett tag. Det var så skönt att gå därifrån med besked att det skulle dröja med operatkon av min vänsterfot. Jag kände mig nöjd med beskedet.

Det kändes skönt att det bara var biskörteloperation och få ordning på vilken medicin som ska ersätta litioniten.

I fredags lämnade jag tillbaka pottstolen eftersom min diabetes insidipus är borta. Tänk att jag drack 12 liter minst varje dygn!!

Så nu ägnar jag varje dag till en promenad och att göra saker som fyller mig med glädje. Igår orkade jag gå nerför och uppför backen vid församlingshemmet. Det  ni det är är två riktiga  karameller för mig att gotta mig åt. 

 

Kram❤